naturens subjektivitet?

om vi ponerar att naturen bestämmer hur vi ska evolvera och utvecklas..
borde inte naturen ha en egen subjektivitet då?

dvs värderingar? det är ju tämligt humant att göra misstag också, så brukar naturen göra misskalkyleringar?



att naturen har sitt sätt att tänka och planlägga individens framtida kroppar?

Inte riktigt så det funkar. Planeten är inte i behov av att anpassa sig för att överleva. därför beror förändringar alltid på "slumpen" eller en extern händelse så som komet nedslag eller människans existens. Dock har "den fria viljan" ingen påverkan på hur universum kommer att bete sig.

Vi kan utan större svårigheter ponera att naturen bestämmer hur vi ska evolvera och utvecklas. Men varför borde naturen ha en egen subjektivitet då?

Problemet med det första påståendet är att vi säger att naturen "bestämmer" vår evolution. Som vi använder ordet i vanliga sammanhang har det en kognitiv klang, och det för lätt tankarna till att det måste finnas en "bestämmare", som är medveten.

Men när vi säger att naturen "bestämmer" vår evolution så menar vi ju egentligen att det råder vissa lagar som styr vilken riktning vi evolverar i. Det finns därför i själva verket ingenting som kopplar samman "bestämmande" (som ordet används här) med "subjektivitet".

Tänk dig naturen som en spelplan med vissa ofrånkomliga regler, hur de är stiftade kan vi omöjligt veta, om de är stiftade överhuvudtaget... de finns där bara. Placera sedan ett antal organismer med mål att överleva på den spelplanen, då uppstår en konkurrenssituation.

Naturen styr alltså inte spelarnas agerande direkt men dess regler avgör hur dessa överlevnads maskiner agerar om de vill överleva. På samma sätt styr inte pokerreglerna hur spelarna lägger ut korten, däremot avgör reglerna hur en rationell aktör bör agera för att vinna och vilka kort de får börja med (slumpen).

Just därför är det fel att använda begreppet "bestämmer" här. Naturen "bestämmer" inget. Den bara "är".