''Learn from me, if not by my precepts, at least by my example, how dangerous is the acquirement of knowledge, and how much happier the man is who believes his native town to be the world, than he who aspires to become greater than his nature will allow.’’
Jag skulle tro att vi pratar om en falsk, illusionerad kunskap. Jag vet inte vem författaren till detta citat är mer än till namnet, alltså försöker jag mig inte på en objektiv analys utan spånar istället på vad jag hade menat med det.
Människan sätter hela tiden upp nya mål. Efter ett tag utvecklas dessa mål till ett hopp. Hoppet utvecklas till en tro. Tron utvecklas till en förväntning. Förväntningarna är i sin tur en illusion av kunskap; man skapar en bild av hur ens liv kommer se ut när målet är avklarat. När förväntningarna rasar genom ett misslyckande av att uppfylla målet så går man tillbaka till den verklighet man hade innan man satte upp detta mål, något som härmed verkar grått och konturlöst, som ett tråkigt, icke-föränderligt, meningslöst liv. Detta i sin tur lever till ångest, då den illusionlika drömbild man skapat inte längre är inom räckhåll. Depression!
Om man istället inte sätter upp orealistiska mål slipper man denna "sinneskonjunkturscykel" och håller sig istället lycklig, oberoende av vad man företar sig. Kunskapen om hur mycket man kan få det är dock lockande - gräset är alltid grönare på andra sidan - och därav är det farligt. Det kan bara gå sämre.
Försöker jag läsa in för mycket och sno citatet till mitt eget? Mycket möjligt. You decide!
Jag är inte påläst inom filosofi, så jag skulle förslå att du lyssnar mer till yidaki och CurryCurre som utan tvekan har bättre koll än mig. Tänkte bara bidra till lite mer variation i frågan