Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Jaså? Utveckla varför det är inkorrekt?

https://m.facebook.com/robin.dahlen1?fref=ts

https://m.facebook.com/christian.karlsson.75033?pn_ref=story

Det stämmer inte alls att människan förtränger trauman, tvärtom.

http://www.hup.harvard.edu/catalog.php?isbn=9780674018020

Det finns inga påtagliga bevis, mer än de skador som BO hade. Dessa pekar på skador som tyder på våld från allvarlig lek, inte från vuxenvåld. Hur kopplades barnen ihop med varandra och hur sannolikt är det att några andra barn skulle vara inblandade? Vad finns det för sannolikt alternativscenario?

Jag tror inte att det finns ett piss annat än rena skuggspekulationer baserat på att utredningen innehåller brister. Det är naturligtvis inte juridiskt hållbart att någon döms endast på sitt erkännande, men sådant har ju hänt förut. I vissa fall felaktigt i andra fall korrekt.

Att utredarna vid tidpunkten var angelägna om att få en lösning på detta är naturligt. Att de var ovana att bedriva utredning där små barn är MGM är likaså naturligt. Det innebär att det lätt uppstår brister som man med historiskt perspektiv kan ifrågasätta.

Det man ska fundera på är hur och varför de två bröderna i förstone överhuvudtaget knöts till händelsen.

Däremot är det fullt möjligt att dom inte minns händelsen för att dom inte varit med om den, eller för att de var så pass unga. Människans minnesmekanismer är inte fullt utvecklade hos små barn.

Kan också finnas en hopblandning av vad dom faktiskt har sett eller varit med om, och vilka "minnen" som skapats genom ledande frågor i förhören.

De flesta har tydliga minnen från 3 års ålder. Jag har själv mina första minnen från när jag var två år.

Vem skulle annars dödat honom? Var det andra med när dom lekte? Nä, för då hade dom också varit i förhör. Inga andra vill döda ett barn.

Nu uppfattade inte jag vem av dom som var 7 år. Men om det skulle vart annat förlopp, så gjorde han det ensam. Och klart som fan minns han. Sluta spela.

Men, men. Får se nästa program som kanske avslöjar andra misstänkta.

Var och en som pratat med barn i den åldern vet att det är stört omöjligt att få en detaljerad,sammanhängande och kronologisk berättelse av ens den enklaste händelse, om det finns det minsta av jobbighet med i sammanhanget. Men att ge upp och låtsas som om man har fått en sådan trots att man fått dra det ur dom är knappast rätt väg att gå speciellt när det handlar om så allvarliga saker som hur andra människor dött.

Det är precis tvärt om. Traumatiska händelser är extremt svåra att glömma bort. Det finns hur mycket väl underbyggd forskning som helst som visar att 1) det finns inga bevis för att trauman förträngs, det är teorier om förträngning som lagts fram av vissa forskare men som i princip inte gått att vederlägga vetenskapligt annat än i anekdotiska fall. 2) minnesbilder från traumatiska upplevelser är snarast extremt svåra att bli av med och ältas konstant i huvudet på de som drabbats, eller kommer fram helt okontrollerat i tid och otid vilket oftast skapar kraftiga obehagskänslor hos de drabbade, panikångest osv.

Det förstår ju vem som helst att barn under 7-år inte har klara minnesbilder från händelser. Det är först efter 11-års ålder som minnesförmågan utvecklats fullt ut.

http://illvet.se/manniskan/hjarnan/minne/minnen-stammer-det-att-man-inte-minns-nagot-fran-innan-man-var-4-ar

Man måste få ett grepp om hur förhören gick till för att kunna tycka åt det ena eller det andra hållet. Hur långa var förhören? Stämmer brödernas historia överens? Ställdes ledande frågor? osv. Spontant känns det märkligt och suspekt att det tog 15 förhör vardera, som jag förstod det, innan ett erkännande kom.