Citat:
Ursprungligen postat av
Kumabjorn
Upphetsad diskussion kring självförsörjning, tyvärr är det lite som att jämföra jordpäron med fruktpäron. Sverige har en god, men inte fullgod självförsörjningsgrad av stapelfödor, vid en nationell blockad skulle vi klara oss skapligt på sådant som potatis, vete, äpplen, råg, kött, vissa fisksorter, mjölk, smör m.m. Problemet är att vi dricker en massa kaffe, äter sushi, exotisk frukt, dricker viner med franska ostar och en massa annat. Inget av det kan vi producera själva, åtminstone inte under en längre övergångsperiod (global uppvärmning kanske gör oss till vinproducenter en dag). Vi kan således överleva, men det blir med en tämligen torftig livsstil. I en nödsituation lär vi anpassa oss, det har vi gjort förut.
Nordkoreanen livnär sig på majs och kimchee (kryddstark vitkål) och nudlar, ibland ges tillfälle att lyxa till det med lite vitt ris och möjligen en bit fettrikt fläsk. Allt detta finns tillgängligt, om än i begränsad mängd, inom landets gränser. Det ger en hög självförsörjningsgrad, låt vara på en något lägre nivå än vi skulle anse önskvärd. De ger också betydligt högre prioritet än Sverige när det gäller matberedskap, upplevelsen av ett krigstillstånd medför en förståelse bland befolkningen att de måste göra uppoffringar. För svensken är det en uppoffring ifall en Bollinger 2014 inte finns i lager på Systemet. Skilda perspektiv, skilda förväntningar. De låga förväntningarna i Nordkorea medför också att även små marginella förbättringar upplevs som positiva framgångar. Exempelvis 900 ha potatisåker.
Det verkliga problemet i Nordkorea är den ojämlika fördelningen inom landet. I Sverige kan du införskaffa ungefär samma varor i Haparanda som i Ystad, även om en viss prisdiskrepans kan föreligga. I norra Hamgyong provinsen, eller Ryanggang kan du inte ens, även om du skulle ha pengar, få tag i samma varor som i och kring Pyongyang. Det beror mindre på något slags ondska från statsledningen, även om de naturligtvis prioriterar dem vars politiska stöd de lutar sig mot, som det beror på bristfällig logistik och obefintliga distributionsnät.
Den upphetsade diskussionen lär nog fortsätta, så länge Nordkoreafanatikerna och vänsterextremisterna fortsätter att leva i drömmarnas och planekonomins utopiska värld.
Låt mig ta ETT, av många exempel, inom den agrikulturella sektorn inom vilken Nordkorea är lika failed, som den är totalt failed som stat.
Jag har under många år följt Holländska/Nederländska och Tyska experter inom mejerinäringen och boskapsuppfödning, både vad gäller mjölk resp köttproducerande nötdjur och getter samt NGO organisationer i deras samarbete med Sydkoreanska återförenigsministeriet och direkta hjälporganisationer enbart verksamma i Nordkorea i försöken att få igång en fungerande mejeri och köttproduktion.
Det högkvalitativa proteinet har konstant varit en bristvara i Nordkorea, medan Sydkorea tidigt fick igång alla typer av mejeriproduktion (företrädesvis mjölk/smör/ost) och en välutvecklad köttproduktion.
Detta faktum, (tillsammans med att Sydkorea blev en demokrati) är en av de orsaker som haft avgörande betydelse för Sydkoreas framgångar.
Holländarna har i decennier försökt få Nordkoreanerna att utveckla boskapsuppfödningen, både i de statlig regi och kooperativen (också staten), samt enskilda småbönders farmer, för att få igång mjölk och köttproduktion i större skala. Detta har även varit ett krav från Sydkoreanerna i förhandlingarna med Nordkoreanerna och inom återföreningsministeriet, då Nordkoreanerna måste komma upp i en rimlig nivå för att kunna bli konkurrenskraftiga gentemot Sydkoreanerna och inte halka efter näringsmässigt/livskvalitetsmässigt.
Detta har konstant misslyckats genom åren. Framförallt då alla grundläggande förutsättningar saknas och måste byggas upp från grunden, samt ett planekonomiskt centralstyrt regelverk, som tagit musten ur så gott som alla ansträngningar.
Dessutom har Nordkoreanerna konstant motarbetat kraven omprioriteringar i ekonomiska diskussioner, såsom att lägga stora investeringar på jordförbättringar i bergen för att få betesmarker - satsning på biskapsfoder i stället för enbart gräs och halm. De flesta bestånden man fått hjälp med att föda upp har genom åren ofta dec
decimerats av staten, för att istället sättas in som arbetsdjur på fälten.
Sjukdomar har varit ett stort problem och veterinärtillgången begränsad.
Lite siffror om den högvärdiga proteinkonsumtionen i Syd resp Nord som kanske kan intressera läsarna i tråden.
Observera att dessa siffror är framtagna gemensamt av Nordkoreaner och Sydkoreaner genom arbetet i återföreningsministeriet. (2015/16)
Konsumtion i kg per capita och år:
Nötkött
Syd 13.3 Nord 0.88
Fågel
Syd 12.6 Nord 1.76
Fläsk
Syd 22.9 Nord 4.7
Mjölk/Smör
Syd 77.6. Nord 3.74
Ägg
Syd 18.3 Nord 4.7
Drömmar om ett Stalinistiskt/Socialistiskt paradis kommer inte att bli verklighet under Kim heller.
