Mår lite kasst

Hallo alla visste inte riktigt var jag skulle posta detta så de fick bli här. jag har sedan två månader tillbaka lidigt av en del panikångest, har varit på läkarundersökning och dom hittade inget utan sa att de var panikångest. Två veckor efter de första anfallet bestämde jag mig för att sluta snusa. har haft en del återfall av snusen men har vatt helt fri nu i två veckor. Men för att komma till saken, det känns som att min verklighetsuppfattning har blivigt helskum, när jag tittar på något så känns det som att titta på en film som att jag skulle vara inne i en glasbubbla, det känns även som att mina tankar far runt i 500km/h, jag har även blivigt väldigt filosofisk, tänker ständigt på vem jag är, varför jag finns, vad är verklighet, håller jag på att bli galen, känner mig delad, går ständigt och pratar med mig själv i huvudet, varför ser världen ut så som den gör, känns som allt är meningslöst för allt är ändå bara atomer och de ljus vi ser är bara vibrerande energi. allt känns grått, meningslöst, kallt och ovekligt Alla dessa tankar skrämer mig men jag kan ändå inte sluta tänka på dom . man har ju hört att nikotin ska fungera lite som en psykofarmaka, så kan alla dessa tankar och extra ångest bero på mitt snus stopp eller håller jag bara på att bli knäpp eller något annat? jag har även läst att många kommer till detta stadiet i min ålder (18-20) att världen tappar sin mystik osv. så kommer jag nånsin att kunna glömma detta och gå vidare? just nu känns de nämligen inte som de

Jag kan säga av egen erfarenhet att du kommer över den fasen. Du kommer att se positivt på världen igen, fast på ett annat sätt. Du kommer hitta tillbaks till nyfikenheten igen.

Panikångesten däremot vet jag inte vad orsaken är till och om det kommer att försvinna eller inte. Det är en läkares uppgift att bedöma.

Hej där
Hur länge har du snusat? De gånger jag slutat snusa har det mer varit en kraftig abstinens och yrsel. Det var värst de två första dagarna och efter en vecka var det rätt så lugnt.
Nikotin kan förvärra ångest, kanske var därför du slutade? Samtidigt har den en lugnande effekt som du skriver. Men den försvinner väl mer och mer ju längre man nyttjar drogen. Det som återstår är en ökad puls som inte passar alla med benägenhet för panikattacker.

Jag tycker det låter som du vaknat upp till verkligheten och blivit mer mogen på ett sätt, samtidigt så beskriver du att verklighetsuppfattningen blivit skum.
Känns det så hela tiden? Vid panikångest är det vanligt med overklighetskänslor.


Tänker på ett liknande sätt själv, men ser det på ett positivt och kärleksfullt sätt. Tycker allt blir vackrare när man tänker på det sättet. Det är ju ändå en slags sanning som nått dig, som om du vaknat till? Kanske tar ett tag att bli bekväm med den.

Jag tror inte du håller på att bli galen, men är heller ingen expert. Har dock en del egna erfarenheter och har tänkt på samma sätt, men tror inte längre jag ska bli galen som jag trott innan, främst i episoder av mycket ångest.

Har du fått någon medicin av läkaren? Går inte utesluta att mediciner kan förvärra.

Äter du bra mat? Kanske vore bra att ta lite blodprover på vårdcentralen för att kolla så du inte har några brister eller så.

Gå till läkaren igen är mitt råd, ta lite prover och prata. Kanske behöver du en psykolog? Jag tänkte först på något psykosliknande när du beskrev dina symptom, men eftersom jag inte har kunskaper om det så kan jag inte skriva så mycket om det, är alltså osäker men även tveksam till det. Tror dock du kan vara lugn om du tar tag i detta så snabbt som möjligt.
Stå på dig och kräv mer undersökningar!

Jag har snusat i 1,5 år men rökt sen jag var 14, kanske inte på heltid men ändå.
anledningen till att jag slutade var för att spara pengar och kolla om de verkligen skulle vara så svårt.
De med verklighetsuppfattningen försvinner ibland när jag glömmer att tänka på de, men de är inte ofta jag bara glömmer bort de.
någon medicin har jag inte fått.
Jag ärter rätt blandat, försöker att äta grönsaker osv så de är nog inga problem.

Kan tillägga att jag alltid haft en väldig fantasi, satt alltid och dagdrömde som liten. hade tankar och ideer om allt. Men sen jag sluta snusa och fick mina panikanfall så känns det som att jag har svårt att sluta tänka, sitter och letar sjukdomar och symptom på nätet och försöker hitta något som passar, så man är kanske lite av en hypokondriker.

Jag kom på ett enkelt sätt att beskriva hur jag känner mig nu, Ofrivilligt filosofisk

Har du läst om ADHD/ADD? Dagdrömmande, livlig fantasi och ett kaos av snabba tankar som flyger förbi är ju en del av ADHD/ADD. Det är bra att läsa, bara du inte sitter hela nätterna och läser om sjukdomar.

Vad gör du annars på dagarna? Plugg eller jobb? Finns det inget du är intresserad av som kan göra så du tänker mindre på verklighetsuppfattningen?

Vad händer om du t ex läser en tidning, kan du koncentrera dig eller börjar du tänka på att du uppfattar verkligheten på ett konstigt sätt?

Vore bra om du försöker fixa en psykolog som får reda ut det här. Din läkare kan skicka remiss till en öppenvårdsmottagning eller så kanske ni har någon på din vårdcentral.

Jag pluggar sista året på gymnasiet, jag har aldrig haft dessa problem innan som jag har skrivigt om. jag har annars ett stort bilintresse och brukar alltid skruva och fixa, sedan brukar jag altid vara den som har lösningar till de mesta och alltid håller huvudet kallt men sedan den första panikattaken som bara kom helt plötsligen så har jag kännt ångest över nästan allt jag ska göra. plus att tankarna bara far iväg och allt som snurrar i huvudet är "vad är verkligt" "allt är bara molekyler" "vem är jag" "kommer jag nånsin bli normal" "Håller jag att få en psykos". Det blev ju dock inte bättre av att sluta snusa, känns nästan som att nikotinet i snuset har fungerat lite som en mental spärr som har jämnat ut allt. som jag skrev innan, som en mild psykofarmaka

Okej. Har det hänt andra saker före panikattacken? Stress i skolan eller liknande? Har du använt mediciner eller annat som kan påverka dig?

Hur kom du in på tankar om atomer och molekyler? Dina tankar påminner om hur man kan tänka under influens av psykedeliska droger. Fast man kan ju tänka sådär ändå...

Har du aldrig tänkt i dom banorna innan? Tänkt filosofiskt men försökt trycka tillbaka det för att det är "mesigt" i vissa samhällskulturer. Jag kanske låter fördomsfull men det är ingen hemlighet att tuffa grabbar undviker sådant under ungdomsåren. Såg det själv då jag hade kompisar i en mindre ort som var jägare, söp flera gånger i veckan och snackade sällan om känslor eller filosofiska tankar.
Sa upp den bekantskapen rätt snabbt efter grundskolan då det inte gav mig något.

Hur har du det med vänner?

Om du sedan är deprimerad, har panikångest eller har en annan psykisk sjukdom så är det nog kanske det att man hanterar såna här förändringar sämre. Från det att jag slutade skolan tills nu, 23 år gammal, har jag ändrat uppfattning om samhället flera gånger. Ett tag kändes det hopplöst, och trots att jag haft liberala värderingar så länge jag varit intresserad av politik började jag fundera om inte kommunismen ändå var lösningen. Så fuckad i huvudet var jag, har tänkt på i efterhand. Haft väldigt obstinata tankar om väldigt mycket, trott mig se saker ur ett perspektiv ingen annan besitter. Eftersom lär man sig mer och mer att man ändå är rätt vanlig i sitt tänkande. Jag har panikångest på pappas sida och depression på mammas, så det är möjligt att det är vi som har nära till dessa syndrom som går igenom detta. Vem vet. Har lärt mig att förändra sina tankemönster iaf och förhindra mycket av det som skapar problem.

Har Mamma strukit dig över kinden?