Min son går ur Hemvärnet....

...så här skriver han till sin kompanichef:

Hej
Jag begär alltså att få avrusta från hemvärnet samt att inte längre vara krigsplacerad inom hemvärnet.
Anledningen är som ovan nämnt bristande intresse och att jag är bosatt på en annan ort.

Jag stödjer inte heller vårt nuvarande "försvar" och ideologin med att vi skall använda våra unga värnpliktiga män/kvinnor som polisiära enheter/fredsbevarande trupper i utlandet, å en annan regims vägnar (Se USA's/NATO's ockupation av Afghanistan som ett exempel).
Jag stödjer inte att vi rustar ner vårat försvar, skrotar projekt som har kostat skattebetalarna miljarder (sic!) svenska kronor, eller att vi lägger ner förband efter förband som kostat ytterligare X antal miljarder kronor att förvalta, underhålla och utveckla.
Att vårt svenska försvar, däri vår kapacitet att verka i vår egna miljö och i vår närregion, försummas till förmån för små punktinsatser i Afghanistan, stater/konfliktområden i Afrika och Balkan är något jag nästan betecknar som landsförräderi, då våra styrande politiker och beslutsfattare lämnar hela det svenska folket med byorna nere.

Jag kan omöjligt stödja deras beslut, och kan därför inte ingå i en organisation som aktivt anpassar sig och i viss grad även förnedrar sig själv i ett försök att tillmötesgå politiska, oftast detaljstyrda, beslut medan vapensystem, fordonssystem etc som fungerar utmärkt skrotas. Ett strålande exempel på detta är K-pist M/45b som numer är kasserad/skrotad/bortskänkt.
Det fanns egentligen inga större skäl (utöver svepskäl såsom modernisering, anpassning till NATO-standard och att budgeten blivit bortsupen på div. lösaprojekt) att skrota dessa, då vapnet bevisligen fungerat utmärkt och varit väl anpassat till vår terräng och vårt klimat. En MC-ordonnans, kock eller lotta inom HV ska idag t.ex vara beväpnad antingen med AK4B (Otymplig, tung, svåranvänd i trång situationer och mer komplex än en K-pist) eller en Pistol 88 (Vilket svenska FM har väldigt få om, de som finns prioriteras ner till UM* eller till andra förband utöver HV). Att dessutom Pistol 88 inte duger mycket till på avstånd är också något som tycks ignoreras.
Vill ni ha mer konkreta exempel på mtrl inom HV som försummas/inte existerar längre så finns det drösvis med exempel; vi saknar tillräckligt med terränggående fordon, strv-minor, p-skott, ksp för understödsroller etc.
Vi lägger ner enorma summor varje år på att utbilda soldater/befäl inom områden som i vårt öppna demokratiska samhälle borde vara en självklarhet; jämnlikhet, kamratskap, hjälpsamhet samt att vara ett föredöme. Samtidigt slänger vår ÖB ut sexsiffriga belopp av försvarets budget på propagandaliknande reklamfilmer, PR-kampanjer för att få en jämn könsfördelning, utredningar om HBT-frågor etc etc.


Kort sagt: jag vill inte längre vara del i eller stödja det som händer med vår försvarsförmåga i dagsläget. När folk och politiker med beslutsfattare får upp ögonen och börjar se till vår egen säkerhet främst, och inte PR-liknande UM i NATO-regi, kommer jag kanske tänka om och på nytt söka mig till en frivilligorganisation.

/Mvh XX

Och vad ska kompanichefen göra åt sonens beslut eller Sveriges styrkor utomlands?

Men visst kan jag hålla med om att är onödigt att skicka iväg soldater till Afghanistan. Vi har ingenting där att göra, de är för långt borta. Dessutom kostar det massor med pengar att bygga upp ett läger där och styra landet. Det är bättre att vi satsar på Kosovo som ligger närmare oss och snart har en fungerande regeringen.

Jag tycker inte att det är omoraliskt att skicka iväg frivilliga soldater till Afghanistan, för de har fattat beslutet själva. Men det är helt onödigt att ha en grupp soldater på någon bergig sandplätt i Asien.

Slöseri på bokstäver. Hemvärnet är väl en frivilligorganisation? Bättre att skriva "Jag önskar avrusta från HV samt inte längre vara krigsplacerad inom HV." och skicka resten till en debattsida i valfri publikation?

Ignoranta muppar som svarat på detta inlägg: Ingen bryr sig om vad ni har att säga, för det är ändå inget nyttigt. Bestyrk gärna ifall ni har en poäng istället för att slänga ur er idiotiska kommentarer som dessutom endast består av 5 ord.


Din son har en poäng och uppenbarligen så vill han på något sätt påverka. Detta gör han genom att skriva till sin kompanichef (hemvärn), även fast det inte får så mycket effekt så har han gjort något iaf till skillnad mot nästan alla andra som tycker likadant (speciellt ni här på flashback, all talk no business).

Din son verkar även vara en man av heder och intelligens och som respekterar sitt befäl, därför vill han ge honom en grundlig anledning till varför han vill lämna, istället för att bara sticka.

Vänta nu, kallar du mig ignorant mupp när jag ger förslaget att skicka brevet till valfri publikation i stället för att nå ut till en större massa i stället för att slösa det han har att säga på sin kompanichef som antagligen redan är fullt medveten om allt som sägs?

Hade han dessutom verkligen vara en man av heder (inte för att jag påstår att han inte är det) så hade han väl tagit det mellan fyra ögon och sedan lämnat in en kortare officiell avrustningsansökan?

Läser du hela mitt inlägg inser du att jag tror syftet med brevet är mer än att bara försöka påverka

Svar på det enda vettiga du skrev:
Som skrivet så bor han på annan ort och hade han haft möjlighet skulle han nog tagit de mellan 4 ögon. Att skriva ett grundligt brev ser jag dock inget respektlöst i heller.

Anser du det vara ignorant mupp-beteende att skicka det han skrev till en debattsida i valfri tidning för att få ut sitt budskap till fler människor?

Tyckte du att det verkade som att jag antydde att det grundliga brevet var respektlöst?

...och är förvånad att han blev kvar så länge. Grabben muckade från S 1 för ca tre år sedan. Som de flesta av sina, medinryckande, kompisar, såg han fram emot värnplikten och hade rätt så stora förväntningar på den. Den blev en stor besvikelse, där merparten av tiden upptogs av genus- integrations- och värdegrundsverksamhet. Han gjorde 300 dagar som gruppchef och fick tillbringa, sammanlagt, ca 14 dagar i fält. Slutövningen bestod i att serva Natobefäl med Delicatokakor under en vecka i Narvik.

Jag besökte honom på regementets dag. Jag blev förskräckt; slafsigt på logement och kompanier, slafsigt klädda befäl, förfallna byggnader och ingen som helst stil vid marsch och uppställningar. Beklämmande för mig (som gjorde lumpen 1970) att se. Samma genus- och värdegrundstjafs har också präglat hans tid i Hemvärnet och att läsa Hämvärnets tidning (kommer hem till oss frekvent) är både skrämmande och skrattkrampsframkallande. Så jag är förvånad att han dröjde så här länge innan han "avrustade" (ca tre år).

Vi har jämfört våra värnpliktsutbildningar, jag 1970 och sonen 2005. Han fick 14 dagar i fält, jag fick ca 4,5 månader i fält. Han lärde sig en vapen typ, jag lärde mig fem st. Han vet inget om Haag och Genevekonventionerna, jag fick gå igenom Brevskolans kurser om dessa. Han fick inte kasta skarp handgranat, jag fick kasta skarpt två gånger. Han var i tjänst 8 timmar om dagen och fem dagar i veckan, jag var i tjänst 24 timmar per dygn (permis sex timmar per vardagskväll). Jag skulle kunna lista en otroligt lång lista som visar förfallet. Ändå gjorde jag lumpen i det baktalade och föraktade invasionsförsvaret.

Tråd låses pga obefintligt diskussionsunderlag.

Mvh,

Oddball
Moderator