Citat:
Ursprungligen postat av
Jof
Hämnden efter århundraden av förföljelser och hån. Som dom fått utstå och leva med utan att ens sätta sig till motvärn mot.
Nu tar dom sig i kragen och ger igen allt vad tygen håller, mot alla som rör ett finger mot dom.
Jag tror dom njuter, fast dom inte vill medge det - öppet.
Vi kan, vi vill, vi törs. Typ.
Inget dåligt samvete där.
Och alla som ifrågasätter dom, fnyser dom åt. De - vi , har alla varit del av århundraden av judehat och judeförföljelser.
Så nu ger judarna sig fria händer att rensa och döda vem dom vill. Palestinier, jemeniter, araber, iranier, jordanier eller syrier.
En biblisk hämnd.
Femte Mosebokens sjunde kapitel innehåller detaljerade instruktioner om hur och varför ett hänsynslöst utrotningskrig mot folk bör föras.
Klart dom trivs.
För ordningens skull: jemeniter, jordanier och syrier syftar på deras födelseland, härkomst eller vistelseland. De är alla araber.
Palestinier är en artificiell konstruktion; de är också araber.
Jag vet varken hur det gick till under århundraden eller vad som står i Moseboken.
Däremot vet jag att judarna i Mellanöstern under min livstid främst velat få vara ifred från araberna.
Naiv som jag var, sympatiserade jag med de sistnämnda.
Mina sympatier tog slut i och med den 7/10-23 och allt som följde efter.
Jag vet inte vad judarna har för motiv eller varför de gör som de gör, men jag kan tala om för dig vad jag skulle göra, om det var mina barn som slaktades på den där musikfestivalen.
Om jag fick bestämma, skulle kriget i Gaza pågå i exakt en kvart, någon gång på förmiddagen den 8/10-23.
Den enda och sista leveransen som Gazas befolkning skulle få, skulle bestå av ett termonukleärt fyrverkeri med en sammanlagd styrka på sisådär 100 megaton.
Klappat å klart på en kvart!
