Slutar att andas när jag sover. Vad är det för fel?

Jag vet att det startats många trådar angående detta, men jag känner att mitt problem är speciellt och tillhör inte de övriga.

Så här är det:


Sedan två år tillbaka har jag, vad jag misstänkt sömnapné. Av dessa två år har mina andningsuppehåll varit 1-2 gånger per vecka första 1,5 året och sista halvåret 2-3 gånger per natt.

Jag har själv analyserat min egen sömn genom att utesluta olika saker, bla detta: Sömnapné drabbas oftast överviktiga människor som snarkar, själv är jag absolut inte överviktig, snarare spinkig. Snarkar gör jag, vissa nätter inget alls och andra nätter ganska kraftigt. Min flickvän kan ligga vaken ibland p.g.a mitt snark, dock har hon aldrig hört mig slutat andas utan bara att jag rest mig upp i sängen i all hast och "andas ikapp" mig och sen somnat om igen.

Oftast snarkar man när man ligger på rygg, i stort sätt alla gör det. När jag snarkar puttar min flickvän mig åt sidan och då slutar det. När jag sover själv somnar jag alltid på sidan och sover så hela natten. Och hur vet jag det? jo jag har en kudde snett bakom ryggen som förhindrar mig att vänta på mig i sömnen.

Dessa andningsuppehåll känns som att dom startar cirka 5-15 minuter efter att jag somnat, ibland precis i det där skedet då man börjar somna, eller känner att man sjunker ner i sängen.

Och hur tänker jag när jag slutar andas? jo jag märker av att mina andetag inte räcker till för att syresätta blodet, dvs ett andetag känns som att det bara innehåller 10% syre. Känns som att andetagen inta tar något. Djupa andetag men inget händer... när det sker reser jag mig upp och andas lite och sen somnar jag om.. i 5 minuter tills nästa gång.. samma sak här.. somnar om igen... och i värsta fall sker det en gång till eller så slutar dessa uppehåll.

Första perioden av dessa två år känndes den där insomningen som att jag var på väg att somna in för gott, dvs jag kände hur lungorna inte tog något.. hjärtat hade alltså slutat slå och nu var jag på väg att avlida. Därför reste jag på mig i chocktillstånd så pulsen höjdes och hjärtat bankade. Det var precis som att denna procedur jag gjorde var som en sån där el-stöd man ger hjärtat, dvs själva resningen var en pulshöjande grej som startade igång mitt hjärta.

När det hade pågått några månader så intalade jag mig själv att om hjärtat stannar så slocknar man direkt utan att märka av något. Efter detta slutade chocken vid uppehållet, men dessa fortsatte ändån dock utan en chock.

Jag har varit på läkarbesök och pratat med doktorn, han förnekar att det kan vara sömnapné och tror snarare att det kan vara en slags panikatack som jag får i sömnen, möjligen några tråkiga barndomsminnen som skaver omedvetet etc. Så nu har jag fått tid hos en psykolog och ska få prata ut om vad det nu kan vara.

Dock är jag orolig över detta, jag jobbar och behöver verkligen sova gott om natten och få känna mig utvilad. Ibland jobbar jag nätter och då när jag kommer hem är jag extra trött och andningsuppehållet är extra starkt.

Inatt var den värsta natt jag varit med om, först två vanliga andningsuppehåll och sen det tredje och sista fick jag inte ens luft när jag rest på mig. Kändes verkligen som om det var hjärtat, reste på mig och tände lyset. Och efter några sekunder kom chocken, pulsen höjdes och hjärtat bankade.

Ni som känner igen er och kanske fått behandling eller har annan erfarenhet vad kan det vara?

Jag vågar inte svara, men jag skulle givetvis gissa på sömnapné som du själv nämner. Kan nog vara en kombination av det och panikångest.

Jag har själv problem med nattliga äventyr, och endast i själva stunden minns jag exakt hur det känns varje gång det händer.

Jag har märkt att jag blockeras ibland när jag precis ska somna, vaknar till och flämtar till efter luft. Flera gånger har jag vaknat i ren panik och rusat omkring efter något. Luft då förmodligen. Ibland sker det lite lugnare och jag somnar igen med en känsla av dödsångest och oro för hjärta och andning.

Har du en hög generell ångest?

Att det känns som att lugnorna inte tar kan nog bero på själva återhämtningen, och tänk på att hyperventilation är en ond cirkel.

Fundera på om det är obstruktiv apné. Central apné är ovanligare och farligare.

Jag vet inte om jag har ångest, kan inte sätta finger på en sådan sak. Men jag tänker mycket på vad jag bör ha gjort & inte här i livet.

Han har rätt, 2-3 andningsuppehåll per natt är för lite för att kunna kallas sömnapné.
De som lider av sömnapné vaknar i regel inte av andningsuppehållen som kan uppgå till flera hundra under en enda natt.
Flickvänner o.d. är de som först brukar reagera på andningsuppehåll och att din flickvän inte har reagerat på det är en stark indikation på att du inte har sömapné.

Läste nyss på internet att sömnapné börjar i ryggläge då hakan faller bakåt, efter en tid sker det i alla lägen. Mina uppehåll sker i sidoläge också!

Men vad är det då? det är fett störande att sova utan att ha sovit riktigt. Jag ska prata med psykolog den 15:e januari och jag orkar inte vänta tills dess!

Jag lider av samma sak. Har hela tiden trott att det inte var någon fara heller, bara att vissa snarkar och vissa inte. Flickvänner och polare har också kommenterat "hur jävla sjukt det" när jag slutar andas mitt i natten i flera sekunder, för att sedan ta ett jätte djup andetag.

Läste sen att andningsuppehåll och snarkningar stör nattsömnen (för dig själv..) så pass mycket att man sover mycket "sämre", vilket kan leda till att man blir extra trött på dagarna. Precis som att man sover för lite med andra ord.

Vet själv att jag nästan alltid är trött och det visar sig i princip alltid när jag kollar på film och annat. Klarar verkligen inte av att hålla mig vaken, vilket också var ett problem under gymnasiet då jag sov mig igenom alla lektioner jag inte tyckte var intressanta även om jag försökte hålla mig vaken.

I lumpen var det likadant. Gick och la mig först av alla i logementet, tränade regelbundet och åt som jag skulle. På dagarna fick jag börja snusa för att klara av att koncentrera mig.

I mitt fall kom läkaren fram till att det var mina stora halsmandlar som blockerade luftflödet (orsakar snarkning och andningsuppehåll), och att det borde hjälpa att operera bort dem.

Sattes i kö och skulle få vänta 3månader, vilket inte går eftersom jag flyttar utomlands 1månad efter undersökningen.

Kontenta: Be läkaren kolla halsen och då mandlarna framförallt, kanske har vi samma problem?

Fyfan! Skära i min hals? gör det ont? blir man nersövd?

Finns inte så mycket att välja på än att vänta, självmedicineringen är absolut inte svaret utan härda ut tills du får träffat psykologen.

Du kan ju alltid fråga om remiss för sömnregistrering, sömnapné kan enkelt kollas upp med hjälp av utrustning som registrerar hur du sover under 1-2nätter i hemmet.
Remiss kan skrivas av allmänläkare eller önh-läkare men väntetiden kan vara mycket lång.
Högt blodtryck,hjärtsvikt, störd hjärtrytm, ökad risk för hjärtinfarkt, stroke, diabetes, stresskänslig, övervikt, sömnproblem, mycket kraftigt ökad risk för olyckor i bl.a trafiken och arbetet.

Nej de skrapar bort mandlarna, och givetvis kommer de inte plåga dig.
Vad jag vet är proceduren snabb och gör inte farligt ont. Du bör vara någorlunda återställd efter några dagar bara.

Hörde nått om att rösten kan bli lite knas under en kort tid, någon som kan bekräfta detta?

Det du allra först ska göra är att be om en remiss till ett sömnlab. Då får du antingen åka dit några dagar, eller får med dig mätutrustning hem. Då registreras din sömn (sömndjup, hjärnvågor), din andning (+ ev uppehåll) och benrörelser under natten. Bara sömnlabbet kan avgöra vilken typ av sömn/andningsproblem du har, din husläkare har INTE den kompetensen.

Röker du?

Nej!