Analys av idrott är ointressant

Ju äldre jag har blivit ju mindre intresserad av sport har jag blivit. Kollar fortfarande på stora evenemang som VM, OS o.s.v. Nu för tiden så flippar jag direkt vidare om det är nån "expert" som ska göra nån form av analys av nån match, sportprestation. Sen kommer det jag tycker är tråkigare än att se målarfärg torka, intervjuer med idrottsutövarna, fy fan vad ointressant det är.

De flesta snackar bara i klyschor och för andra totalt hjärndöda resonemang. Sist jag hörde nån idrottsman/kvinna säga något intressant var när sverige åkte ut från fotbolls-vm(har glömt bort årtalet) och Glenn Hysen fick frågan av reportern "vad ska du göra när du kommer hem till sverige?" Svaret han gav var "supa mig dygnrak". Det är ju åtminstone lite roligt.

Kan inte säga varför jag har tappat intresset för idrott. Men så är det...

Analyser kan vara intressanta om den som analyserar är kunnig och - inte minst - verbal. När Ralf Edström är bisittare på Radiosporten får dåliga spelare veta att dom lever. Det är ofta oerhört underhållande och det är inte alls ovanligt att kommentatorn får tona ned hans bastonader. Tyvärr är han rätt ensam om att ta i när det behövs.

När det gäller intervjuer med aktiva håller jag med dig. Till utövarnas försvar ska det dock sägas att de flesta av journalisterna är osannolikt fantasilösa och opsykologiska när det kommer till frågor. Jag glömmer aldrig när något stolpskott körde upp mikrofonen i Gunde Svans snoriga ansikte direkt efter en målgång: Hur känns det? Gunde kunde bara rossla...

Analys av statistik gillar jag. Det är halva nöjet för mig. Däremot har jag väldigt svårt för intervjuer. Frågorna jag hatar mest av alla är:
Vad tänkte du när du gjorde målet?
Hur känns det?

Vad svarar man på de frågorna? Vilken idiot som helst vet hur det känns att vinna eller förlora.

Idiotfrågorna som sporten på TV-4 är världsmästare på att ställa..

Ralf Edström, Glenn Srömberg och Lennart Juhlin har oftast vettiga och intressanta synpunkter.