Ang. Döden

Jag ser det som ett steg i livet. Inget att vara rädd för. Sen är det självklart sorgligt när en vän eller en familjemedlem går bort, men allt man kan göra är att hålla kvar vid minnena man har. Krasst sagt men sant.

Har på senare tid börjat se det som att människa är del av en energi , ett slags ljust sken.
Som allt tillhör och är del av.
Döden är oviktig för då återgår man bara till den formen man var innan och den känns verken främmande eller skulle vara något man borde frukta.
Däremot kan man ju dra ut så mycket som möjligt
av denna formen av existens.

Det stämmer faktiskt. Jag hade en liknande insikt under den senaste trippen.

Allting som händer oss händer av en anledning....även döden. Visst kan det va en skrämmande tanke men varför vi är rädda för den tror jag e för att vi inte kan kontrollera det....o varför vara rädd för nåt du inte vet nåt om o inte kan kontrollera.....du vet ingenting om morgondagen o kan till stor del inte kontrollera vad som händer o dom flesta av oss går inte runt o e rädda för morgondagen....

Jag e mer rädd för att mina anhöriga ska dö än att jag själv ska dö.

Psykadelika har absolut hjälp mig att uppskatta nuet o inte stressa bort mitt liv. Lugnet o harmonin e nyckeln....har man det så kan man nog göra va man vill utan att ångra sig på dödsbädden. (hehe va djupt det blev)

^ Nått i det stuket.. Blir inte mer spännande än så..

Tvärtom är det bra att tänka på döden, det ger en perspektiv, vi lever inte på jorden för evigt.

Bibeln talar mycket om döden och om hur Jesus frälst oss undan alla form av död. Alla är så att säga frälsta och har en biljett till himlen men alla behöver ta emot den, alltså inbjuda Jesus att vara deras frälsare.

Han är vägen, sanningen och livet!

Det är rätt imponerande att folk kan tro att en snickare som levde för mer än 2000 år sedan på något sätt skulle ha någon inverkan på varje individs liv och död som vandrar på planeten i dag. När hjärnan dör så kan vi inte ta in fler sinnesintryck dvs det är bara svart. Detta livet saknar någon egentlig mening men bara för att det gör det så betyder det inte automatiskt att man inte kan ha roligt. Det är väl därför vi hänger i drogforat?

Har någon som dött berättat för dig att det bara blir svart??

Inte rädd för döden, inte alls. Ska bli spännande att dö, inte för att nåt händer, men jag har ju liksom inte inte existerat sen födseln:P

Det har dom till mig. Det blir vitt, sen blir det svart. Sen händer ingenting, för alltid.

Coolt, hur gör du för att tala med de döda?? Kör du med seanser där ni tillsammans med ett medium sitter och håller varann i händerna i ring?? Eller bor du i ett gammalt hus där de döda kommer och hälsar på ibland??

Jag har varit så hög att jag trott att min säng var en flygande matta i omloppsbana runt solen, men jag har fan aldrig trott att man kan prata med döda. Sorry om jag är väldigt skeptisk

(Se på fan, nu fick man använda den kommentaren också.)