Dikter och sånger till den man älskar.

Jag tror att det beror på HUR man skriver och i vilken kontext själva uppläsandet/läsningen sker.

Det kan bli extremt pinsamt och töntigt.
Men det kan även bli lite småfint.

Jag har fått dikter skriva om/till mig, fast inte direkt i så smörig tappning som ditt exempel. Visst är det smickrande men knappast någonting jag som kille skulle få för mig att göra.

man kan ploja lite och skriva om den

"Vem bryr dig om hur nätterna far? Jag bryr mig inte ett spår.
Bara jag få ha mitt ansikte kvar, mellan dina så älskvärda lår"

Den där dikten lästes upp av vigselförrättaren på min systers bröllop, kan säga att inte många ögon var torra efter det!

Tror till och med de tuffa raggar-killarna blev lite fuktiga i ögonen. ^^

Jag kan göra det om andan faller på, och jag känner starkt för den kvinna jag är ihop med, men å andra sidan är jag poetiskt lagd.
Sedan kan jag säga det att i en kärleksrelation är en dikt eller sång om den är gjord med äkta känsla något som de flesta tjejer/kvinnor älskar oerhört mycket. Jag lovar dig att göra du ngt sådant så får du garanterat ligga.

Jag tycker också att romantik är väldigt underskattat i dagens samhälle, det är gesten som sådan som är det viktiga, precis som små presenter och överraskningar. Många tjejer längtar oerhört mycket efter den sortens bekräftelser. Den kille som vågar bjuda på sig på det sättet är ingen fjant utan en modig karl som vågar visa känslor på ett sårbart och nära sätt.

Vid rätt tillfälle och från rätt man så.....absolut Har skrivit en del dikter genom åren men vet inte om jag visat en enda (om det nu handlat om kärleksdikter). Man vill ju att det ska tas emot på rätt sätt.

Gillar också (som någon ovan nämnde) Tranströmers dikter. Och Werups.

---------------------------------------------------------------------------------------------------- ----------------------

Envoi

Jag har varit med om dig.
Jag kan aldrig förlora dig.

/Jacques Werup

Sånger - ja
Dikter - nej

Kan bero på att jag är väldigt into musiker.

Dikter är trevligt om de är av den kalibern som har nämnts i tråden snarare än kalibern i trådstarten. Men om man inte är väldigt duktig på det där finns det risk att det bara känns väldigt fånigt och fel.

Sånger går bra, om man är någotsånär musikalisk. Jag har fått en sång av en pojkvän en gång. Det var väldigt gulligt.

Om jag någonsin gifter mig ska jag läsa dikten som Dalailama citerade, på vigseln. Mycket romantisk.

Skickade en liten nallebjörn till min flickvän med en liten "dikt" på en lapp där det stod:

"En nalle du får, du har ju fyllt år! En aning sen, men titta så len! Jag håller dig kär, så fuck Voltaire, för jag är här!"

Eller nåt i den stilen

Ingen poet, jag vet, men inte fet.

Var tillsammans med en fransman en gång som skrev en dikt till mig (på franska) i början av vårt korta förhållande (man kan få för mkt av allt). Den var riktig het faktiskt, kommer tyvärr inte ihåg den, men det var en kort dikt och handlade om kött, gudinnor och fåglar.

Absolut inte min grej, tycker bara att det är riktigt löjligt.

Nån gång när min flickvän har kommit hem och jag har råkat sitta med gitarren i knät har jag börjat spela infantila ackordföljder i dur, och därtill sjungit några än mer infantila rader om hennes förträfflighet, som någon slags "välkommen hem"-ritual. Det brukar uppskattas, men kanske mest för att det inte är så värst allvarligt... :p

I övrigt känns det som att en riktigt, riktigt fin sång eller dikt är en otrolig komplimang, men man bör verkligen använda sig av dessa medel med försiktighet, då de flesta helt enkelt är ganska talanglösa på dessa områden.