Jag hade vaknat tre gånger den natten, vid femknycket gav jag upp mitt snurrande och stegade upp min spända och svettiga kropp. Försökte morgontrött skaka igång maskineriet med en väl avvägd dos tabletter, kaffe, och cigaretter, innan jag gick in och urinerade, samtidigt som jag i så hög grad som möjligt försökte undvika spegeln.
Tvättade mig maniskt om händerna, och det sved i mina söndertuggade fingertoppar, men njutningsfullt såg jag mina händers smuts strila i grå rännilor nerför det vita kaklet.
Borstade tänderna och funderade på om jag inte kunde unna mig en blick i spegeln ändå. Efter korta men kärnfulla anföranden mellan Ont och Gott, beslöt jag mig för att åtminstone kisa lite i den tandkrämsnedsprayade spegeln. Det var inte så farligt, och jag öppnade ögonen samt spolade ur det gula sömngruset.
Jag var rödsprängd, men det gick att lösa med några glas vatten i magen och lite cleareyes, och de grå påsarna började mer och mer kännas som en del av mig själv; ett kroniskt karaktärstecken på halvhårt leverne, men som likväl kunde misstolkas för sena nätter med för många bryderier.
I vilket fall som helst så uteslöt ju knappast det ena det andra och eftersom tabletternas sedativa effekt började lösa upp mig ägnade jag inte mer tankeenergi åt mitt anlete. Ett ganske vackert sådant, klassiska drag, med mörkbruna ögon och markerade kindben.
Värre var det med min kropp, närmare tjugo kilo på två år hade jag gått upp, även om ingen någonsin skulle kunna klandra mig för att vara fet, åtminstone inte nån som såg mig med kläder på.
Jag begrundade detta, samtidigt som jag plockade ut lite naveludd och insåg att magbehåring hade klistrats mot min hud i och med gårdagskvällens utlösning. Jag tappade upp skållhett vatten innan jag stoppade en ekonomitandborste i käften och svepte slarvigt runt några varv och avslutade muntvagandet med en kork listerine som också fungerade som det slutgiltiga uppvaknandet på morgonkvisten. Jag stängde av vattenkranen, och gick till kylen för att hämta en öl.
Väl nere i i badkaret tillsammans med "Ondskans blommor", och Anderssons 7,3 på flaska förbannade jag mig tyst för att aldrig ha lärt mig franska, men gungade ändå ganska skönt på botten av detta badkar, som mer och mer kändes som en bassäng ju mer alkoholen och tabletterna slog på. Att lära sig det språket kunde väl inte vara nån match tänkte jag slött, och sörplade ur bottenskummet på ölen. Kastade ifrån mig Baudelaire, och sänkte sakta ner huvudet i det nu ljumna vattnet, höll andan så länge jag kunde, reste mig sedan upp och tvålade in mig grundligt varefter jag tog en lång dusch. Det var ännu några timmar innan bageriet öppnade, så jag la mig på sängen och plockade upp närmast liggande roman och läste snabbt med bensoskallens flyt, men givetvis också med den sammas brist på hängivelse.
Vaknade några timmar senare och knallade det dryga kvarteret bort till konditoriet. När jag slår upp dörren möts jag av underbara dofter och den vackra uppsynen bakom disken; en Bullmammakvarleva från folkhemmets dagar gav mig ett glatt leende, hon hade ännu inte insett att för varje gårdagens ostfralla jag köpte så slank minst två tonfiskbaguetter ner i mina rockfickor.
Jag unnade mig även en liter mjölk och stegade ut ur detta trygghetens vakuum. Sneglade åt alla möjliga och omöjliga sidor, hälsade trött på några gamla missbrukare och gav mig in i min port. Väl inne i lägenheten kastade jag in dagens lunch och middag i kylen och satte på musik. Sög i mig ett tiopack lustgaspatroner och kedjerökte en stund, innan jag betämde mig för att rensa upp i mitt råttbo. Det var oförsvarbart med en så fin lägenhet och så lite ordning och så mycket smuts. Svepte fyra imovane med ett glas rödvin och skred till verket.
Tvättade mig maniskt om händerna, och det sved i mina söndertuggade fingertoppar, men njutningsfullt såg jag mina händers smuts strila i grå rännilor nerför det vita kaklet.
Borstade tänderna och funderade på om jag inte kunde unna mig en blick i spegeln ändå. Efter korta men kärnfulla anföranden mellan Ont och Gott, beslöt jag mig för att åtminstone kisa lite i den tandkrämsnedsprayade spegeln. Det var inte så farligt, och jag öppnade ögonen samt spolade ur det gula sömngruset.
Jag var rödsprängd, men det gick att lösa med några glas vatten i magen och lite cleareyes, och de grå påsarna började mer och mer kännas som en del av mig själv; ett kroniskt karaktärstecken på halvhårt leverne, men som likväl kunde misstolkas för sena nätter med för många bryderier.
I vilket fall som helst så uteslöt ju knappast det ena det andra och eftersom tabletternas sedativa effekt började lösa upp mig ägnade jag inte mer tankeenergi åt mitt anlete. Ett ganske vackert sådant, klassiska drag, med mörkbruna ögon och markerade kindben.
Värre var det med min kropp, närmare tjugo kilo på två år hade jag gått upp, även om ingen någonsin skulle kunna klandra mig för att vara fet, åtminstone inte nån som såg mig med kläder på.
Jag begrundade detta, samtidigt som jag plockade ut lite naveludd och insåg att magbehåring hade klistrats mot min hud i och med gårdagskvällens utlösning. Jag tappade upp skållhett vatten innan jag stoppade en ekonomitandborste i käften och svepte slarvigt runt några varv och avslutade muntvagandet med en kork listerine som också fungerade som det slutgiltiga uppvaknandet på morgonkvisten. Jag stängde av vattenkranen, och gick till kylen för att hämta en öl.
Väl nere i i badkaret tillsammans med "Ondskans blommor", och Anderssons 7,3 på flaska förbannade jag mig tyst för att aldrig ha lärt mig franska, men gungade ändå ganska skönt på botten av detta badkar, som mer och mer kändes som en bassäng ju mer alkoholen och tabletterna slog på. Att lära sig det språket kunde väl inte vara nån match tänkte jag slött, och sörplade ur bottenskummet på ölen. Kastade ifrån mig Baudelaire, och sänkte sakta ner huvudet i det nu ljumna vattnet, höll andan så länge jag kunde, reste mig sedan upp och tvålade in mig grundligt varefter jag tog en lång dusch. Det var ännu några timmar innan bageriet öppnade, så jag la mig på sängen och plockade upp närmast liggande roman och läste snabbt med bensoskallens flyt, men givetvis också med den sammas brist på hängivelse.
Vaknade några timmar senare och knallade det dryga kvarteret bort till konditoriet. När jag slår upp dörren möts jag av underbara dofter och den vackra uppsynen bakom disken; en Bullmammakvarleva från folkhemmets dagar gav mig ett glatt leende, hon hade ännu inte insett att för varje gårdagens ostfralla jag köpte så slank minst två tonfiskbaguetter ner i mina rockfickor.
Jag unnade mig även en liter mjölk och stegade ut ur detta trygghetens vakuum. Sneglade åt alla möjliga och omöjliga sidor, hälsade trött på några gamla missbrukare och gav mig in i min port. Väl inne i lägenheten kastade jag in dagens lunch och middag i kylen och satte på musik. Sög i mig ett tiopack lustgaspatroner och kedjerökte en stund, innan jag betämde mig för att rensa upp i mitt råttbo. Det var oförsvarbart med en så fin lägenhet och så lite ordning och så mycket smuts. Svepte fyra imovane med ett glas rödvin och skred till verket.
Riktigt bra!
