Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Den som tilldelats 180 minuter prime time på SVT är Dan Josefsson. Varning för en tendentiös produkt med selektivt faktaurval.


Avlidna Kevins pappa Patrik Skog kommer senare i år ut med en självbiografi.

Jag är heller ingen expert och troligen är det ett vetenskapligt område där det finns skilda teorier, men jag tror det är ganska okontroversiellt att säga att det händer att folk tror sig minnas saker som kan konstateras i efterhand inte stämmer. Minnet kan vara mycket oförlitligt.

Om det går att övertyga någon om att de begått handlingar de inte begått borde barn i den åldern som utsätts för en mängd förhör med utgångspunkt att de verkligen begått mordet vara utmärkta kandidater till att få falska minnen.

Det skulle ju i en mildare variant vara så att de verkligen tvivlar, men sedan tvivlar på sina egna minnen eftersom de lärt sig att acceptera vad som verkligen hänt.

En 7-åring kan vara listigare än vad du tror. Varesig skam eller inte är inblandat

Jag skrev lite om det förut. Det är trivialt att få vuxna människor att tro de sett, varit med om eller gjort saker som aldrig inträffat, vilken chans har då barn att stå emot? Efter 30 timmar förhör och vallningar med "hypotetiska resonemang" så har barnen själva ingen ANING om vad som är sant och inte. De vet bara att när de svarar rätt får de beröm och då var det väl kanske så det hände? Tio poliser säger att jag gjorde det här, då måste de väl ha rätt?

De kan mycket väl vara skyldiga, men när jag fick veta att SÅC var inblandad behövde jag knappt läsa artikeln för att gissa hur förhören hade skett... Det går inte längre säga vad som hände.

Det är inte alls konstigt att de inte försökt få någon resning - även om de VET att de var oskyldiga och erkände falskt så har de ju inte ens blivit åtalade för något. Man stängde utredningen och höll en presskonferens och så var det bra med det. Vad har de, som enskilda personer, att komma med tjugo år efteråt?

De blev aldrig dömda eftersom det överlämnades till Socialtjänsten, framgår i DN : s artikel.

Barnen var fem och sju år. Har själv en son som är fem år nu. Skulle vara hur enkelt som helst att få honom att tro att han gjort något som han inte gjort. Skulle inte ta speciellt lång tid heller. Och jag är bara en glad amatör. En femårings hjärna är inte som en vuxen, men det kanske du inte förstår?

Nu tror inte jag att de är oskyldiga och jag tror heller inte att de ensamma flyttat kroppen. Hade utredningen skötts bättre så hade någon kanske straffats för brott mot griftefriden.

Däremot ska man inte dra några som helst slutsatser av att de två pojkarna, numera männen, inte vill kräva upprättelse och ekonomisk kompensation. De kanske värdesätter sin anonymitet och frågan är om de ens är berättigade till ekonomisk kompensation...i så fall för vad? Man får inte ekonomisk kompensation i svensk skadeståndsrätt om man inte fått ett orättmätigt straff - och de fick inga straff. Att förundersökningen bedrivits med ledande frågor, provokation och utan juridiska biträden (!) är inte skadeståndsgrundande i sig. Och även om de trodde sig kunna få upprättelse ekonomisk kompensation i efterhand så värdesätter de antagligen mycket hellre sin anonymitet och kanske har de annat att ägna sin energi åt. Många människor ser hellre till framtiden än det förgångna och att kräva upprättelse kräver fruktansvärda mängder energi och människor runtomkring som stöttar. En av dem kanske är oskyldig och den andre skyldig men den oskyldige inser att den skyldige bara skulle skylla på honom och att det därför är lönlöst att försöka få fram vad som egentligen hände. Vad gäller femåringen så kan man på goda grunder anta att denne kanske inte minns så mycket. Hur mycket minns du själv från tiden då du var fem år gammal?

Vad gäller att de avsiktligt dödade Kevin så får du fråga dig själv vilken förståelse man har för döden när man är fem år gammal. Eller sju. Ta ett snack om döden med någon i den åldern så får du själv se. En sjuåring kan möjligen ha viss grundläggande förståelse. En fyraåring absolut inte.

Märkligt för övrigt att deras identiteter inte kommit ut på Flashback för åratal sedan. Sättet man kan gå tillväga på för att få fram identiteterna är förvisso lite oortodoxt men det går med hjälp av några mail och telefonsamtal och de uppgifter som kommit fram om pojkarna i media och i den här tråden.
I min familj som jag växte upp i så har vi en historia som stämmer rätt bra med vad du säger. En vas hade gått sönder hemma och min bror, då antagligen fyra år gammal, erkände till slut efter mycket skäll och bråk att det var han som haft sönder vasen.

Det var dock jag som gjorde det men jag var äldre och var smart nog att inte erkänna trots påtryckningar. Våra föräldrar tror till dags dato att det var min bror som hade sönder vasen trots att jag förklarat att det var jag och att min bror erkände fastän han var oskyldig, våra föräldrar tror oss inte med argumentet att "är man så liten så kan man inte ljuga". Jo, tjena. Jag minns själv hur försökte kasta en boll in vasens öppning och den ramlade ner i golvet och åkte i tusen bitar. Min bror var inte ens i samma rum...
Skitsnack. Dan Josefsson är en av Sveriges mest skickliga och tuffa journalister som är en av inte ens en handfull journalister i Sverige som vågar sparka uppåt och granska riktiga makthavare. Han fullständigt slaktade Aftonbladets dåvarande chefredaktör Anders Gedin i den prisbelönta artikeln Aftonbladets Förlorade Heder. Frågan är om det ens finns någon annan journalist just nu som skulle ha bollar nog att ge sig på tex Aftonbladets chefredaktör.
Om vaddå? En självbiografi om mordet är ju ingen självbiografi direkt. Eller skriver han allmänt om sitt liv? Var han någon som levt ett intressant liv?

SR dokumentär från 2015 om Kevin.


http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/626012?programid=2519

Det går att plantera in minnen på folk och det torde vara enklare att göra det på så små barn som en 5-åring och en 7-åring.

Den äldsta var sju och jag tror inte att man kan lura i en sjuåring att denne mördat någon. Dessutom borde de i vuxen ålder förstå att de blivit lurade till att erkänna och därför vill rentvå sig.

De kan mycket väl ha manipulerats till att tro att de mördat. Det går att plantera in minnen på vuxna och att göra det på barn går säkerligen enklare. Själva kommer de med största sannolikhet inte ihåg vad som egentligen hände. Hur många minnen har du själv från när du var 5 år? Jag har då inte många. Har sedan SÅC varit inne och planterat så vet de ju till slut varken ut eller in. Det är barn vi pratar om här. Kan du ingenting om barn?

Du se repotagen fallet Ulf av Hannes Råstam, se dokumentären Varför Erkände Dom (Falubränderna) läs Boken om Quickfallet han skrev i den ordningen och där kommer du upptäcka att Hannes Råstams resonemang om falska erkännanden, samt manipulering av förhör gäller dessa två pojkar också.

Modern är inget sanningsvittne, idag finns det mängder med vittnesforskning och hur minnet fungerar så idag vet man att vittnesmål är oftast inte värt ett skit, har man bindande bevis och vittnesmål som är samstämmiga ja då kan man åtala.

Det modern säger gäller för att vara hörsägen och går inte att ta på allvar.

Förhören med pojkarna är inte värda ett vitten eftersom de är lika ledande som alla de förhör som Hannes Råstam läste igenom i de fall han arbetade med, det var gemensamt för alla de fallen att frågorna varit ledande och självbesvarande. Ett sådant förhör underkänns automatiskt idag.

Läs på i stället innan du uttalar dej.


Vi hade 100% rätt om Quick och vi vet att detta fall är exakt likadant som Quickfallen.

Som sagt, det äldsta barnet var sju. Jag har en del minnen från då jag var sju, särskilt de som var mer traumatiska.

Jag har yngre barn i min närhet och jag kan hålla med om att de är väldigt lättledda upp till runt fem, men efter det är de mer självständiga.