Citat:
Ursprungligen postat av Vidfamne
Friskyttekompanierna var partisaner och hade inget med den danska armén att göra. Danskarna sympatiserade med vår kamp och stötte vårt uppror men inte fan var vi en del av den danska hären som vi gjort uppror mot bara ett sekel tidigare.
De som kallades snapphanar av svenskarna bestod egentligen av tre grupper - friskyttekompanier avlönade av den danska hären, oberoende partisaner (som ofta arbetade tillsammans med danskarna) och rena rövarband som levde i skogarna och gav sig på i stort sett vem som helst. Flera kända friskyttar som tex Svend "Göingehövdingen" Povlsen var skåningar med befälsgrad i danska armén. Det finns som sagt fortfarande register över det här. Skulle tro att du eventuellt kan få se dem på Töjhusmuséet.
Citat:
Ursprungligen postat av Vidfamne
Hur kan du ens påstå att det autonoma skånska kungadömets självständighet är likgiltigt med Själlands och Jyllands regionala adelsstyre? Vi pratar om Skåneland, Skandinaviens första kungarike och dess tusengåriga kamp för självständighet?
Ok, kan hålla med om att Skåneland förmodligen senare än Själland och Jylland var delar av ett danskt rike, men fram till tusentalet var det ju inte heller direkt ovanligt med en kung på Jylland och en annan på Själland. Och det förekom ju dessutom skånska kungar som ledde hela Danmark. Att påstå att det är så enkelt att det var Skåneland mot Danmark full stop är fel. Ta tex Grevefejden där man ville återinsätta Christian II på tronen - då var det Skåneland och Själland som stod mot Jylland, Slesvig, Holsten, Preussen och svenske Gustav Vasa. Inte direkt något man kan kalla ett rent skånskt uppror mot danskt tyranni.
Att Skåneland hade en förmåga att gå sin egen väg under medeltiden är det inget snack om - sättet man kastade ut Absalon på eller när man fick den svenske kungen att betala för att bli härskare istället för holstenska grevar visar ju det. Men att påstå att det hela tiden rörde sig om ett målmedvetet självständighetssträvande är fel. Snarare hade det i 99% av fallen rent praktiska skäl - som att kungar från Själland tog ut för höga skatter eller missgynnade den skånska adeln. Och de skånska bönderna gjorde ju uppror mot sin egen adel också.
Faktum är att den skånska adeln till stora delar var ansvarig för att svenskarna lyckades ta Skåneland. Genom att hela tiden skära i den danska kronans makt - och det var inte bara den skånska adeln som gjorde det här, utan även de i andra delar av landet - och se till sina egna intressen gjorde de försvaret av landet mycket svårare. Man hade ekonomiska fördelar i utbyte mot ansvar att ställa trupper på fötterna men det ansvaret togs inte. Till och med när Skåneland hade fallit i svenskarnas händer var man mest intresserade av att vinna fördelar i det nya riket - det gick så långt att den svenska adeln gnällde över att skånska adelsmän hade dribblat till sig fler privilegier än de svenska.
