Var går gränsen för prostitution? [sammanfogad tråd /Mod]

Är det köp av sexuell tjänst att erbjuda sig att slicka en kvinna mellan benen som betalning för att få ta henne bakifrån? (Det kan väl inte vara så att tjänsten att slicka en kvinna mellan benen inte anses ha något värde, och därför inte är att ses som betalningsmedel? Att hon ber om tjänsten bevisar väl att den har värde?)

Får man bjuda sitt krogragg på en natt på hotell för att ha någonstans att ha sex med henne, om det står klart att det är ett villkor från hennes sida för att hon ska vilja ha sex med en? Får man bjuda på resan (taxi eller annat färdmedel som kostar pengar) hem till sig eller henne för att ha någonstans att ha sex med henne? Kan inte allt sådant ses som betalning för sex, d.v.s. köp av sexuell tjänst?

Om man har sex utan att behöva betala för det, men betalar för att den man har sex med ska vara "lite extra bra i sängen", är det köp av sexuell tjänst?

Om inte, anta att man specificerar vad detta "lite extra bra i sängen" är för något, t.ex. att knipa hårdare med vagina, är det då köp av sexuell tjänst?

Om man betalar för att den man har sex med ska kyssa en på kinden under sexakten, och detta är det enda av sexakten man betalar för, är det köp av sexuell tjänst?

Om man istället för pengar lovar ge ryggmassage som "betalning" för kyssarna på kinden under sexakten, eller för det hårdare knipandet med vagina, är det köp av sexuell tjänst?

Hej, min sambo ledde oss in på ämnet sexköpslagen och min fråga är helt enkelt - är det förbjudet att köpa sex av sin partner/sambo?

Varför man nu skulle behöva göra det vet jag inte.

Troligtvis är det olagligt. All köp av sex är olagligt. Eller finns det gummilagar?

Varför skulle det vara lagligt? :E

Självklart är det så. Varför skulle ett undantag göras i det fallet?
Det skulle kunna underlätta för gold-diggers som skulle kunna vara mer tydliga med att deras relation endast fortgår så länge de får sina pengar varje månad. Självklart borde sexköpslagen inte existera, men det är orimligt att tro att en relation skulle rättfärdiga lagbrottet.

Tråd infogad.

/MOD

Du får naturligtvis ha en hålldam som du försörjer mot gentjänster. Men det får inte vara tillfälligt.

Jag undrar hur någon enda människa någonsin ska kunna gå från att ha ingen sexuell relation alls till att plötsligt ha en varaktig sexuell relation, utan att däremellan ha en (kanske) tillfällig sexuell relation. Hur har lagstiftaren tänkt där? Det verkar ju onekligen som en logisk omöjlighet att hoppa över mellanledet tillfällig sexuell relation, så länge man inte förutsätter att varje relation ska bestämmas (av parterna?) vara varaktig innan den alls får påbörjas. Är det det man underförstått kräver med sexköpslagen? En delfråga i sammanhanget är nämligen hur någon enda man, utom de fåtaliga "alfahannar" som bara behöver "vara sig själva" för att få sex med de kvinnor de vill ha sex med, frågan är hur alla andra män i samhället, typ 99% av männen i samhället, ska kunna få en attraktiv kvinna i säng utan att i någon form betala för det. Män betalar för kvinnors sexvillighet på allehanda sätt, kanske inte alltid uttryckligen i form av just pengar, men vad spelar det för roll, betalning som betalning, antingen är det tjänster eller middagar eller leenden eller komplimanger man betalar med, eller om det är något annat - till exempel raggning, vilket kan innebära allt möjligt, eller kanske bara rentav att man visar "sitt bättre jag" eller något sådant (något man kanske inte annars hade gjort, vilket innebär att man faktiskt betalar, genom att man bjuder på sig själv lite mer än annars). Någon form av betalning måste alltid till, annars blir det inget. En genomsnittlig vacker kvinna lägger sig inte med benen isär framför en vanlig man av sig själv, bara för att han föreslår det. Vad lever våra lagstiftare i för verklighet? Hur föreställer de sig att en varaktig sexuell relation skulle kunna uppstå (i normalfallet) utan att någon betalar någon i någon form för någonting, uttalat eller outtalat? Eller är det tänkt att betalning ska vara okej så länge den inte är alltför uppenbar och/eller inte är alltför uttalad och/eller äger rum i form av något annat än pengar? Var har lagstiftaren i sådana fall dragit gränserna när det gäller dessa saker, och varför på de ställena (vilka dessa nu är)?

Många frågor om gränsdragningen nu mellan vanliga förhållanden och ersättningens form.

Enkelt uttryckt handlar det om betalning som en förutsättning för den sexuella förbindelsen. Jag vet inte hur ni brukar agera med omvärlden, men om ni förväntar er att få ligga efter att ha gjort någon form av prestation över huvud taget hoppas jag nog på bättre tider. Jfr. situationen ni själva ofta hamnar i (eller?) "Åh typiskt, den där personen sa något snällt/bjöd mig på bärs/öppnade dörren/lagade middag. Oh well, måste ligga nu. Skulle inte vara det minsta gött, men så är det. "

Straffrätten är en bild av en verklighet. Inte verkligheten. I många fall krävs det därför förenkling, typfall, generella antaganden m.m.

Det går uppenbarligen att formulera kriminaliseringar avseende prostitution, det går även att reglera den (jfr Tyskland). Oavsett hur lagstiftaren går till väga tycks avgränsningen kring vad som faller under regleringen vara av ett mindre problem.

Det finns givetvis intressanta vinklar avseende straffrättslig skada, social adekvans osv. Men att angripa prostitution i sin lagtekniska betydelse är nog mindre fruktsamt. Men det är ju bara min åsikt också.

Gränsen för vad som är sexköp anses alltså vara tydlig genom att betalningen måste vara en förutsättning för den sexuella förbindelsen. Anta då att jag under några månaders tid visar en kvinna konsekvent gång på gång att om hon har sex med mig när jag bjudit henne på lyxmiddag så bjuder jag på lyxmiddag även nästa gång vi träffas, i annat fall får hon betala sin egen mat nästa gång vi träffas, ända tills hon börjar ha sex med mig efter middagen, då börjar jag bjuda på lyxmiddagar igen, och att hon så småningom fattar sambandet. Är det sexköp från och med då?


Jag har aldrig utgått från att straffrätten skulle vara verkligheten. Och självklart krävs det förenkling. Det borde dock finnas skrivna mer begripliga principer för var gränserna i sexköpslagen är tänkta att gå.


Mindre problem? Vore det "ett mindre problem" om det i trafiklagen bara hette "man får inte köra för fort", utan någon närmare förklaring av hur fort "för fort" är? Så att lite vilken hastighet som helst som någon kunde tycka var "för fort" kunde visa sig vara brottslig att köra i, utan att man kunde veta i förväg var gränsen gick?

Jag menar att det är så nära det går att komma en definition av vad som utgör prostitution (jfr. SOU 1981:71, s. 33) och vad som får vara det som utgör det enligt lagstiftaren oönskade beteendet. Bakom kan det ligga överväganden om samtycke/maktrelation/utnyttjande/"moral"/oönskade sidoeffekter m.m., även om kanske inget av de utgör en självständig grund.

Det är väl inte omöjligt att det tekniskt skulle utgöra ett sexköp i den beskrivna situationen om båda parterna är med på att premissen är att en lyxmiddag innebär utväxling av prestationen sex. Det som är det knepiga är väl att avgöra om parten som inte betalar genom att bli bjuden på middagen verkligen förbinder sig att ha sex med den andra i och med att betalningen ibland innebär sex, ibland inte. Dvs, om det går att anse att betalningen som skedde förrförra middagen kan anses vara ett villkor för att senare i framtiden kanske ha sex. Att försöka övertala någon genom att bjuda den på middag är en annan sak.


Jag menar att det är tänkt att gå utifrån förutsättningsresonemanget som är ett rimligt sätt att avgränsa individens sexuella autonomi. Kanske inte för att jag i alla delar håller med om kriminaliseringen som verktyg, men för att det är något som jag tror att majoriteten kan enas om.


Absolut förutsebarhet är ett ideal, det som kan avgränsas på ett klart sätt ska avgränsas på ett klart sätt. När det inte går kan en restriktiv tolkning av mer vaga begrepp tillgodose kravet på förutsebarhet. Tror vi kan enas om att en uttömmande lagstiftning avseende samtliga straffbelagda gärningar skulle bli rätt oöverskådlig och snarare mindre förutsebar (jfr den som orsakar någon annans död). Jag menar att kriminaliseringen får ses, inte bara utifrån legalitet, utan även från hur rättssäkerheten tillgodoses på det större planet (bevisbörda, beviskrav osv). Det är vidare, vill jag påstå, i stor utsträckning möjligt att undvika det klart straffbara området genom att låta bli att erbjuda ersättning för sex.

Racker med F-skattesedel. Inget företag behöver registreras, man kan driva företag i sitt eget namn (enskild firma).

Att ha upplagget pa det viset borde rent teoretiskt lösa 2 problem, det första ar ju saklart att det blir lagligt att köpa horor. Det andra ar att det blir billigare ocksa, eftersom man betalar tjejen för en tjanst med oskattade pengar (förutsatt att man har tillgang till det, typ kickback fran ett dotterbolag med seriösa affarer), det ar sedan upp till tjejen att skatta eller inte.

Tror det blir svart att bevisa för domstol att syftet med företaget ar att kunna köpa sex, aven om filmerna aldrig dyker upp nagonstans. Det ar inte olagligt att vara dalig pa marknadsföring.