När kan man säga att det är "för sent"?

Halva jorden är snart en steril salt-öken vars enda tillförda näring kommer från blodet av stenade kvinnor lite här och var.

Polar isarna är numera "mineral"-vatten i fina plastförpackningar ivrigt druckna av miljömuppar, och all regnskog har för länge sedan sågats ner, torkats i arslet med och spolats ut i div inlands hav som våra barn badar i tillsammans med död rutten fisk.

Dessa hav är förresten fulla av vraken från gamla ryska atomubåtar och pinsamt utfiskade av statssubventionerade och gravt alkoholiserade fiskemän.
Valar skjuts med harpuner samtidigt som våra övergödda och bortskämda snoriga ungjävlar sitter och bölar till Free Willy på video.

Radioaktiva sexbenta älgar stryker runt hörnen på byggnaderna där korrumperade politiker står och basunerar ut att "Nu minsann är det dags att göra något!"

Sen åker dom till hotellet i sin med fossila bränslen framdrivna stadsjeep och läser några bibelverser innan dom somnar.

När kan man säga att det är "för sent"?

När får vi börja inse att vi inte kommer att ha en grön, frisk planet att leva på, och hur anpassar vi oss, både som organismer och medvetna individer till en ny sorts "miljö"?

Hur kommer denna miljö att se ut?

Det är för sent den dag någon miljöaktivist spränger hela planeten åt helvete. Innan dess så kommer människor och för den delen djur att befolka planeten och leva hyfsat. En storm här och där kan kanske härledas till överanvändande av resurser men utöver det så är naturen - oavsett hur mycket det finns kvar av den - likadan som alltid annars.

Jag tror att jag omedvetet nästan försökte skriva lika poetiskt som du.