järfälla

Någon som har några kartor på tunnlar i järfälla

Ställ dej på en spegel och sära på benen då ser du mynningen av den enda tunneln............... 8(ironi)

@Erik25: Ironi eller inte så var det jävligt onödigt. Har du inget att tillföra till en tråd så kan du hålla käften.

Tror att jag läste om en gammal Kodakfabrik i Järfälla.

Japp, korsningen Nettovägen/Viksjöleden. Stor röd byggnad. Stängsel runt området. Övergiven ett bra tag. Bör även finnas fler övergivna byggnader på Elektronikhöjden.

http://www.ljungberggruppen.se/page.aspx?pid=92

Två artiklar från Computer Sweden:


Datavägen leder uppåt


(2003-02-12 02:33)
Datavägen börjar nästan omärkligt och ser mest ut som infarten till bensinstationen som döljer vägens fortsättning. Det lilla dike man kör över för att komma in på Datavägen är inte heller något anslående blickfång. Men faktiskt är det självaste källan till Bällstaån, som tar vid någonstans på andra sidan Spånga och Solvalla innan den rinner ut i Bällstaviken.


Efter kurvan mellan Jehovas Vittnen och Q8 räddar i alla fall skylten Network Associates gatans namn. När huset var nytt stod det QA Information Security på väggen – säkerhetsföretaget var generalagent för Dr Solomons antivirusprogram och blev dotterbolag till Network Associates sedan koncernen köpt Solomon som konkurrerade med det egna McAfee.

Kerstin Elfwén är nordisk marknadschef och bjuder på kaffe i lunchrummet:

– De tre grabbarna som startade företaget satt först i en barack på Barkarby flygfält och de ville väl hålla sig kvar i trakten när de flyttade in här, säger hon.

Grabbarna hette Per Karlsson, Mikael Larsson och Erik Åberg, tre Uppsalastudenter som startade ett källarföretag 1987. Två år senare köpte de ett antivirusprogram för att rensa sina egna disketter och insåg att det här kunde bli något. De fick agenturen och skulle med tiden expandera även till Finland och Baltikum.

Belönad fabrik
Hur är det då att jobba på Datavägen? Kerstin Elfwén är knappast entusiastisk:

– Vi har en liten lunchkrog på gatan, men borta i centrum finns en bättre restaurang, Sven-Olles. Annars blir det att man åker i väg någonstans och äter eller skickar någon att köpa sallad. Jag som kommer med pendeltåget från Trosa har oftast med mig mat, berättar hon.

För övrigt saknar Veddesta det mesta i stil med bank, post, apotek och systembolag.

– Man kan inte uträtta det minsta ärende om man inte har bil, säger Kerstin Elfwén.

Datavägen leder uppåt, upp mot Elektronikhöjden. Den kallades en gång Silicon Hill och den kröns av en jättelik betongkub. Det var IBMs höglager, en avancerad anläggning med robotar. Det samma gällde fabriken som fanns i de lägre byggnaderna.

Strax innan den lades ner 1993 fick den Iso 9000-märkning och utnämndes till föredöme inom IBM. Men då hade tiden runnit ut för de stordatorskrivare som var fabrikens specialitet.

När krisen kom startades en märklig karusell, där statliga Atle gick in med pengar för att tillsammans med IBM satsa på en ny, svenskuppfunnen bläckstråleteknik. Till slut blandades även Amstradbossen Alan Sugar in, men då återstod bara inställda betalningar och konkurs.

Skrivarproduktionen är tillbaka
Fabriken invigdes under högtidliga former 1970. Landshövdingen klippte band, det hölls tal och Dagens Nyheter delade ut ett pris för bästa personalmatsal. Ganska omgående blev fabriken en framgångsrik exportindustri med 1 500 anställda. Efter tio år fördubblades lokalytan och industrirobotarna marscherade in, styrda från en stordator som skymtade bakom glasväggar i den låga kontorslängan. Portvakten styrde trafikljusen ute på Viksjöleden.

Automatlagret tillkom runt 1990. Det är nu fyllt igen, denna gång av elektronikdistributören Elfas 40 000 olika artiklar.

Och i fabriken byggs det återigen skrivare, ty det växte faktiskt någonting ur IBMs ruiner. Modular Ink Technology hette företaget vid starten 1995 och sedan fyra år är namnet Xaarjet, ett dotterbolag till brittiska Xaar och med japanska Olympus som delägare. Grannarna berättar om detta märkliga företag som både tjänar pengar och rekryterar folk.

Elektronikhöjden är ett passande namn.

Doldis med anor
Tar man av till höger före backen upp till höjden hamnar man på Bruttovägen – ett typiskt namn här där andra gator heter Nettovägen, Kontovägen, Budgetvägen och Saldovägen. Här ligger ett urval av sådana verksamheter man hittar i alla industriområden: lackeringverkstad, lastbilstvätt, byggföretag, skyltmakare…

Men till min förvåning ligger här också en stor halvledarfabrik. Zarlink står det på skylten, och det säger mig ingenting. Men marknadschefen Anders Westerberg berättar:

– Vi hette en gång Asea Hafo och innan dess Institutet för halvledarforskning, och rötterna går tillbaka till 1930-talets Elektrovärmeinstitut. Vi köptes av kanadensiska Mitel 1996 och för ett par år sedan bytte koncernen namn till Zarlink. Här är vi 200 anställda och gör framför allt optokomponenter för telekombranschen och integrerade kretsar, till exempel för hörapparater och pacemakers. Här har fabriken funnits sedan 1974.

Han trivs i Veddesta.

– Det bästa med läget är att man slipper bilköer. Och det tar fem minuter att åka upp till Jakobsberg som har en av regionens största centrumanläggningar. Lika nära är det till naturen, säger Anders Westerberg, som för övrigt en gång sommarjobbade på Alfaskopfabriken borta på Veddestavägen.



Här föddes Ericssons pc

(2003-02-12 02:33)
Det finns en IT-värld utanför Kista. CS kommer då och då att gå på upptäcktsfärd i förorter, teknikbyar och industrikvarter. Vi börjar på Datavägen som leder till Elektronikhöjden - och upptäcker att vi vandrar på historisk mark.

Veddesta är nog ett vagt begrepp för de flesta även i Stockholmstrakten. Man kan visserligen säga att det ligger norr om Hässelby, söder om Jakobsberg och väster om Barkarby, men även med den beskrivningen är det svårt att hitta något annat än några vägkorsningar och fabriksfasader. Med hjälp av vägskyltarna kan man dock lista ut att man hittat ett industriområde som sönderfaller i tre delar: västra, norra och södra.

Hamnar man i rätt vägkorsning framför rödljusen kan också den som blott har vaga minnen av trakten pricka in ett par minnesmärken: Den stora röda plåtladan därborta måste vara Kodaks gamla högkvarter och färglabb. Och den gigantiska betonglådan uppe på berget kan inte vara något annat än IBMs nedlagda skrivarfabrik.

Och runt kröken står det Saab Electronics på ett jättekomplex bakom höga stängsel, tätt prydda med skyltar om fotoförbud. Här görs det hemlig militärelektronik sedan 1968, då gamle kungen invigde Philips Teleindustriers nya byggnad. Bolaget hade flyttat från Stora Essingen, men den militära delen hade faktiskt funnits i grannskapet, diskret skyltad som Jefa, Jakobsbergs elektrotekniska fabriker.

Shoppingvagnar i höglagret
Skyltarna i Veddesta har sedan bytts några gånger i takt med att ägarna växlat. En tid hette företaget Nobeltech, men då protesterade Nobelstiftelsen som inte ville få fredspriset nedsmutsat.

Med ännu mer arkeologiskt spårsinne kan man ta sig till områdets största attraktion, lågprisladan Willys, och ana att under det sluttande glastaket och bakom neonskyltarna döljer sig ingenting annat än Datasaabs gamla fabrik.

Det var där exportsuccén Alfaskop byggdes, och från början stod det SRT, Standard Radio & Telefon på huset, sedan Stansaab, därefter Datasaab och till slut EIS, Ericsson Information Services.

– Det är nog ingen som vet att de drar sina shoppingvagnar genom utvecklingsavdelningen och in i höglagret i en byggnad där en viktig del av svensk datorhistoria föddes, säger Jörgen Sjöström

Utvecklare med fria händer
Han är en av de många veteraner som fortfarande bor nästan på gångavstånd från sin gamla arbetsplats. En gnistrande kall vinterdag tar han mig på rundvandring. In i köpladan, där Willys håller till övre delen av höglagret och Mio har övertagit utvecklingsavdelningens verkstad.

Men riktigt spännande blir det först när han tar mig med bort till bilhandlarna på Saldovägen och pekar på en bilverkstad.

– Där började vi utveckla Ericsson PC. Konsulten McKinsey hade övertygat ledningen om vitsen med ”Garageprojekt” – ett litet gäng utvecklare med fria händer, fjärran från vardagsbyråkratin. Vi fick två miljoner och en tidsfrist på tre månader för att skapa en volymprodukt. Vi gjorde en protokollkonverterare mellan olika terminalsystem. Vi reste till USA för att hitta komponenter och mjukvara. Bra gjort, sa Ericssons tekniska ledning, men blås av projektet!

Det var i mars 1983. I december var det dags igen. Ett nytt garageprojekt, betydligt större och tuffare: Det du gjorde i garaget var bara en övning, nu är det allvar. På mässan i Hannover i mars 1984 ska du presentera en IBM-kompatibel pc.

Garaget blev bilverkstad
– Garaget låg under större delen av tiden i Kabelfabriken i Sundbyberg. Mitt jobb blev att bygga upp en marknadsorganisation, ja en helt ny division inom Ericsson. Jag kunde inte tacka nej.

Jörgen Sjöström har mycket att berätta. Tillsammans med bland andra Tommy Palmqvist började han som säljare av Alfaskopterminaler 1970. Under en period satt säljavdelningen i samma fastighet på Saldovägen. Nu letar vi oss in i huset.

Det gamla ”garaget” har blivit bilverkstad och när vi kliver upp för en trappa står vi plötsligt i en stor och fullkomligt tom kontorsvåning.

– Det här var mitt rum, där bredvid satt Tommy. Och titta, heltäckningsmattorna är kvar, utbrister Jörgen Sjöström.

Han berättar minnen i en timmes tid, och ur mina anteckningar vaskar jag fram hans återkommande lovtal till garageprojekten.

– Vi återupplivade garageandan ett par gånger till. En gång när vi fick fram en liten tolvtumsskärm för kassaterminaler på tre veckor för att kontra IBM. Ja, hela Alfaskophistorien startade så, som ett mer eller mindre hemligt projekt i källaren. Ägaren ITT tillät ingen utveckling i lokala bolag, så Lars Fossum och de andra fick jobba i smyg. När vi satt i garaget var det bara Bengt Asker som visste vad vi gjorde, han var vår enda kanal till Ericsson. Själv hade jag redan på mitt första säljjobb en chef som fungerade som mentor – och sedan gav mig fria händer.

Byråkratin ökade
Jörgen Sjöström antyder flera gånger att Linköpingsandan från Datasaab förde med sig en motsatt kultur. En byråkrati som fick honom att lämna jobbet som säljansvarig mot stat och kommun för ett par år på Memorex i en friare miljö.

– Skillnaden mellan att låta folk växa och att slå alla initiativrika medarbetare på fingrarna är skillnaden mellan framgångsrika och misslyckade projekt – och företag, säger han.

Nu väntar en lunch på Hägerstalunds Värdshus med en kollega från pionjäråren. Värdshuset är liksom konkurrenten Lasse Maja en representationskrog som är värd en omväg.


Milstolpar i Veddesta

1964 Standard Radio & Telefon AB bygger fabrik.
1967 Kodak bygger labb och med tiden huvudkontor.
1968 Philips Teleindustrier flyttar hit. Slås sedermera ihop med Philips Elektronikindustrier 1976.
1970 IBM inviger skrivarfabriken på "Silicon Hill".
1971 Stansaab bildas av datadelen i SRT, ägs av staten, Saab och ITT.
1973 ITT lämnar sitt ägande i Stansaab. Facits terminaldel köps in.
1975 Stansaab får en jätteorder på flygledningssystem i Moskva.
1974 Asea Hafo drar i gång tillverkning av halvledare.
1978 Datasaab bildas av Stansaab och Datasaab.
1981 Ericsson köper Datasaab och behåller Alfaskopdelen medan radarsystem tas över av SRA, senare Ericsson Radio Systems.
1981 IBM fördubblar fabriksytan.
1982 Ericsson Information Systems skapas.
1990 Philips och Ericssons militärproduktion övertas av Bofors Electronics, Beab.
1991 Beab går ihop med Nobeltech.
1993 Nobeltech byter namn till Celsiustech.
2000 Saab köper Nobeltech.