EU mot en förbundsstat?

Jag och en vän satt och diskuterade hur det hade fungerat att expandera den Europeiska unionen mot ett Europas Förenta Stater. Där länderna ska dela valuta och politik. Vi kom snart på att våra tankar aldrig skulle dra åt samma håll så jag väljer nu att föra diskussionen här på flashback.

Vad är dina tankar kring för- och nackdelar för Europas Förenta Stater (EFS? ).

"Där länderna ska dela valuta och politik". Låter ju som EU. Lissabonföredraget är ju så att säga en mellanlandning mot skapandet av en federation. Vilket alla är väl medvetna om. Så vida man inte är en komplett idiot dvs. Rent demokratiskt finns det inga fördelar med EU, fördelar finns väl inte överhuvudtaget för den enskilda individen i Sverige. Utan möjligtvis i östra och södra Europa som livnär sig på Norden och till viss del västeuropas medborgares skattepengar. Med andra ord, de som tjänar på EU är kapitalisterna (som profiterar på Nordens skattepengar), byråkraterna i Bryssel, fjortisar med imperialistdrömmar och slutligen fattiga östeuropéer. Det sistnämnda är för övrigt diskutabelt. Det får tiden utvisa.

Vad jag har förstått innebär Lissabonfördraget att man vill ha en centralisering av makten inom EU, vilket på sikt kan leda till ett EF - Europeiska Federationen.

Makropolitiskt sett, är det egentligen en utmärkt ide för att stärka Europa internationellt där USA förutspås tappa mark de närmaste decennierna. För detta anser jag däremot att EU ska stoppa sin expansion för ett tag framöver - 8-10 år, stabilisera läget i "landet" och ha en stabil demokrati och samtidigt behålla självbestämmandet i inrikesfrågor hos de enskilda medlemmarna men utomeuropeiskt politiskt tycker jag att man ska sköta det med en gemensam agenda.
I ett idealfall kan EU bli nästa USA vilket är skit för alla andra utom oss, men sedan ska ju vår regering bry sig om oss och inte om någon Ali i Östafrika som främsta mål, i mina ögon är det idag inte så i Sverige.

Att jag målar upp ett idealfall och inte hur det skulle kunna gå till, dvs korruption, maktkamp religionsfanatism (från våra älskade syd-EUare) och liknande låter jag våra makthungriga politiker sköta, det klarar dom själva utmärkt.

Den viktigaste nackdelen med närmare EU-samarbete är att konkurrensen mellan olika staters politik upphör. Konkurrensen stater emellan drev industrialiseringen under 1800-talet. Det blev nödvändigt för andra stater att kopiera Storbritanniens liberala politik för att inte bli helt avhängda. Monolitiska stater som Islam och Kina hade ingen sån realpolitisk drivkraft till utveckling och förnyelse, och degraderades därför hastigt från jämbördiga stormakter till i det närmaste kolonier. Deras enighet var deras svaghet, medan splittringen gjorde Europa världsledande.

Även nu är det mycket tydligt hur DET ENDA argument som politiker använt för att avskaffa rent destruktiva skatter som gåvoskatt (sossarna) och förmögenhetsskatt (alliansen), är just konkurrensen från andra länder. Om EU skulle införa en förmögenhetsskatt, så skulle det argumentet inte finnas. Folk skulle inte kunna flytta sina pengar över gränsen för att skydda dem (om man inte vill byta kontinent). Därmed skulle politiker inte ha någon press alls att slopa såna destruktiva skatter.

EU är världens mest socialistiska kontinenthalva. Och vi går hastigt i fel riktning. Minskad konkurrens europeiska länder emellan kan lätt reducera vår ställning i världen mycket kraftigt till fördel för mer dynamiska asiatiska länder.