Uppfostran av barn

Om du inte förstår innebörden av ditt eget uttalande:
är du ursäktad - du säger ju själv att de religiösa riterna blir en naturlig del av barnens vardag och att man inte "kan lämna barnen utanför det". Det innebär att du inte förstår att detta utgör ett tydligt exempel på begreppet religiös indoktrinering. Du ser s.a.s. "inte skogen för bara trän". När du dessutom påpekar:
visar du ytterligare exempel på att inte förstå sambanden och innebörden av begreppet indoktrinering. Icke-troende föräldrar indoktrinerar inte alls i sambandet du tog upp. Ditt påstående är liktydigt med att det skulle röra sig om indoktrinering med en enkel information till barnet exempelvis om att Dinosaurier inte finns i nutid. Ännu tydligare blir det om föräldrana informerar om vad de anser aldrig har funnits (t.ex. en flygande tekopp i bana runt jorden).

Xploit

Det resonemanget är helt begripligt.
Vad som däremot lite har framkommit under inläggens (de övriga) ingång har väl annars lite lutat åt att om man lär sina barn att 'Jesus är Gud' så är det inte indoktrinering utan religiös uppfostran, men om man lär dem att 'Allah är En' så är det indoktrinering. Det är lite det jag har svårt att förstå hur det ena är uppfostran och den andra är indoktrinering. Här kan man ju även dra det vidare och undra, var går gränsen mellan uppfostran och värderingar? Är det även så att värderingar kan delas upp i 'uppfostran' och i 'indoktrinering'?

Med praktiserande menade jag att det är synbart för ögat att man följer en religion, iom att bönen är synbar, det märks om man fastar, man äter inte vilken mat som helst osv.
Om man gör den typen av jämförelse så bortser man ju faktiskt från alla de muslimer som uppfostrar (indoktrinerar?) sina barn på precis samma sätt som tex kristna, dvs fokuserar på allt det goda som våra religioner uppmuntrar till som är bra både för individen och andra. Man väljer att där dra alla över en kam i det fallet. Som att man skulle fokusera på en del av de kristna grupper som ingår i sektvärlden och göra gällande att kristna indoktrinerar sina barn, och helt glömma bort alla de kristna som uppfostrar sina barn i en kristne anda. Jag förvånas bara något av hur olika bedömningen görs, beroende på vilken religion en person tillhör.

Det stämmer nog. Men däremot så förnekar han vad jag förstår att icke troende föräldrar som tex lär barnen 'att Gud finns inte' inte indoktrinerar sina barn, utan uppfostrar sina barn. Återigen, själva förfarandet känns svårt att få grepp om. Är det muslimer=indoktrinering, andra troende/icke troende=uppfostran/lärande osv.

Ja det tillstår säkert de flesta. Men knappast att de säger att de indoktrinerats, om de inte vuxit upp i tex en sekt.

Religion har knappast med geografi att göra som jag ser det, eftersom människan som är den som innehar andlig kapacitet finns världen över.

Jag tror ingen kommer att reagera på att du skriver att 'kristna föräldrar vill ha kristna barn' eller hur? Utan de kommer att tycka att det är en mänsklig, innerlig önskan det handlar om. Men de flesta kommer att reagerar på 'muslimska föräldrar vill ha muslimska barn' för då är det inte längre en mänsklig innerlig önskan det handlar om, utan om indoktrinering och hjärntvätt, inte sant?

Så hur människor ser på frågor och utläser dem och drar för slutsatser, är lite för mig en gåta.

När det gäller uppfostran av barn i samband med religion/andlighet, förefaller många blanda ihop begreppen. Man bör i sammanhanget, enligt min mening, tydligt skilja på begrepp som indoktrinering och information.

Att indoktrinera har att göra med hanteringen av doktriner=lärosatser för vilka belägg saknas. Det innebär att synonymer som: inympa, påverka, manipulera, inprägla, styra, hjärntvätta bäst passar in för det som ligger bakom religiösa föräldrars metodik. Man överför på barnen (som saknar kognitiv motståndskraft) att det finns andliga väsen som styr över dem och bestraffar när det finns anledning – allt utan andra belägg än föräldrarnas och andras tro (den religiösa gruppens).

Att informera i samband med religion/Gudstro har att göra med upplysning, att delge fakta (dvs. att sådana saknas) och att ge insikt om skillnaden mellan tro och vetande. På en ansvarsfull förälder ligger kravet att inskärpa vikten av eftertänksamhet och disciplin, när det gäller att väga intryck utifrån – att skilja mellan antaganden/tro och beläggbara fakta.

Skillnaden mellan olika länder vad gäller vetenskaplig utveckling och civilisation (sekularism, demokrati, sociala, ekonomiska och juridiska system) har till stor del att göra med i vilken utsträckning religionen/tron fått styra. Skillnaden mellan länder som haft Kristendom och Islam som styrande ideologier (de två största) är i dessa avseenden mycket stor. Islam, som den mest konservativa, låter fortfarande i nutid sina ledargestalter hävda de 1400 år gamla, primitiva grundskrifterna beskriva sanningen. I sin tur har detta inneburit att egenutvecklingen stått still i de senare länderna under åttahundra år. Jämförbara länder (icke-oljeproducerande) uppvisar i den muslimska världen en tiondedel av den produktivitet per kapita som de kristna länderna i väst.

För att ingen missuppfattning skall behöva uppkomma: Begreppet indoktrinering, som tidigare i tråden också tillämpats i positiv riktning, som barnet förstår innebörden av (farligt att ta på den varma spisplattan, stoppa strumpstickor i väggurtaget, vrida på varmvattenkranen, trafiken på gatan, inte stjäla, inte slåss, inte svära, inte spotta ut maten etc.) måste tydligt skiljas från den negativa betydelsen i samband med religiösa doktriner som ligger långt över barnets kognitiva förmåga att förstå eller logiskt motsätta sig. Dessutom över föräldrarnas förmåga att pedagogiskt förklara. Ett negativt synsätt som förflyttar barnets föreställningsvärld i storleksordningen 40 000 år bakåt i tiden, då de existentiella tankarna började växa fram och enda logiska förklaringen syntes vara att en högre skapande makt måste finnas bakom allt i naturen.