Citat:
Ursprungligen postat av StillNotAPlayer
Det känns inte som jag har det längre, kanske två stycken som jag känner behov utav att träffa, sedan resten av mina vänner känns det inte som jag behöver träffa längre.. vi har glidit ifrån lite dom senaste åren och så.. man gör sin grej liksom.
Men har väl två polare som sagt som jag gärna fortsätter ha kontakt med..
Ska man bara strunta i att höra av sig till resten, eller hur fan gör man?
Ska man forsöka skaffa nya vänner? Eller strunta i vänner helt kanske.. ensam är stark typ.
Förslag.
Det är en bra frågeställning du tar upp, och det är modigt att göra det. Jag har själv funderat mycket på det. Men man kan inte bara skylla på andra. Man är ju sån själv. Jag är nog t.o.m. ännu sämre en mina kamrater. Tycker helt enkelt inte längre det är så kul att umgås längre, som det var förr. Man har inte så mycket intressanta saker att säga varandra och göra ihop längre.
Varför det är så vet jag inte, tror det finns någon slags biologisk förklaring faktiskt, men det är bara spekulation.
Jag umgås hellre med mina barn och de tjejerna jag träffar emellanåt. Det är mycket roligare och mer stimulerande.
När jag umgås med mina polare så är det nästan alltid nuförtiden när vi går ut, och då dricker vi ju alkohol och jagar tjejer. Skulle man ta bort de två ingredienserna så känns det helt omöjligt att träffa dem. Förr kunde man göra saker och ting tillsammans på veckodagarna. Men inte nu.
Snart blir jag trettio, och fan, saker och ting har förändrats sen man var 20. Tittar jag på mina arbetskamrater som är +35, verkar de ju inte ha några vänner alls, och de går inte ut heller! De tittar väl på TV, varje dag.
Fan ska det bli så? Det vägrar jag.