Livskris

Jag har den senaste tiden varit väldigt oaktiv i skolan, inte tagit några sociala initiativ, mest spenderat tiden vid datorn och skjutit upp livet.

Jag har stora drömmar, bl.a. vill jag plugga vidare på en konstskola och jag vill bli konstnär, just nu går jag andra året på gymnasiet och denna dröm blir allt mer vild i och med att jag sällan lägger tid på min konst eller på att studera annan konst.

Mitt sociala nätverk är inte alltför stort och umgås med 3 personer, med andra ord vill jag gärna träffa fler människor, men har svårt att träffa människor som jag kan tåla över huvud taget.

Jag känner mig ofta nedstämd och har svårt med motivationen (som nog är det största problemet.)

Just de senare dagarna har jag också fått någon slags kris över detta, och gråtit väldigt mycket, känt mig mer än nedstämd, och det känns som att jag måste göra någonting...

Hur ska jag få ork att komma igång med mitt liv?!

Du maste salja datorn.

Ta kontakt med kuratorn eller skolsköterskan på din skola är mitt tips.

Vad är det för idiotsvar ?

Hej,

Låter som ett jobbigt problem det där!
Får jag fråga vad det är som gjort att du inte har ngt socialt nätverk att
prata om?

Är det "självförvållat" eller hur kommer detta sig?

Mvh R

Vad menar du? Har man ingen dator kommer man inte isolera sig framfor den om man har problem med det.

Jo, jag har tappat kontakten med de vänner jag haft. Vi har väl glidit ifrån varandra. Sen så fick jag nya vänner när jag började på gymnasiet, och det var väl dessa tre.

Visst det finns ju massvis med trådar som handlar om att skaffa vänner, själv så har jag väl svårt att träffa människor som jag själv klarar av att umgås med.

Datorn är inte endast i vägen, faktum är att jag behöver den för att fortsätta min skolgång över huvud taget. Det handlar nog snarare om att ta sig i nackskinnet och komma igång...

Gissar på att du är runt 18 bast. Jag vet att du också fått höra detta innan, men jag säger det igen: Du är UNG.

Har själv varit, och ÄR, i samma tankar som dig. Men jag hade de mer när jag var i din ålder. Mitt råd är kort och gott att relaxa. Var inte så hård mot dig själv.

Rent krasst har du tre val

a) ta tag i alla saker som du stör dig på i ditt liv
b) stanna kvar i samma sits som du är i nu och klanka ner på dig själv för de
c) stanna kvar i samma sits som du är i nu men skita i att klanka ner på dig själv.

a) är nog bäst, men det är å andra sidan svårast. Att börja plugga, skaffa fler vänner, det är såna där snabba flashbackråd som ges utan någon större insikt i hur svårt det faktiskt är. Det krävs otroligt mycket energi att plugga i tre år, och energi är en bristvara hos oss psykiskt fuckade.

Så rent reellt så har du att välja mellan b) och c). Här krävs det ingen kärnfysiker för att inse att c) är vad du ska välja. Vad blir bättre av att du väljer att må dåligt? Du måste acceptera att du inte kan påverka allting i ditt liv.

Det är inte kvantitet som räknas utan kvalitet. Många tror att man måste ha ett stort socialt nätverk. Men hellre 1 vettig vän än 100 ovettiga.