Är ni satanister lycliga människor?

Frågan ställer jag till er som kallar er satanister och är verksamma på detta forum. Är ni lyckliga?

Inget är alltid ensidigt. Just nu känner jag mig ganska glad. Mitt liv rätar ut sig igen. Jag är dock en aning nervös pga att jag snart (nästa vecka) ska börja studera igen på Högskolan. allt som allt så känner jag mig ganska bra till mods

Men visst finns det olyckliga satanister också. Liksom det finns lyckliga och olyckliga människor inom alla religioner, filosofier, partier etc.

Lyckligt låter så krystat i mina öron, låt oss säga att jag är nöjd med livet.

Precis som med alla människor så går det i vågor. Man kan inte alltid vara lycklig, dock vågar jag påstå att satanister i allmänhet är lyckligare då de vågar ta för sig av det som är gott i livet.

Hur är det själv? Eftersom du frågar alltså...

Det är nog rätt ok antar jag.

Alltid lycklig, tror det är en skada jag har. Skrattar tom när jag får stryk av tjejen :P

att få stryk/smisk av en tjej är ju inte alltid negativt..

jag är lycklig, döda kattungar får mig att må bra...

Satanism handlar inte om att sitta och dyrka mörka gudar, Lucifer, Satan, Levithian och allt vad dom heter...satanism är för mig att tro på mig själv, en form av egoism och en själv-bejakelse..

Ja, idag är jag relativt lycklig. Några lyckade drag har nämligen öppnat upp lite möjligheter i livet som glädjer mig rejält, och har gjort överlag i en vecka.

Dessutom är det en så där lagom regnvåt höstdag så jag tänkte spela lite boll med grannungarna som tjoar och tjimmar utanför.

Precis som många andra här inne--och som folk i allmänhet--går det upp och ner. Dock har jag lyckats undvika de djupaste dalarna än så länge under mitt 26-åriga liv. Nu är ju dessutom hösten här, och hur kan man vara nere då?

Tänk att gå ut en tidig oktobermorgon och se hur vattenpölarna täckts av en tunn isskorpa; hur de lysande röda och klargula höstlöven fått en silverkant av iskristaller. Det gör i alla fall mig glad

Typ en Aleister Crowley mentalitet? Ursäkta att jag inte är så insatt men finns det inte en inte av alla men förekommande tro på att Satan och Gud i nya testamentet är en å samma? Eller är jag för insnöad på Gnosis nu, men nog har dagens satanismen rätter i dåtidens gnosis? Eller?