Lider jag av något, eller är jag helt enkelt en enstöring?

Hej. Jag har under den senaste tiden funderat lite över min livssituation, och då främst min mentala (o)hälsa. Jag har upptäckt att jag är väldigt osocial och att jag ofta väljer att spendera hela dagar med gitarren och datorn som enda sällskap, jag struntar även ofta i att åka in till skolan eftersom jag känner stor social press när jag är där, när jag kommer hem till min folktomma lägenhet känner jag en ENORM lättnad efter all jobbig social interaktion jag fått utstå under dagen.

Jag har svårt att komma nära människor, alltså... - jag är "egentligen" en rätt charmig och rolig kille, jag har lätt att skaffa bekanta och få folk att skratta och jag tror faktiskt att folk gillar mig, men jag ser alltid omedvetet till att hålla bekantskapen just där och låter den i princip aldrig blomma ut i riktig vänskap vilket grämer mig nåt jävligt. Jag har efter ett år på min nya skola (högskola) inte en enda polare som jag bara kan dra till och lira lite tevespel med, om ni förstår. I början märkte jag hur folk försökte komma nära mig, men det avtog av naturliga skäl när de märkte att jag, under den charmiga och roliga ytan, egentligen är ett socialt freak som låser ytterdörren och stänger av sin mobil så fort skolan är slut för dagen.

Mina korridorsgrannar försöker ofta dra med mig ut för promenader, på fest osv, men det slutar i nio fall av tio att jag hittar på en undanflykt och drar mig ur i sista sekunden. Eller helt enkelt ger fan i att öppna dörren när de knackar. När jag väl kommer ut tror jag hela tiden att de egentligen inte tycker om mig och jag analyserar gärna kommentarer och handlingar till döds i realtid.

Alltså kortfattat: jag kan inte umgås med människor på ett avslappnat sätt, känslan av press under sociala situationer är överväldigande, vilket resulterar i att jag stänger in mig i min ensamhet. Vad är det för fel på mig, och hur kan det lösas? Jag HAR försökt lösa det på egen hand, men situationen har då bara blivit värre, vilket känns frustrerande.

Tack på förhand.

Du behöver skaffa hjälp, något är fel på dig

Har du haft problemet med det sociala tidigare? Övning kanske är något som även ger färdighet i detta fall? Sök hjälp om du känner att det inte blir bättre eller går ut för, rekommenderar jag! Går själv till psykolog atm, det ökar ju verkligen processen. Tanken slog mig att du kommer nog passa bra som Lastbilschaufför.

Nej, du kan inte titulera dig som enstöring. Enstöringar har inga problem med att inte ha vänner.
Eftersom du lider av det så bör du söka hjälp så att du vågar vara med människor. Prata med din husläkare läkare på vårdcentral så kan de slussa dig rätt.

Man kan även acceptera att man trivs bäst ensam och sluta hacka på sej själv för att man är osocial. Alla måste inte vara som de i "Vänner". Jag tex. trivs bäst i min sambos sällskap, jag har inga vänner, några bekanta bara. Jag har insett är det är så jag trivs bäst i mitt liv.

Men vill du verkligen vara en jättesocial person så kan du ta hjälp av någon terapeut. Jag tror beteendeterapi hade passat bäst. Då kommer du att få öva upp dej och lära dej ifrågasätta dina egna nojjor. Bevisligen är du omtyckt eftersom folk bryr sig om dej. Kanske du kan berätta om dina tankar för någon av de som bryr sig om dej?

Typiskt drag av social fobi och dålig självkänsla. Man känner att man måste vara rolig, charmig, duktig, glad för att bli älskad. Vilket mynnar ut i en enda stor prestationsångest. Lite som att jobba hela tiden på helspänn. Alla sinnen skärpta för att vara så älskad som möjligt. Klart det är tungt att vara bland folk då. Kan väll ge några klassiska tips, å det är att vara dig själv autentisk. Folk älskar autentiska människor, tjejer också. Men att bli sig själv autentisk ligger den stora utmaningen. Man vet aldrig vad man hittar när man gräver djupt inom sig själv. Och slutligen, lär dig älska dig själv. Nåt som jag inte än har lyckas med

Låter som om du håller på att utveckla en social fobi. Tro mig, den vill du verkligen inte ha! Tvinga dig själv att hänga med dina korridorsgrannar ut. Det blir tyvärr bara värre och värre av att isolera sig själv.

Hej!

Du kan ha en schizoid personlighetsstörning.
Ett handikapp som du måste leva med.

Sedan lider du av en social fobi.
Det finns mediciner som kan hjälpa dig.

Lyrica kan göra underverk.

Hälsningar
Stövel-Anders

P.S. Har själv en schizoid störning.

Så du lider inte av att vara ensam, men du lider av att du inte lider av det?

Hur är din självkänsla och hur ser ditt liv ut? Tycker du att några i skolan verkar intressanta att umgås med, eller är det i brist på liknande du väljer ensamhet?

Jag är i en liknande situation. Går på en folkhögskola fylld av människor det inte går att relatera till. Spenderade till en början varje kväll med böcker och skrivande, men hittade till slut en kompis (en idiotisk sådan som inte var så bra man trodde till en början) i gymmet. Efter ha umgåtts en del med honom så försvan den sociala ångesten, så jag är tacksam för att jag träffade honom även fast han är en idiot

Har hur som helst börjat prata mer med folk och lärt känna ett antal personer som även fast dom inte liknar mig på många sätt är trevliga att umgås med och man blir bara säkrare på sig själv ju mer man umgås med dom.

Det är jävligt skönt att ha kommit ur det. Trodde ett tag att jag skulle leva i ensamhet tills jag dog, men nu blev det inte så, och det är jag glad över.

Hur vidrigt det än känns att hänga med ut på en fest så gör det! Hur vidrigt är inte ett liv utan gemenskap eller kärlek ifall man skulle jämföra dom båda?

Jag tror inte att du har någon direkt sjukdom. Tydligen social fobi, men efter ett tag så försvinner det. Man slutar upp med att analysera av sig självt utan att tänka på det, men man kan hjälpa det på traven och arbeta med sina rädslor.

Testa att gå till psykolog. Det hjälper som fan faktiskt. Man får ett annat perspektiv på sig själv och reder ut mycket saker.

Om du känner för att skicka iväg ett pm så gör det.

Hoppas allt går bra för dig!

Edit: såg att någon tipsade om medecin. Måste säga det motsatta. Gör det inte! Om du känner för att få in fler goa kemikalier i huvudet så börja istället gå på gymmet.
Själv klarade jag mig utan, och nu är jag inte heller tack vare en medecin jag klarar mig.

Nu har sett mina upplevelser. Hoppas det är till någon hjälp.

Du är inte ensam. Det kunde likagärna varit jag som startat den här tråden då allt stämmer med mig på pricken. Jag har också stora problem att släppa in folk i mitt liv, t o m min familj. En kombination av dåligt själförtroende och introversion i mitt fall.

Känner mig lite ikänd på det du skrev. men det är nog mäst rädsla.

Jag själv har svårt att umgås med nya folk, alltås första gången då det känns obehagligt har inte mycket att säga man blir typ osocialt men lär man känna blir det lättare att slappna av.

Jag försöker undvika fester då och då, självklart går jag på fester men känns obekvämt om bara min kompis känner alla och man är "nya" personen där.

När jag går ut är jag alltid spänd oroad att ingen kollar på mig sne eller säger dumma saker "kolla typen han ser töntig ut " etc etc...

Jag var inte så här vid yngre tider , började hända ,mellan 16 års ålder.
Det jag mäst har svårt är att öppna mig mot tjejer.


Men jag tror det handlar mest om osäkerhet över mig/dig.
Jag trivs mäst hemma vid datorn eller pyssla hemma hjälpa familjen och så vidare kanske ta en promenad ensam.

Men Allt ligger i tankarna i min teori, bara man försöker så kan man bli mer socialiserad har tvingat mig själv att försöka mera, att prata mera med folk kasnek i butiker när jag handlar nånting, när någon ringer på telefonen etc etc....




I kort sammafatining så känner jag mig så här :

Osäkert, oroad,osocial och spänd på mina dagar ute,

Från en scala om hur jag är kanske 6 av 10.

40% känner jag mig säkert och relaxed
60% av mitt andra är jag mäst osäkert kanske lite nervös.

Men tror man kan jobba på det om man vill, själv försöker jag och tror att man har bara lågt självsekärhet.

Hur gör jag för att fö mer självsäkerhet:

Tränar mina muskler folk gillar tränade kroppar .
socialiserar mera när jag handlar eller pratar i telefon frågar hjälp i butiker om jag inte hittar nånting.
och våga ta risker, till slut folk bryr sig knappast bry dig inte om andras tankar var dig själv och försök att slappna av.

Det är inget fel alls på dig, tvärtom, du är förmodligen en begåvad ung man. Ta vara på den begåvningen och skit i vad andra tycker och tänker. 99.99% av mänskligheten är avskum.