Transkription eller översättning från dansk ljudfil

Jag håller på och översätter en film, men en av karaktärerna pratar danska och det ställer till med en hel del bekymmer, inte minst som ljudkvaliteten är hemsk och hon hela tiden viskar, gråter och har sig.

Jag skulle uppskatta om någon kunde skriva ned vad hon säger. En översättning från det behövs egentligen inte, men det kan vara uppskattat också. Ljudfilen är ungefär en minut lång - och nej, det går inte att få bättre ljudkvalitet.

Det här är verkligen inte enkelt. Jag anser mig kunna förstå en hel del danska men det här var svårt.

https://lagring.storegate.se/user/share.aspx?id=71bfcb4e-e85b-418f-802e-9e7bbe23d9a7

Tack på förhand!

Med hjälp av Söderbergs text gissar jag på följande:

- Så en dag så friade pastor Gregorius till mig. Jag förstod det helt enkelt inte, och jag grät, jag var absolut inte, absolut inte förälskad i honom. Det var ingen som tvingade mig till det, det var ingen som försökte att övertala mig. Det var helt enkelt något hos honom som bjöd mig emot och just därför säger jag: jag tror det var Guds vilja.

Tack så mycket! Det där var precis rätt, hör jag (och sista meningen är uppenbarligen "Det är omöjligt."). Jag brukar också ta hjälp av romanen men nu kunde jag av någon anledning inte hitta det.

Jag översätter Mai Zetterlings version från 1968 som har Olof Palme i huvudrollen, men av någon anledning danska Lone Herz som fru Gregorius.

Ulf Palme (1920–93) i huvudrollen, om man skall vara noga.

Möjligen återkallade siffrorna 1968 Olof Palmes förnamn. Mordet var 1986.

Ja, självklart. Ursäkta mig. Jag hastförfattade inlägget då jag var ängslig att gå tillbaka till översättningen. Tack för skarpsynt påpekande!

Typiskt. Jag som lät så filmkunnig.

Jag hoppas att jag kan bli förlåten för ännu en fråga som faktiskt inte är på danska. Ulf Palme skriker och gråter och jag kan inte höra vad det är. Det är sista nöten, så att säga.

Scenen är den vid dagboksinlägget den 7 augusti. Glas har ju sagt att han vill läsa en bok och tänka tankar så vackra (jfr "Jag vill gå under stora gröna träd med en liten vackert inbunden bok i fickan och tänka vackra, fina, goda, lugna tankar, tankar som man kan säga högt och få beröm för.").

Det här är ett kort klipp. Varning för hög volym!

https://lagring.storegate.se/user/share.aspx?id=0ca3fb4a-b867-4de7-98c6-1a57dd22587a

Tack på förhand! Nu ska jag inte besvära något mer.

Nej, jag går fett bet på denna. Varför skall du plåga mig så (när...?) är ju klart, men sen blir det för hulkigt. Någonting med rätt eller rädd finns väl med - Det är inte rätt? Jag är inte rädd? ...fast det senare verkar väl osannolikt med tanke på att doktorn hela tiden poängterar sin egen rädsla i romanens dagboksanteckningar. Hur är scenen inspelad, är det Per Oscarsson (för han är det väl) som diskuterar med sig själv i en inre dialog där han själv läser flera stämmor, eller verkar det vara en enda tagning där han växelvis skriker och viskar? Hur lyder replikerna omedelbart före och efter, de kanske kan ge någon vägledning?

Det är Per Oscarsson, ja (jag måste verkligen sluta försöka låta filmkunnig). Det är precis den scen som i boken utspelar sig framför doktorns spegel hemma hos honom, under kapitlet "7 augusti" - http://runeberg.org/display.pl?mode=facsimile&work=drglas&page=0807

Det som just har hänt är att han debatterat med sig själv om varför han vill göra det, och varför han inte vill göra det ("Alltså, du som inte vill: - varför vill du inte?"). Se fjärde stycket nedifrån (det som börjar med "- Jag är rädd. Detta är ju en mardröm. Vad har jag att göra med dessa människor och deras smutsiga affärer! Prästen är mig så vidrig att jag är rädd för honom..."). Som sagt har han just gått igenom vad han egentligen skulle vilja med sitt liv.

Sedan skriker han ut detta. Och sedan tar scenen slut. Han skriker det gråtandes framför sin spegel.

Ja, det är ett verkligt krux detta. Mina anteckningar ser ut så här:


Ja, det ger ju inte mycket ledning. Det är så typiskt detta. Min textning är helt klart förutom denna scen. Och jag tycker inte om att lämna saker halvfärdiga, som doktorn själv säger.

Att du hör "plåga mig" är en smula inspirerande, faktiskt. Det får mig att tänka på den här meningen: "Jag vill gå under stora gröna träd med en liten vackert inbunden bok i fickan och tänka vackra, fina, goda, lugna tankar, tankar som man kan säga högt och få beröm för. Släpp mig, låt mig resa i morgon..."

Filmen citerar rakt av i vissa scener. I vissa scener är det något slags parafrasering och i vissa andra scener är det som sägs mig helt obekant.

Tack för att du tar dig tid, i vilket fall som helst.

edit: förlåt, jag missade en av dina frågor. Det är hela tiden hans yttre röst, förutom vid ett tillfälle, då hans inre röst (med en s.k. overvoice-effekt) ställer frågan om varför han inte vill utföra dådet. Det finns inga repliker i den scenen efter dessa repliker. Den enda ledning som nästa scen kan ge är att den består av en inre dialog om hur dådet ska utföras i detalj, varför man skulle kunna tolka den obegripliga repliken mot bakgrunden att han bestämt sig. Replikerna strax innan är som följer.

- (overvoice) Varför vill du inte?
- (normalt tal) Ja, det är inte så mycket.

Det är bara att jag är rädd för straff, jag är rädd för fängelse, jag är rädd för prästen. Jag är rädd för prästen, jag är rädd för - för mig själv.

Om han förföjer mig nu, när han är levande, hur kommer han då inte förfölja mig när han är död?

Och jag vill inte veta av det. Jag är rädd för mitt eget samvete.

Det är någonting som böjer mig, som bjuder mig emot, mot mina egna instinkter, min egen behärskning.

Jag gillar en sådan här handling, jag skulle absolut gilla den - men låt någon annan människa göra den. Det finns tusen raska, friska, starka karlar som skulle kunna slå ihjäl en människa utan att - det gjorde dem ett dugg. Låt dem göra det. Låt mig vara i fred.

Nä men ... jag vill... (vagt, fragmentariskt; så är det framfört)

Kan inte jag få gå under... blommande träd, under... Jag vill se berg, jag vill se dal.

Jag vill läsa en bok och tänka tankar så vackra. (framsnyftat)

--

Och sedan kommer det.

Sent omsider.

Jag låter det bero en smula. Jag är nästan helt säker på att han frågar sig själv (eller sina inre plågoandar, hur man nu vill tolka saken) varför han plågas. Sedan säger han att det är detta han vill. Sedan kommer ett mummel i stil med "någonting annat" som avbryts av "jag vill ha beröm för vad jag gör". I filmen talar doktorn ofta i brottsstycken under sina mera känsliga stunder. Så jag kör helt enkelt på det.

Tack för all hjälp!