Citat:
Ursprungligen postat av
sissen
Jag har ätit valdoxan i något år nu och det är faktiskt den enda antidepressiva som har funkat (o jag har varit en sån de proppat i nästan allt som finns o lite till)
Just att det verksamma ämnet är melatonin tror jag gjorde det för mig för alla kan ju inte ta upp serotonin"utifrån"
Som Conny-kaka redan påpekade så är det inte samma sak, agomelatin och melatonin. Däremot så torde de ju påverka litet samma system.
Jag har också tagit valdoxan i flera år nu - men i motsats till dig så funkade det inte (ensamt i alla fall) mot depression.
Jag hittade till valdoxanet just via melatoninkopplingen, då melatonin alltid haft en markant _anti-depressiv_ effekt för mig (men tyvärr inte funkat i längden eftersom min sömn trasades sönder vid dagligt bruk). Så jag hoppades väldigt mycket på agomelatin som AD, men nix. Däremot fixade valdoxanet min dygnsrytm på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt - det är så att jag kan dela in mitt liv i före och efter valdoxan, så stor skillnad är det.
Innan valdoxanet hade jag faktiskt inte förstått _hur_ skräp min medfödda dygnsrytmsreglator egentligen var. Stora delar av 30+ år hade slösats på detta problem (bright light lampor, mediciner ur gud vete hur många olika kategorier, nattmjölk, koffein, undvika koffein etc etc), och så kommer ett piller som plötsligt gör att det är helt möjligt att somna, och ffa VAKNA, på regelbundna tider.
För mig verkar inte valdoxanet i första hand fungera som sömngivare - den effekten finns visserligen också där, men är litet opålitlig och långsam (2-4h från tablett till sömn). Den riktigt revolutionerande effekten är något med just dygnsrytmen, som är väldigt svårt att förklara för folk som har en medfödd dylik som funkar ens någotsånär utan en massa planering.
Före valdoxan så kunde en vak/fest/insomnia -natt förstöra allt för 10 dagar framåt. Efter valdoxan så går det bra att strula till ett dygn, fungera med litet sömnskuld och sedan gå direkt återgå till att vara vaken på dagen och sova på natten.
F.V. så hängde liksom mitt sömnbehov inte alls ihop med dygnets ljusa eller mörka timmar (sträng regim med lampa eller vistelse i väldigt mkt sol hjälpte en smula, men inte mer än så), och jag sov bäst under märkliga tider på dygnet: sen eftermiddag/tidig kväll och på morgonen-förmiddagen. Natten och morgon-natten var alldeles för ofta bara ett elände av att titta på klockan och inte kunna somna.
E.V. däremot så känns det som om hela dygnet var mitt - som det oftast är mest praktiskt att sova ungefär 00-07/08 så gör jag det, men om det behövs så går det bra att vara senare vaken eller gå och lägga sig mycket tidigare och vakna tidigare. Ingen större planering behövs.