2008-12-16, 20:15
  #1
Medlem
Hittat ett lite spännande citat av en författare som heter Mary Shelley.

''Learn from me, if not by my precepts, at least by my example, how dangerous is the acquirement of knowledge, and how much happier the man is who believes his native town to be the world, than he who aspires to become greater than his nature will allow.’’

Vad är era filosofiska åsikter så att säga om detta citat?
Med tanke på att filosofi är på ett sätt strävan om kunskap, dock olika sorters kunskap, men enligt henne kan för mycket kunskap vara farligt.


Hoppas jag inte misstolkar något nu, är inte så djupt insatt i filosofi.
Citera
2008-12-16, 21:22
  #2
Medlem
Strävan efter kunskap behöver väl inte vara av ondo i sig självt,
förutom att det är ett begär, och begär ger lidande.
Däremot ger allt hävdande av kunskap ett normativt hävdande av auktoritet.
"Det här är korrekt/rätt, det där är fel, det vet jag, du måste lita på mig, ge mig legitimitet"
Ingen kunskap är objektiv, det finns alltid en maktrelation hos innehavandet av kunskap.
Vem har rätten att säga att dom vet något,
vad får dom ut av att säga det,
varför säger dom det.

Citera
2008-12-17, 01:55
  #3
Medlem
CurryCurres avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mosso
Hittat ett lite spännande citat av en författare som heter Mary Shelley.

''Learn from me, if not by my precepts, at least by my example, how dangerous is the acquirement of knowledge, and how much happier the man is who believes his native town to be the world, than he who aspires to become greater than his nature will allow.’’

Vad är era filosofiska åsikter så att säga om detta citat?
Med tanke på att filosofi är på ett sätt strävan om kunskap, dock olika sorters kunskap, men enligt henne kan för mycket kunskap vara farligt.


Hoppas jag inte misstolkar något nu, är inte så djupt insatt i filosofi.

Jag tror "dangerous" inte behöver tolkas som att kunskap vore direkt farligt för välmåendet. Istället verkar Shelley ge luft åt en gammal tanke om lycka: den som vet mindre är helt enkelt lyckligare än den som vet mer. Han har mindre ansvar och därför mindre ångest. Den okunnige är oskuldsfull och kan inte lastas. Den som vet mest bär också den tyngsta skuldbördan för allt han avstår att åtgärda.

Den andra delen av citatet verkar hänvisa på ett närmast Rousseauldianskt vis till en destruktiv makthunger som väcks i den mer kunnige, eller ska vi säga mer civiliserade människan.

Det här är självklart en schablon men den återkommer ofta nog i litteratur och filosofi för att vara värd behandling. Min personliga filosofiska åsikt är att Shelley idylliserar det "enkla livet", vilket jag också tror återspeglar den romantiska tid då hon själv levde och verkade. En yvig talesman mot den här sortens tänkande blev Nietzsche och vi har kanske ännu inte gett fullt erkännande åt hans nyskapande sätt att bejaka också livets tragiska dimension. Det är ofrånkomligt med ett inslag av tragik i livet och att fly från det är samma sak som att förminska sig själv, vägra stå upp och växa med utmaningen.
Citera
2008-12-17, 02:42
  #4
Medlem
''Learn from me, if not by my precepts, at least by my example, how dangerous is the acquirement of knowledge, and how much happier the man is who believes his native town to be the world, than he who aspires to become greater than his nature will allow.’’

Jag skulle tro att vi pratar om en falsk, illusionerad kunskap. Jag vet inte vem författaren till detta citat är mer än till namnet, alltså försöker jag mig inte på en objektiv analys utan spånar istället på vad jag hade menat med det.

Människan sätter hela tiden upp nya mål. Efter ett tag utvecklas dessa mål till ett hopp. Hoppet utvecklas till en tro. Tron utvecklas till en förväntning. Förväntningarna är i sin tur en illusion av kunskap; man skapar en bild av hur ens liv kommer se ut när målet är avklarat. När förväntningarna rasar genom ett misslyckande av att uppfylla målet så går man tillbaka till den verklighet man hade innan man satte upp detta mål, något som härmed verkar grått och konturlöst, som ett tråkigt, icke-föränderligt, meningslöst liv. Detta i sin tur lever till ångest, då den illusionlika drömbild man skapat inte längre är inom räckhåll. Depression!
Om man istället inte sätter upp orealistiska mål slipper man denna "sinneskonjunkturscykel" och håller sig istället lycklig, oberoende av vad man företar sig. Kunskapen om hur mycket man kan få det är dock lockande - gräset är alltid grönare på andra sidan - och därav är det farligt. Det kan bara gå sämre.

Försöker jag läsa in för mycket och sno citatet till mitt eget? Mycket möjligt. You decide!

Jag är inte påläst inom filosofi, så jag skulle förslå att du lyssnar mer till yidaki och CurryCurre som utan tvekan har bättre koll än mig. Tänkte bara bidra till lite mer variation i frågan
Citera
2008-12-17, 13:40
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av CurryCurre
Jag tror "dangerous" inte behöver tolkas som att kunskap vore direkt farligt för välmåendet. Istället verkar Shelley ge luft åt en gammal tanke om lycka: den som vet mindre är helt enkelt lyckligare än den som vet mer. Han har mindre ansvar och därför mindre ångest. Den okunnige är oskuldsfull och kan inte lastas. Den som vet mest bär också den tyngsta skuldbördan för allt han avstår att åtgärda.

Den andra delen av citatet verkar hänvisa på ett närmast Rousseauldianskt vis till en destruktiv makthunger som väcks i den mer kunnige, eller ska vi säga mer civiliserade människan.

Det här är självklart en schablon men den återkommer ofta nog i litteratur och filosofi för att vara värd behandling. Min personliga filosofiska åsikt är att Shelley idylliserar det "enkla livet", vilket jag också tror återspeglar den romantiska tid då hon själv levde och verkade. En yvig talesman mot den här sortens tänkande blev Nietzsche och vi har kanske ännu inte gett fullt erkännande åt hans nyskapande sätt att bejaka också livets tragiska dimension. Det är ofrånkomligt med ett inslag av tragik i livet och att fly från det är samma sak som att förminska sig själv, vägra stå upp och växa med utmaningen.



Tack
Citera
2008-12-17, 22:31
  #6
Medlem
karakoimas avatar
Syndafallet.....

Är det inte ganska klockrent?

Förstå vad lycklig den är som inte tänkt död och evighet

Förstå vad skönt att begränsa sig till en fundamentalism, inga jobbiga inre konflikter - raka, trevliga svar.

Då kikarna långsamt förfinades under den vetenskapliga revolutionen, och man blev medveten om att himlen inte bara är en glob en bit upp, utan att det finns miljarder och åter miljarder stjärnor på enorma avstånd och kanske en oändlig rymd... det var nog inte bara kyrkan som blev skrämd.

Saliga äro de i anden fattiga, faktiskt.
Citera
2008-12-18, 11:09
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av karakoima
Syndafallet.....

Är det inte ganska klockrent?

Förstå vad lycklig den är som inte tänkt död och evighet

Förstå vad skönt att begränsa sig till en fundamentalism, inga jobbiga inre konflikter - raka, trevliga svar.

Då kikarna långsamt förfinades under den vetenskapliga revolutionen, och man blev medveten om att himlen inte bara är en glob en bit upp, utan att det finns miljarder och åter miljarder stjärnor på enorma avstånd och kanske en oändlig rymd... det var nog inte bara kyrkan som blev skrämd.

Saliga äro de i anden fattiga, faktiskt.


Men ifall en människa inte tänkt sig döden eller något annat, skulle den människan då kunna förstå ''lycka''? Eller skulle han bara leva i sin egen värld och ändå inte förstå sig på känslorna?
Är han då lycklig?
Citera
2008-12-18, 12:36
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Mosso
Men ifall en människa inte tänkt sig döden eller något annat, skulle den människan då kunna förstå ''lycka''? Eller skulle han bara leva i sin egen värld och ändå inte förstå sig på känslorna?
Är han då lycklig?

Det var en tråd här för ett tag sen som handlade om att det var bättre att inte födas än att födas in i ett hemskt liv, och diskussion huruvida det stämde. Vad min slutgiltiga åsikt där blev, var att det är bättre att inte finnas än att finnas negativt, då 0 alltid är större(eller mindre litet) än något negativt tal.

Om en människa inte känner till olycka, blir resultatet att människan inte kan definiera eller uppskatta lycka. Men frågan är om han inte är nöjdare än om han skulle gå runt och grubbla, vara konstant orolig och/eller deprimerad samt känna rädsla inför, som i ditt exempel, döden. Kan man inte se just 0-punkten som något positivt, i jämförelse med något negativt?

Lyckan kanske inte blir samma euforiska stadie som du ibland känner av, utan istället blir det något som bara är, något man inte kan placera men dock känner av. Epikurus hävdade ju att den rätta lyckan var den lugna lyckan. I ditt exempel är resultatet snarare att det inte finns någon lycka, och ingen olycka, vilket blir en lugnare, mer stabil förnöjsamhet än epikuréernas lycka. Jag skulle dock fortfarande vilja kalla den lycka, eftersom det är så vi definierar lycka - som en förnöjsamhet.

Huruvida man är lyckligare i sin naiva värld tänker jag inte diskutera, då jag inte vet hur jag ska ta mig an det problemet. Men att det fortfarande är lycka, det anser jag. Att lägga in det på en "skala" lämner jag över till någon annan =)
Citera
2008-12-20, 15:20
  #9
Medlem
Tack uppror
Citera
2008-12-21, 16:40
  #10
Medlem
karakoimas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Mosso
Men ifall en människa inte tänkt sig döden eller något annat, skulle den människan då kunna förstå ''lycka''? Eller skulle han bara leva i sin egen värld och ändå inte förstå sig på känslorna?
Är han då lycklig?

Tja, se fram mot att ligga i hängmattan då man kommer hem, nästa avsnitt av Idol, eller julafton. Som uppror var inne på - Epikuros, ett stilla glas vin i glada vänners lag eller hur han nu sa. Eller Baloo.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in