Lättnaden när man ser slutet.

Jag har läst att lättnaden ska vara enorm när man verkligen har bestämt sig för att ta det slutgiltliga steget.

Kunde man inte använt den lättnanden hela tiden?
Hur kan hjärnan nu ge lättnad åt det om man är designad att leva?


Slutet är då== SJÄLVMORD

Beror på vad det slutgiltliga steget är. Relativt antar jag, för nån kan det vara att fria, för nån annan röka heroin, vad vet jag.

Lättnad vet jag inte, kanske snarare än märklig likgiltighet och klarsynthet. Man kan börja ordna papper, slänga sånt man inte vill att folk ska hitta osv. Men förstås, om man har varit fylld av ångest och smärta en längre tid kan likgiltigheten upplevas som lättnad.

Tja, det som händer efter livet är ju vilt spekulerat, fast igen har överlevt för att kunna berätta det verkliga "slutet". Eftersom att jag är "här", om nu sådant finns, och jag tänker, jag minns, jag finns, och jag känner mig levande så känns liv efter döden helt klart för mig. Det finns något på "andra sidan", vad vet jag inte.

Jag kommer att minnas mitt liv efter döden, jag kommer inte bara att sluta upphöra. Något kommer ske med mig, jag kommer återfödas, spöka, ja, vad fan som helst.

Kan också noteras att jag är långt ifrån religös, jag är ateist.

Var ganska förvirrad i skallen när jag försökte för snart 2år sen och det kändes som att det skulle bli en jävla lättnad att slippa skiten, men det visade sig att läkaren skrivit ut lugnande åt mina "sömn besvär" och inte sömnpiller som jag trodde.

Jag tryckte i mig 96st av dom och trodde verkligen jag skulle få slippa livet och lättnaden kändes enorm när jag la mig i sängen och försökte somna in. Efter 30min utan att ha slocknat eller känna mig speciellt konstig bestämde jag mig för att försöka skriva något avskeds brev och satte mig vid datorn någon timme och fick ihopp någon rad. Då började jag känna mig lite dåsig och trodde det äntligen var dags och la mig i sängen igen.

Ljuset försvan och synen blev dimmig och mörk och det började pipa i öronen och jag trodde då att tiden äntligen var inne, då kände jag mig lugn och lättad för att jag skulle äntligen få somna in för gott, men efter någon sek så gick det tillbaka till normalt igen och jag låg i någon minut innan nästa våg kom. Detta repeterades 3-4ggr innan kroppen slog igång någon jävla försvars mekanism och jag fick panik och döds ångest och fick ringa ambulans.

Hej och hå, inte äns att ta livet av sig klarar man av. Så jävla lyckat!!!!

Jag tror att det är en tankeutlöst känsla.

Eftersom du är programerad att tänka självmord = all ångest går bort, så ligger de i ditt undermedvetna. Sen när du ser tåget, pistolen w/e så kopplas tanken automatiskt till de.

Alltså e de du själv som har programerat att ångesten försvinner vid självmord. E man då pimp kan man programera att ångesten försvinner vid ätande av t.ex en kaka eller annat dyl.

Men ja, det är bara en teori jag har.