Tycker synd om folk - blir deprimerad.

Ibland kan det hända att man ser någon person man tycker synd om helt spontant. Personen kan må bra, men på utseendet t.ex om personen ser ful ut kan jag tycka synd om personen och bli deprimerad över detta och känna en stor klump i magen och vill vara slöa. Om jag t.ex ser på en film och ser en redneck som bor med sin familj där det är lite skrotigt och har skitiga kläder och sånt. Såg en person i en film där han såg konstig ut, svag, mobbad, utstött, ensam osv. Personen jag såg varade bara i några sekunder och sen fortsatte filmen sin handling. Jag började tycka synd om personen, och bli deprimerad och dagen blir förstörd utav detta i princip. Det bringar melankoli.

Är detta normalt?

Kallas Sympati

Du har överdriven sympati Jag lider också av detta. Dömer du folk också samtidigt som du tycker synd om dem?
Kolla Meyer-Briggstestet, du kanske är INFJ.

Ja jag dömer dom samtidigt. Men överdriven sympati har jag svårt att tänka mig. Jag kan slå av känslorna när t.ex någon skadar sig och inte bry mig ett dugg om det.

Kan du länka sidan?

EDIT: glöm det, jag är INTP stod det.

Hade samma problem när jag var liten, och ennu också till en viss grad.

Vart en snubbe som hadde fallit omkull med MCn när han vart typ 16, nu är han runt 50 o sitter i rullstol o kan knappt tala o vända på huvve, o jag kunde fan inte sova natten efter jag stötte på honom.

Förstår exakt vad du menar. Så fort sånt händer är det det enda jag kan tänka på.

Är tvärtom för mig. Blir glad av att se fula människor. Får självförtroende av det.

Du lider av en av människornas största svagheter, den kallas för "empati". Rödingar har länge velat odla fram denna känslan hos folket för att försvaga dem.