Tigress och Storm79: Jag tror det kan ligga mycket i det ni säger. Självklart är en person som tycker om sig själv betydligt mer attraktiv än en med dålig självbild. Och att man värderar sig själv högre och därmed väljer att umgås med personer som får en att må bra och ger en bekräftele i positiv bemärkning.
Det kan ju ha varit så att det inte var själva operationen som stärkte mitt självförtroende utan hela processen, när jag insåg att jag hade så många personer omkring mig som faktiskt bryr sig om mig och som ställer upp när jag verkligen behöver det. Jag har nog haft ganska förutfattade meningar innan om vad folk tycker och så. Jag trodde att jag ska skulle bli påhoppad och ifrågasatt av min familj och av mina vänner. Att de skulle säga att jag var dum i huvudet som ville operera mig och bli besvikna på mig för att jag hade så dålig syn på mig själv. Deras reaktioner var minst sagt chockartade för mig. Alla stöttade och sa att det var övertygade om att jag var en klok tjej som kunde fatta rätt beslut för mig själv!
Jag nekar inte till att samhällets väldigt strama ideal har påverkat min självbild. Däremot är det inte för att anpassa mig till männen jag tillslut valde att operera mig. Snarare för andra kvinnors skull. Att jag alltid kände mig annorlunda, skämmdes för att jag hade så konstiga bröst.
I högstadiet hörde jag ibland tjejer kalla mig "kospenan" bakom min rygg och det satte nog sina spår.. Jag avbröt min elitsatsning som simmare under gymnasiet eftersom jag tyckte det var för jobbigt att byta om med de andra tjejerna i omklädningsrummet. Jag övergick till Athletic fitness en kortare period, vilket inte var någon höjdare med tanke på den extrema utseendesfixering "sporten" präglas av. Jag började istället träna kampsport vilket stärkte mitt självförtroende enormt. Jag var nog rätt så nöjd med mig själv som person ändå. Hade bra kompisar och så, men vågade ändå aldrig visa mig helt naken för någon, vare sig killar eller andra tjejer.
Jag har aldrig varit en särskilt "tjejig" tjej. Jag sminkar mig sällan och är totalt ointresserad av mode. Hela mitt liv har präglats av träning och studier. Inte så mycket fest och dricker mig aldrig redlöst berusad.
Jag uppfattar inte att det är fler som raggar på mig nu när jag går ut än tidigare, snarare att det är andra typer av killar. Innan var det mest berusade sliskiga killar, gamla killkompisar som var sugna på ett ligg men försäkrade att de inte var intresserade av ett förhållande. Det var betydligt mer sexrelaterat på den tiden. Jag var lite rädd för att ett par rediga pattar skulle göra situationen värre, att folk skulle se mig på ett annat sätt- men så fel jag hade! Killarna som kommer fram nu är betydligt artigare, trevligare och nyktrare. De verkar betydligt mer intresserade av mig som person och håller gärna långa konversationer, utan antydan till sex. Jag antar att det är min "nya" självsäkra utstrålning som gör skillnaden? Det är möjligt att killarna bara är ute efter sex, men är beredda att anstränga sig mer än tidigare. (Stora bröst håller de fulla kåta dräggen på behörigt avstånd
)
Det kan ju ha varit så att det inte var själva operationen som stärkte mitt självförtroende utan hela processen, när jag insåg att jag hade så många personer omkring mig som faktiskt bryr sig om mig och som ställer upp när jag verkligen behöver det. Jag har nog haft ganska förutfattade meningar innan om vad folk tycker och så. Jag trodde att jag ska skulle bli påhoppad och ifrågasatt av min familj och av mina vänner. Att de skulle säga att jag var dum i huvudet som ville operera mig och bli besvikna på mig för att jag hade så dålig syn på mig själv. Deras reaktioner var minst sagt chockartade för mig. Alla stöttade och sa att det var övertygade om att jag var en klok tjej som kunde fatta rätt beslut för mig själv!
Jag nekar inte till att samhällets väldigt strama ideal har påverkat min självbild. Däremot är det inte för att anpassa mig till männen jag tillslut valde att operera mig. Snarare för andra kvinnors skull. Att jag alltid kände mig annorlunda, skämmdes för att jag hade så konstiga bröst.
I högstadiet hörde jag ibland tjejer kalla mig "kospenan" bakom min rygg och det satte nog sina spår.. Jag avbröt min elitsatsning som simmare under gymnasiet eftersom jag tyckte det var för jobbigt att byta om med de andra tjejerna i omklädningsrummet. Jag övergick till Athletic fitness en kortare period, vilket inte var någon höjdare med tanke på den extrema utseendesfixering "sporten" präglas av. Jag började istället träna kampsport vilket stärkte mitt självförtroende enormt. Jag var nog rätt så nöjd med mig själv som person ändå. Hade bra kompisar och så, men vågade ändå aldrig visa mig helt naken för någon, vare sig killar eller andra tjejer.
Jag har aldrig varit en särskilt "tjejig" tjej. Jag sminkar mig sällan och är totalt ointresserad av mode. Hela mitt liv har präglats av träning och studier. Inte så mycket fest och dricker mig aldrig redlöst berusad.
Jag uppfattar inte att det är fler som raggar på mig nu när jag går ut än tidigare, snarare att det är andra typer av killar. Innan var det mest berusade sliskiga killar, gamla killkompisar som var sugna på ett ligg men försäkrade att de inte var intresserade av ett förhållande. Det var betydligt mer sexrelaterat på den tiden. Jag var lite rädd för att ett par rediga pattar skulle göra situationen värre, att folk skulle se mig på ett annat sätt- men så fel jag hade! Killarna som kommer fram nu är betydligt artigare, trevligare och nyktrare. De verkar betydligt mer intresserade av mig som person och håller gärna långa konversationer, utan antydan till sex. Jag antar att det är min "nya" självsäkra utstrålning som gör skillnaden? Det är möjligt att killarna bara är ute efter sex, men är beredda att anstränga sig mer än tidigare. (Stora bröst håller de fulla kåta dräggen på behörigt avstånd
)
