HBW för första gången

Ålder: 27
Kön: Man
Vikt: 105kg
Dos: Ca. 26-27 frön av HBW "hq".
Tidigare erfarenhet: Alkohol, Tobak, lite brunt

Jag och min vän (Kallad V) hade just köpt 4 påsar, 40 frön från en polare med bra kontakter. Det skulle vara "hq"-grejer. Jag hade läst en hel del på diverse forum om HBW, och det verkade vara ganska harmlösa små rackare, illamåendet icke inräknat.

Vi satte oss ner, det är dagen efter julafton, och jag är fortfarande lite berörd av det hela. Vi satte oss ner och öppnade 2 påsar. Vi hällde ut alla frön och räknade så vi fick lika vardera. Det blev 12-13, inte 10-10 som utlovat, så vi var nöjda med det. Vi bestämde oss för att vara manliga, och malde våra delar frön var med lite vodka i en liten mortel. Vi hälde upp sörjan i två shotglas, och spädde på med mer vodka. Vi lät dom stå några minuter, och såg med en glimt i ögat på de små glasen med röran. Ingen av oss hade provat HBW eller psykedelika tidigare. Vi hade förankrat oss i min lägenhet, men en skön soffa och bra musik, det fick duga som setting.

Vi hade väl inga högre förväntningar, efter vad vi läst på och efter doseringen.

21:30
Efter ca. 30 minuter kände jag mig lite fnittrig, men polaren kände ingenting alls. Vi ligger båda på soffan, och ser på tv. Jag känner mer ett "kittel" i magen än ett illamående. Polaren mår... sådär. Ser lite blek ut, och är inte så pigg. Jag däremot känner mig tvärpigg, och vill att vi båda går ut på balkongen en stund. Polaren V vill inte.

Jag går ut i köket, öppnar en påse till, räknar till 14 frön. Häller en skvätt vodka i morteln och börjar mala fröna till en sörja, häller upp i ett decilitermått, och sväljer. Tänkte att nu helvete ska det ta skruv.
Tar ett stort glas vodka för att sköja ner eländet.

Går tillbaka till Polaren V, som nu mår riktigt kasst. Jag däremot mår prima, känner mig lite uppåt, och lite pirrig och fnittrig. Kastar mig på soffan och blänger på tv non the less.

Efter ca. 50 minuter, Polaren måste gå och spy. Han höll tillbaka länge, men nu höll det inte längre. jag avskyr ljudet och lukten av folk som spyr, så jag lägger kudden över skallen.

Efter ca. 75 minuter, Polaren V mår bättre, nu mår jag kasst däremot. Kallsvettas lite, hög puls, illamående... Ligger på rygg med stängda ögon, medans polaren V är irriterande uppåt. Känner mig lite yr, och tiden härefter är uppskattningsvis.

Efter ca. 90 Minuter, ligger fortfarande med kudden över skallen, känner en hetta som strålar över ansiktet. Känns som att ligga i en bastu i min egen soffa! Känns lite grann som jag sjunker djupare ner i soffan, och det är så obeskrivligt skönt! Plötsligt slår det mig att jag kanske känner av HBW'n, så jag sätter mig upp. Tittar efter eventuella hallicar, men inget. TV'n står på, och polaren V sitter och stirrar med vidöppna ögon. Jag frågar V om han känner nåt, och han mumlar att han mår bättre nu. Plötsligt känner jag att även mitt illamående har gått över, närapå. Känns mer som att det trycker och vrider i de nedre regionerna, men det är inte ett illamående. Det pirrar, kittlar och det känns som det rör sig inombords. Högst skumt.

Plötsligt så vrider jag mig åt V's håll, och ser en... främling i soffan. Jag blir så överaskad att jag hoppar till. Det är precis som om skalet av V satt där, fast med en annan person i. Jag säger ursäktande att jag måste gå till köket och blossa lite. Där jag alltid röker. Jag funderar lite på vaffan det är som händer, om HBW'n har slagit utan att jag märkt det där jag låg under kudden.
Av en slump kastar jag en blick ut från fönstret i köket, och noterar att världen utanför är en suddig massa. Jag håller skallen stilla, så gott det går, och märker att världen utanför inte är proportionerlig till verkligheten riktigt... Jag rör sakta skallen fram och tillbaka, och tittar på höghusen som tycks swichsa förbi i rasande fart. Det känns precis som om världen utanför har växt något oerhört medans jag låg på soffan. Jag rör sakta skallen fram och tillbaka, och ser världen utanför swischa förbi, fram och tillbaka... Tills jag upptäcker att månen drar förbi 2 gånger på himlen, det kräver att jag kan se över 360 grader! Den insikten gör att det klarnar lite, jag hur jag än flyttar skallen så ser jag bara en måne... Bra.

Det har nu gått ca. 110 minuter sedan intagandet, och jag går tillbaka till V i vardagsrummet. Ingenting ser annorlunda ut, men alltings känns plastigt och... annorlunda. V sitter i soffan, och jag känner igen hans yttre, men det känns som det är någon helt annan som sitter där. jag tittar skumt på V och sätter mig i soffan. Genast infinner sig känslan av att jag sjunker, sakta ner genom soffan, och en värme sprider sig genom kroppen. Jag stönar lätt av välbehag, och vänder mig mot V som sitter bredvid. Jag säger "Fy faan, jag tror det slog till slut ändå..." Men när jag ser V's ögon så avbryter jag mig själv. Han ser nu mer främmande ut än nånsin, det är som att ha en alien i soffan!

Jag stammar lätt och säger "F-Fy fan, du ser läskig ut!" och V vänder genast blicken mot mig, men säger inget! Han ser mig rått i ögonen, och jag börjar ana lite av hans verkliga jag! Han stönar några ord, men jag fattar inte vad han säger! Hans stönande ord låter lite som Darth Vader, och jag blir genast iskall. "Fy fan! Nu får du gå härifrån! Gå till hallen och sätt dig!" utropar jag innan jag ens tänkt på det.

V kliver upp ur soffan och går med ben som verkar alldeles för långa, eller med för många leder, ut ur rummet. Jag försöker greppa en normal tanke, och byter kanal på TV'n. Jag tror det var Scrubs, men det verkade först som om ljudet sackade efter bilderna, sen var det mest ljudet medans tv'n visade stillbilder... Jag kände lite ångest, och klev genast upp och gick in till köket. Helt plötsligt var det om köket var en annan lägenhet, eller en annan värld. Jag kände inte igen tapeterna, var skåpen fanns.. Jag snubblade fram till bordet, som är av solidt trä. Det kände jag igen, fast ytan var lackerad så kände jag ingen texturen. Det kändes len och skön under händerna. Jag slöt ögonen och försökte samla tankarna. Det är bara HBW'n som fuckar med mig, bara HBW'n...

Det har nu gått närmare 130 minuter, kanske.
Jag gick tillbaka till vardagsrummet, och fick genast samma känsla som när jag gick in i köket: Det här är inte mitt rum! Det här är inte min verklighet! En sekunds panik, innan jag såg min inbjudande soffa, och mitt datorbord, och min tv-bänk med min älskade TV. Plötsligt kändes det helt befängt, det var ju mitt rum. Allting här är mitt. Jag drog en suck av lättnad, och slog mig ner i soffan. Nästan genast kände jag den värme jag tidigare känt, den strålade genom kroppen, och jag ville bara lägga mig ner och låta mig täckas av denna värme. Jag la upp benen, som kändes minst 40kg tyngre, och la mig på rygg på soffan med ett stön. Jag tittade upp i taket, fortfarande inga hallicar tänkte jag. Vilket skit tänkte jag. Genast märkta jag hur ljudet studsade genom rummet. Ljudet från TV'n. Det lät lite peppigt och uppåt, och det lät som värsta surround-soundet. Jag satte mig genast upp och tänkte "Shit, är det en hallis?"

Men det var det inte, det var en reklam på TV för att lämna in batterier.. Men det verkade tala till mig, det kändes som om det var det viktigaste i världen att jag såg den! Det bleka ljudet ekade runt om mig, och jag kände att helvete, jag måste göra nånting! Plötsligt såg jag, hur bilden visade en iPod-liknande varelse som släpade sig fram med hörlurarna!

Genast blängde jag på min iPod som låg på datorbordet, den rörde sig inte. När jag sedan vände blicken till TV'n igen, hade den återgått till att visa stillbilder och ljud som mest verkade eka och existerar i min skalle. Jag blängde på min iPod igen. Riktigt stirrade på den, utmanade den, och hoppades att den skulle röra sig.

Men icke. Men låg där den låg. Jag tänkte att det här är fan inte nyttigt, och undrade vart den riktiga V hade tagit vägen. Jag gick in i sovrummet, men där var det mörkt och otäckt, så jag undrade om han kanske hade börjat känna nånting och låg över toalettstolen.
Men där fanns han inte, en sekunds panik igen, en våg av kallsvett, sen mindes jag att jag skickade V-varelsen till hallen. Jag tänkte att kanske V gick tillsammans med honom. Jag kastade ett ängsligt öga utöver hallen. Den låg öde och stilla, ingen V syntes till.

Jag tyckte att situationen blev riktigt rysligt och började greppa efter mobilen, vart fan hade V tagit vägen??

När jag försökte ringa upptäckte jag att mitt högra pekfinger var stort som en falukorv! Jag försökte prick rätt knappar, men det blev åt helsike fel!
Jag tittade på mitt vänstra pefinger, som fortfarande såg som ett pekfinger... Jag började knappa på mobilen med hjärtat i halsgropen, alla tankar rusade genom sinnet! Det är inte typiskt mig att få panik sådär, men samma sekund jag insåg att jag inte kunde slå V's nummer, kändes det verkligen som om livet hängde på det!

Plötsligt hörde jag en ton i mobilen, den hade samma verkan som en mors smekning, plötsligt höll jag mobilen nära, och lyssnade ivrigt efter ett svar i andra ändan. "Jaaa..?" Hördes i telefonen. Jag skrek nästan "Helvte, V! Vart fan är du! Jag tror fan det har slagit, och så drar du??"

"V-v-va?" Hördes i luren. "Jag är ju hemma hos dig, för helvete!" nästan röt V.

Vi la båda på, jag fipplade med mina falukorvsfingrar, försökte skicka ett sms till mitt ex att komma över. V var ju för fan nånstans i min lägenhet, borta!

Jag förbannade mina falukorvsfingrar just när jag hörde en duns i golvet, jag trodde först att det var lägenheten som vände sida, men nejdå.. jag stod upp. Just som jag kastade ett ögonblick på min mobil, och såg att mitt vänstra pekfinger var en lång, vass kniv eller nagel... och den hade slitit ett hål i mobilen! Jag kastade telefonen ifrån mig med ett skrik, och sprang tillbaka till vardagsrummet.

På TV'n var det åter stillbilder, och ljudet tycktes eka sig starkare i rummet. På TV'ns stillbild fanns en iPod som slapade sig fram med hörlurarna. Jag slöt ögonen, och tänkte att det är bara HBW som fuckar med dig, nu har den slagit! Det är bara HBW som fuckar med dig... Vaffan, när slog den?

Jag kände att jag måste ta kommando över situationen, så jag kutade ut i köket som inte var mitt, men som tur var fanns det fryspåsar i lådan där som borde vara. Jag ryckte till mig en 3L-påse eller nåt, och rusade tillbaka till vardagsrummet.

Stillbilden på TV'n fanns kvar, det var inte bara HBW'n som fuckade med mig! Jag greppade min iPod mellan tummen och pekfingret, och släppte den i påsen. Jag knöt åt väl, mina fingrar var varken falukorvar eller knivar längre.Det har nu gått över 220 minuter, och jag sprang ut i hallen med påsen mellan tummen och pekfingret. Mitt i hallen ser jag nåt som får mig att stanna helt. Min kompis V's Skal. Det ligger i hörnet vid garderoben i hallen. Dess ben ligger onormalt långt, utsträckt över hallen. Det ser svart, hårt och livlöst ut. V's kropp ser döende ut, åtminstone tyckte jag det. Jag skrek åt V att hålla i sig! Håll i dig för helvete, V! Hans onormala lemmar drogs mot kroppen, och tog nästan sin normala färg, och till och med normala form. Han såg aningen blek och svettig ut. Väggarna runt oss, med sitt ganska otrevliga rutmönster pulserade sakta, och såg ganska hotfullt ut.

Tills jag såg att rutmönstret började sträcka sig ut över V's kropp, sakta och krypande. Plötsligt insåg jag att det försökt hjälpa oss hela tiden, att det hela tiden funnits där för oss, i bakgrunden. Jag skrek åt V att sitta absolut stilla, tills tapeten hade spridit sig! V kröp längre inåt hörnet med skohyllan, med en ganska oberörd min, men med ett flin. Samtidigt öppnade jag lägenhetsdörren, och stirrade blint ut i ett mörker, ett mörker som verkade locka en ut på äventyr. Jag kände ända in i mitt innersta väsen, att om jag bara vågade vandra ut... i mörkret, så skulle jag uppleva otänkbara saker.
Men jag tog fryspåsen med min iPod, och ställde den utanför dörren, och lutade öppningen lätt, så den skulle hitta ut om den ville.

Jag stängde dörren, och med ett klick kändes det som om jag övervunnit en rädsla eller en tvångstanke, det var nästan sexuellt skönt. V satt halvt nedsjunken på min skohylla, och genast kände jag igen honom. Det var som slutet på sagan om ringen, det kändes som om jag inte sett honom på år och dar, men där var han, hans ansikte fullt av liv, och han hade min vinterjacka på sig baklänges.

Jag hjälpte honom upp, och vi satte oss i soffan, men den gav inte längre samma värme eller sjunkade känsla. Han sa att han hade helt vansinniga saker att berätta, men jag kände att mina var bättre så jag babblade säkert en timme om hur världen utanför köksfönstret var för stor, om min kniv till vänster pekfinger, hur TV'n ekade åt mig, och hur jag räddat V och lägenheten, om hur tapetmönstret hade täckt honom och drivit ut all ondska. Hur min mobil blev söndersliten... Vi var båda hungriga, så vi drog mot köket... V slet fram en påse Oxpytt ur frysen, och började fräsa på... Han var uppenbarligen nyktrare än mig. Men när det var klart, och han slängde fram en fet talrik om oxpytt med rödbetor...

Helvete, så gott har ingen människa ätit förut.

Tydligen gick det många fler timmar än jag beräknat, för klockan var runt 06:30 när vi käkat färdigt. Efter maten var V påtagligt trött, medans jag fortfarade kände mig lite... Felplacerad i världen, ljuden ekade som om dom skett för flera hundra år sedan, och soffan kändes... död, som en hård brits med fin yta, men det fick duga.... Jag sov säkert 2 timmar innan mobilen ringde, och så vilsen har jag aldrig känt mig som just den stunden när mobilen ringde. Jag visste inte vart jag var, vad klockan var, vart mobilen var(Den låg i ett hörn i hallen), men jag kände mig fortfarande... skön, och minns inte vad jag sa direkt. soffan var sitt vanliga mjuka jag, det var varmt o gött under en filt, TV's brus fanns i bakgrunden, men allting vara bara... skönare, så jag somnade om igen.

Tyvärr så minns jag inte alla detaljer, hur mycket jag än önskar. Just nu längtar jag bara efter starkare prylar, ett bättre set och att komma tillbaka till den där varma känslan igen. Tyvärr mår jag lista kasst såhär dagarna efter, kan bero på att jag äter Mirtazapin och Atarax regelbundet, och gjorde så även denna kväll. Upplevelsen var däremot 100% positiv, och dom sekunder jag upplevde en stunds panik, gick över på ett ögonblick.

Etrax out. Kommer jag på mer så kanske jag lägger till det.
Om nån vill förklara alla fökortningar, CEV's etc etc. vore det trevligt =)

Låter som en nice upplevelse iaf har funderat ett tag på att testa HBW, ska definitivt beställa det snart.

CEV's = Closed Eyes Vizualls, hallisar du ser med stängda ögon.
OEV's = Open Eyes Vizualls, hallisar du ser med öppna ögon.

Härligt tripp, men frågan är om LQ - LOW QUALITY ger samma eller hur det blir av det!!!

Uppskattade rapporten, helt klart underhållande!

Det var mig en sjuk resa du fick smaka på.

Jag måste bara veta VAD hände med Ipoden efteråt!!?

Wow du måste fan ha en mage av stål, jag spydde på 5 små frön . 27 låter helt sjukt :P

Lät som en väldigt bra tripp på HBW annars, bra rapport också 4/5!

Haha ja..


Men någon här som har testat Low quility?

Vad fan menar du med HQ och LQ!?
HBW-frön som HBW-frön. Vissa frön innehåller mer LSA än andra, men det är omöjligt att veta hur mycket.
3 frön kan ge en lika stark tripp som 8, och säkert mer.

Snacket om "HQ-grejer" var säkerligen bara försäljar-bullshit.
Hoppas ni inte pröjsade mer för era "HQ-grejer"

Puhu, känner igen mig en del i dina beskrivningar av illamående och magsmärtor. Dock var det kul att du hade en 100% positiv upplevelse. Själv har jag testat dessa små helvetesfrö ett par gånger, men det har gått riktigt åt helvete båda gångerna. Jag kommer nog aldrig testa LSA i form av HBW igen, även om man blir lite småsugen efter att ha läst rapporten