Kapitalistiska/Libertarianistiska åsikter beror på brist på empati?

Det finns en lång rad ideologier som förespråkar att individen ska ha stor valfrihet men även i stort sett ska klara sig själv. Jag håller med om att varje individ ska ha stor valfrihet och att alla ska få tycka och tänka som de vill, självklart. Det är dock bara en sak som jag inte kan förstå.

Jag är övertygad om att jag skulle klara mig bra själv i detta samhälle: Jag är inte allt för dum och har inga fysiska aspekter som håller mig tillbaka. På så vis borde ju jag förespråka den här sortens system eftersom jag får göra som jag vill med mitt liv och mina pengar. Varför gör jag då inte det? Jo, det beror på att jag har insett efter lite lättare tankearbete och egna erfarenheter att även om detta skulle vara bra för mig så viss det väl digt många människor som inte skulle det.

Det finns ju då de med funktionshinder eller sjukdomar som inte skulle klara av att jobba etc, men det finns ju också en mycket större grupp som helt enkelt inte vill jobba eller av någon anledning inte kan försöja sig själva på grund av kanske diskriminering. Vad skulle dessa göra? Jag är inte sån som tycker att det ska vara okej att gå runt och leva på bidrag. Jag tycker att sådana människor är kanske inte helt dumma i huvudet men i alla fall inte i min smak. Detta spelar dock inte så stor roll då dessa människor fortfarande kommer att finnas därute. Vill vi ha ghetton med fattiga männsikor i större utsträckning än idag? Vill vi ha fler kriminella än idag? Vill vi att folk ska behöva ha flera jobb och aldrig få se sin familj och ändå inte ha råd att bo någonstans?

Det finns många ställen i världen där det är så, men det betyder inte att vi vill ha det så. Jag säger inte att dessa länder har ett libertariansitiskt system men om inte det så ett mycket mer kapitalsitiskt system än i Sverige.

Om det nu som jag har pekat på kommer att hända med ett friare och mer kapitalistiskt samhälle, varför står man då bakom denna ideologi? Är det för att man inte kan sätta sig in i andras livssituation eller har jag helt enkelt fel?

Det är det jag egentligen slutgiltigt vill veta: Varför har jag fel?

Du har inte läst så mycket i trådarna här va?

Nä, det har jag inte gjort. Jag gör väl som de flesta, postar utan att läsa någonting. Lite jobbigare i enskilda trådar dock. Jag har sett den här tendensen i socialistforumet att alla gör ett ämne som i stort sett säger att socialism eller vad det nu är det handlar om är väldigt dåligt och det är de enda ämnen man ser. Jag har inte riktigt sett den tendensen i detta forum. Jag hoppas att jag inte blir för nermobbad här nu

Jag är väldigt trött på empatikortet. Empati är en psykologisk egenskap som vi alla har i varierande grad (såvida vi inte är reella psykopater). Vissa brister i gråt över tanken på svältande barn i Sydafrika. Vissa andra har svårt att bli känslomässigt engagerade i andra människor ö.h.t. Alla är vi olika, och det finns inget "rätt" eller "fel" här. Sådana termer ankommer på etiska angelägenheter - inte på psykologiska egenskaper man inte kan rå för. Personen med empatiöverskott kan välja liberalismen, för att den tycks göra det möjligt för människor att må bättre och rikare liv. Personen med empatiunderskott kan välja socialismen, för att han/hon tycker om att domdera över andras liv. Det är helt enkelt ett fulknep, att tala om empati i dessa sammanhang.

Men okej! Du får en stilpoäng, om du kan påvisa statistik över att diagnosticerade psykopater oftare är liberaler än något annat

Du säger att det är ett fulknep. Jag förstår på sätt och vis vad du menar. Jag använder inte detta som ett argument mot ideologin, och jag vill att du ska veta att jag inte är någon förhärdad socialsit. Det jag undrar är om de som förespråkar de liberala ideolgier där folk mest får klara sig själva gör detta för att de själva gynnas av det och om detta då beror på brist på empati eller för att de tror att det skulle fungera och att de allra flesta skulle få det bättre? Jag antar att det senare är det som stämmer och undrar då om det finns något exempel där detta har fungerat?

Det handlar absolut inte om att alla ska få klara sig själva. Det handlar mer om att man ska få göra saker man vill/uppnå mål i sitt liv utan att staten ska diktera vad som är rätt eller fel samt sno mer än hälften av vad du äger.

Det krävs bara "lättare tankearbete" för att komma fram till något sådant. Frågan är varför dessa människor skulle klara sig bättre av att de får hjälp tvångsvägen jämfört med på frivillig väg från sådana som du (direkt eller via organisationer) som får full frihet att hjälpa och bestämma över hela sin inkomst.


Om man vill ha få kriminella bör man ju se till att incitamenten för brottslighet är sämre än idag, och att incitamenten för att ta ett hederligt jobb är goda.

Om man inte vill ha många fattiga arbetslösa bör man se till att ha en arbetsmarknad i balans, dvs marknadsekonomi med lika villkor för marknadens parter. Det är en mycket liten del av dagens utanförskap som beror på ren lättja eller handikapp. De flesta som saknar jobb gör det för att det helt enkelt inte finns en efterfrågan vid de prisnivåer som gäller (inklusive skyhöga skatter/"avgifter") .

Detta innebär ju inte en stor tvångsfinansierad välfärdsstat, så du har nog tänkt för lite. Dessutom anar jag en människosyn som går ut på att människan är ointresserad av att hjälpa sina medmänniskor. Det blir lite motsägelsefullt, men vi kanske ska tolka det som att du tror att du själv kommer att hjälpa de behövande frivilligt, men att alla andra är känslokalla och empatibefriade psykopater som bara spottar på fattiga och handikappade.


Jag har nog redan svarat att du har fel, men empati har nog inte med saken att göra. Jag anser att jag kan sätta mig in i andra människors situation ganska bra, men det gör ju knappast att jag tvivlar på att frihet är av godo. Tvärt om faktiskt.

Jag vill också säga att det självklart inte är friheten jag är emot. Det jag är emot är sättet problem tycks lämnas att på något magiskt sett lösa sig själva.

Du säger att en marknadsekonomi med lika villkor skulle lösa problemen med arbetslöshet. Är det lika villkor för de stora koncerner och karteller som skulle växa fram eller är det lika villkor för alla på arbetsmarknaden? Jag antar att du säger båda men hur ska detta kontrolleras/upprätthållas?

Och som sagt, finns det något bra exempel där detta fungerat bra?

Du pratar också om frivillighjälp. Finns det något som tyder på att detta på något sett skulle fungera? Om folk är tokiga i att hålla i sina pengar när de går till staten, varför skulle de då vilja ge det till någon skum hjälporganisation som gjorde vad de ville av pengarna?

Problem löser sig inte automatiskt med något system. Det är alltid människor som på olika sätt löser problem. Endera sker det via statligt tvång eller genom att individer samarbetar frivilligt för att lösa problem.


Det är lika villkor för säljare och köpare av arbete jag menar. Idag är det säljarnas karteller (facken) som har ensidiga privilegier (LAS, mm). Detta i kombination med höga skatter på arbete gör att det ständigt är köparens marknad och en hög arbetslöshet.


Exempel bevisar inget, men om vi studerar alla länder i världen så kan vi nog se en statistisk korrelation för det jag påstår. En korrelation är inte heller ett bevis, men bättre än enstaka exempel.

Ett angivarsystem för karteller skulle funka utmärkt. Huruvida detta är liberalt eller inte vet jag inte om jag vågar spekulera i. Då karteller agerar precis som monopol så är det något som är extremt oekonomiskt för hela marknaden. Visst det kan komma in nya företag men i branscher med höga fasta kostnader och många inträdesbarriärer på marknaden (ex där storskalig produktion ger många kostnadsfördelar) så kan karteller upprätthålla sina positioner lätt. Med ett angivarsystem där den som först avslöjar allting slipper straff kommer dessa karteller inte existera.

En marknad med fördelar vid storskalig produktion, utan några närliggande substitutionsvaror, med höga fasta kostnader, är det väldigt lätt och väldigt ekonomiskt vinnbart att skapa karteller på. Hur tycker ni andra att karteller ska motverkas? Tycker ni att det är någonting dåligt överhuvudtaget?

Ja, jag hör att du säger det men tror du att det kommer att fungera på riktigt? Självklart gör du det, men kan du argumentera för detta lite skulle vara trevligt?



Här kan jag hålla med dig till stor del. Ett problem man kan se här är att allt sker på köparnas villkor, vilket har varit normen genom större delen av historien, där säljarna har väldigt dåliga löner och arbetsförhållanden. Detta vill ju ingen ha och hur ska man undvika att detta sker? Ska det på något sätt kontrolleras eller hur ska det undvikas annars?



Ett exempel bevisar ju inte fullt ut hur det skulle fungera, men det ger ju ändå en indikation på vad som skulle kunna vara för och nackdelar. Utan exempel är det ju rena spekulationer vilket ju dessa diskussioner självklart är men det säger ju ändå mindre.

Det är oekonomiskt även för kartellens egna medlemmar (långsiktigt åtminstone). Att starta en kartell är som att kissa i byxorna. Varmt och gött i början, men sen bara sunkigt, kallt och blött. Man behöver inget förbud och inga angiverisystem eller statliga kontroller eller myndigheter.

Om det verkligen vore så effektivt (farlig eller nyttigt beroende på vem man är) med kartellbildning och naturliga monopol kan man fråga sig varför vi tillåter karteller för säljare av arbetskraft. LO har inte fått upp lönerna. De skapar bara utflyttning av jobb till andra länder, skapar arbetslöshet och orättvisa löner.