Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Stutts matta hehe
Nä men undrar vad jag ska göra idag!
Självklart nån annan bestämmer det eller?
Nä men undrar vad jag ska göra idag!
Självklart nån annan bestämmer det eller?
Varför postar du en kopia på ditt föregående inlägg som svar på svaret?
(FB) Fri vilja - samlingstråd
Det finns ingen meningsskiljaktighet gällande mänskliga funktioner, ansvarspraktik eller progression.
Tiodubbla kraftfullheten i de kognitiva kapaciteterna och viljefriheten är fortsatt noll och det oaktat vad vi "vill ha".
Vad skulle "en uppsättning kognitiva förmågor som ger oss en form av kontroll över våra liv" ha för meningsfullt innehåll om den inte gjorde dess innehavare ansvarig för sina handlingar? Att peka på en förmåga och utbrista "fri vilja" utan att det innebär något är poänglöst. Att ett system som är försett med evolverade förmågor för orientering i tillvaron har "en form av kontroll" invänder ingen emot.
Frågan är hur viljefriheten utvinns i detta, det vill säga hur det går till när ett system blir genuint ansvarigt för sina förmågors sammansättning och kalibrering.
Miraklet är inte neural plasticitet eller förmåga att ta intryck av erfarenheter. Trolleritricket genomförs istället när du påstår att aktiv omformning av oss själva kan kompensera för "otur" vid utmejsling och kalibrering av förmågor. Trolleri på så vis att i den mån det är möjligt, så är sådana förmågor och sådan motivation lika mycket som alla andra förmågor exakt lika avhängiga av hur dessa råkar vara konstituerade och inställda.
Självskapande kan inte trollas fram, det trillar ofrånkomligen ner i regresser.
(FB) Fri vilja - samlingstråd
Citat:
Det är också värt att påpeka återigen att Dennett inte försvarar fri vilja enbart därför att den möjliggör ansvar. En central poäng hos honom är att fri vilja handlar om de förmågor som gör människor till kompetenta agenter: att kunna överväga framtida konsekvenser, väga skäl mot varandra, lära av misstag, kontrollera impulser och anpassa sitt beteende efter ny information.
Det är dessa egenskaper som har gjort mänskligt samarbete, kultur, moral och långsiktig planering möjliga.
Fri vilja är därför inte bara ett begrepp för att rättfärdiga beröm och klander, utan ett namn på en verklig uppsättning kognitiva förmågor som ger oss en form av kontroll över våra liv som andra organismer besitter i betydligt mindre grad. Enligt Dennett är frågan inte om vi har den omöjliga friheten att vara orsakslösa, utan om vi har den sorts frihet som faktiskt gör skillnad i världen – och svaret på den frågan är ja.
Det är dessa egenskaper som har gjort mänskligt samarbete, kultur, moral och långsiktig planering möjliga.
Fri vilja är därför inte bara ett begrepp för att rättfärdiga beröm och klander, utan ett namn på en verklig uppsättning kognitiva förmågor som ger oss en form av kontroll över våra liv som andra organismer besitter i betydligt mindre grad. Enligt Dennett är frågan inte om vi har den omöjliga friheten att vara orsakslösa, utan om vi har den sorts frihet som faktiskt gör skillnad i världen – och svaret på den frågan är ja.
Det finns ingen meningsskiljaktighet gällande mänskliga funktioner, ansvarspraktik eller progression.
Tiodubbla kraftfullheten i de kognitiva kapaciteterna och viljefriheten är fortsatt noll och det oaktat vad vi "vill ha".
Vad skulle "en uppsättning kognitiva förmågor som ger oss en form av kontroll över våra liv" ha för meningsfullt innehåll om den inte gjorde dess innehavare ansvarig för sina handlingar? Att peka på en förmåga och utbrista "fri vilja" utan att det innebär något är poänglöst. Att ett system som är försett med evolverade förmågor för orientering i tillvaron har "en form av kontroll" invänder ingen emot.
Frågan är hur viljefriheten utvinns i detta, det vill säga hur det går till när ett system blir genuint ansvarigt för sina förmågors sammansättning och kalibrering.
Citat:
Angående ”självskapande" jag hävdar inte att människor förtjänar ansvar därför att de skapat sina egna psykologiska strukturer från grunden.Jag menar att människor, till skillnad från många andra system, kan delta i den fortlöpande formningen av sina framtida dispositioner genom lärande, reflektion och planering.
Det är en naturalistisk kapacitet, och inte ett mirakel. Och det är just denna kapacitet som utgör en viktig del av den frihet som är värd att vilja ha.
Det är en naturalistisk kapacitet, och inte ett mirakel. Och det är just denna kapacitet som utgör en viktig del av den frihet som är värd att vilja ha.
Miraklet är inte neural plasticitet eller förmåga att ta intryck av erfarenheter. Trolleritricket genomförs istället när du påstår att aktiv omformning av oss själva kan kompensera för "otur" vid utmejsling och kalibrering av förmågor. Trolleri på så vis att i den mån det är möjligt, så är sådana förmågor och sådan motivation lika mycket som alla andra förmågor exakt lika avhängiga av hur dessa råkar vara konstituerade och inställda.
Självskapande kan inte trollas fram, det trillar ofrånkomligen ner i regresser.
Citat:
Fri vilja handlar alltså bara om att kunna göra det man i en given situation var förutbestämd att göra. Fri vilja handlar inte om att i en given situation ha flera möjliga handlingsalternativ.
Ansvar handlar alltså bara om att utvecklas i den mån man var förutbestämd att utvecklas.
Ansvar handlar inte om att man borde ha gjort eller borde göra något annat än just det man var förutbestämd att göra.
Kompatibilismen i en nötskal.
Ansvar handlar alltså bara om att utvecklas i den mån man var förutbestämd att utvecklas.
Ansvar handlar inte om att man borde ha gjort eller borde göra något annat än just det man var förutbestämd att göra.
Kompatibilismen i en nötskal.
Ja, om determinismen är sann kunde jag i exakt samma situation inte ha handlat annorlunda. Men varför skulle frihet kräva just det? Frihet är inte en magisk förmåga att bryta kausalkedjan. Frihet är förmågan att handla utifrån sina skäl, överväganden, värderingar och långsiktiga mål, utan tvång eller manipulation.
När du säger att jag bara kunde göra det jag var förutbestämd att göra, utelämnar du den avgörande frågan: Vad var det som förutbestämde handlingen? Om handlingen följer av mina övertygelser, min karaktär, mitt resonemang och min förmåga att väga skäl mot varandra, då är den just därför min handling.
På samma sätt handlar ansvar inte om att man i någon metafysisk mening borde ha kunnat göra något annat i exakt samma ögonblick. Ansvar handlar om att människor är sådana varelser att de reagerar på skäl, kritik, beröm, utbildning och sociala normer. Ansvarsutkrävande är en del av de processer som formar framtida beteenden.
Dessutom är detta den sorts frihet som faktiskt verkar önskvärd. Om mina val inte hade orsaker i mina värderingar, önskningar, erfarenheter och överväganden, på vilket sätt skulle de då vara mer fria? Om valet i stället uppstod slumpmässigt eller utan tillräcklig orsak skulle det snarare vara mindre mitt eget.
Det är svårt att se varför frihet skulle öka när kopplingen mellan personen och handlingen försvagas.
Så frågan är: Varför tror du att vi skulle vara mer fria om våra val saknade orsaker? Hur skulle ett sådant val vara mer vårt än ett val som springer ur vilka vi är, vad vi tror och vad vi vill?
Det är alltså inte "fri vilja trots determinism". Det är en annan uppfattning om vad frihet rimligen måste innebära för att resonemang, lärande, ansvar och moral ska vara begripliga.
Citat:
Varför postar du en kopia på ditt föregående inlägg som svar på svaret?
(FB) Fri vilja - samlingstråd
Det finns ingen meningsskiljaktighet gällande mänskliga funktioner, ansvarspraktik eller progression.
Tiodubbla kraftfullheten i de kognitiva kapaciteterna och viljefriheten är fortsatt noll och det oaktat vad vi "vill ha".
Vad skulle "en uppsättning kognitiva förmågor som ger oss en form av kontroll över våra liv" ha för meningsfullt innehåll om den inte gjorde dess innehavare ansvarig för sina handlingar? Att peka på en förmåga och utbrista "fri vilja" utan att det innebär något är poänglöst. Att ett system som är försett med evolverade förmågor för orientering i tillvaron har "en form av kontroll" invänder ingen emot.
Frågan är hur viljefriheten utvinns i detta, det vill säga hur det går till när ett system blir genuint ansvarigt för sina förmågors sammansättning och kalibrering.
Miraklet är inte neural plasticitet eller förmåga att ta intryck av erfarenheter. Trolleritricket genomförs istället när du påstår att aktiv omformning av oss själva kan kompensera för "otur" vid utmejsling och kalibrering av förmågor. Trolleri på så vis att i den mån det är möjligt, så är sådana förmågor och sådan motivation lika mycket som alla andra förmågor exakt lika avhängiga av hur dessa råkar vara konstituerade och inställda.
Självskapande kan inte trollas fram, det trillar ofrånkomligen ner i regresser.
(FB) Fri vilja - samlingstråd
Det finns ingen meningsskiljaktighet gällande mänskliga funktioner, ansvarspraktik eller progression.
Tiodubbla kraftfullheten i de kognitiva kapaciteterna och viljefriheten är fortsatt noll och det oaktat vad vi "vill ha".
Vad skulle "en uppsättning kognitiva förmågor som ger oss en form av kontroll över våra liv" ha för meningsfullt innehåll om den inte gjorde dess innehavare ansvarig för sina handlingar? Att peka på en förmåga och utbrista "fri vilja" utan att det innebär något är poänglöst. Att ett system som är försett med evolverade förmågor för orientering i tillvaron har "en form av kontroll" invänder ingen emot.
Frågan är hur viljefriheten utvinns i detta, det vill säga hur det går till när ett system blir genuint ansvarigt för sina förmågors sammansättning och kalibrering.
Miraklet är inte neural plasticitet eller förmåga att ta intryck av erfarenheter. Trolleritricket genomförs istället när du påstår att aktiv omformning av oss själva kan kompensera för "otur" vid utmejsling och kalibrering av förmågor. Trolleri på så vis att i den mån det är möjligt, så är sådana förmågor och sådan motivation lika mycket som alla andra förmågor exakt lika avhängiga av hur dessa råkar vara konstituerade och inställda.
Självskapande kan inte trollas fram, det trillar ofrånkomligen ner i regresser.
Inläggen i den här tråden blir rätt långa och jag skriver dem inte i webbläsaren(mer än en gång har texterna försvunnit) klippte fel stycke i vad som blivit en rätt grundlig text om fri vilja.
Nej, fri vilja kan inte fullt ut kompensera för oturen i våra startförutsättningar.
Men fri vilja består bland annat i förmågan att ibland överskrida, modifiera och motverka effekterna av dessa förutsättningar genom lärande, självkontroll och socialt samarbete.
Det är en ganska evolutionär syn på frihet. Frihet är inte ett mirakel som upphäver kausaliteten. Frihet är en biologiskt och kulturellt utvecklad kapacitet som ger vissa organismer större möjlighet än andra att påverka sin egen framtid.
“Men även förmågan att höja sig över sina förutsättningar är ju själv beroende av förutsättningar."
“Ja, naturligtvis. Men det följer inte att skillnaden mellan att kunna reflektera och förändras, och att inte kunna det, är oviktig eller illusorisk."
fri vilja är en förmåga att förbättra sin position i spelet, inte en förmåga att välja vilka kort man fick när spelet började.
Samtidigt är jag ingen naiv meritokrat. Jag är väl medveten om att vissa människor får betydligt bättre kort än andra.
Jag har aldrig sagt att världen är rättvis.
Citat:
Nej, jag påstår inget om kompatibilism och metafysiskt ansvar, utan istället att kompatibilismens grej är att bygga ett ansvar och det som följer med sådant som är kompatibelt med en naturalistisk tillvaro. Jag menar att den konstruktionen rämnar.
Det ansvar som byggs och som alltså ska vara förenligt med den naturalistiska tillvaron är givetvis något annat än ett strikt instrumentellt sådant. Om inte det så finns det ju inget bygge. Att hålla folk ansvariga av instrumentella skäl, av nyttoskäl, är detsamma som att betrakta dem som om de vore ansvariga och inget mer än det. Är det den meningsfulla kompatibilismens mission? I sådana fall är den ekvivalent med inkompatibilism och finns därmed inte.
En kompatibilism som pekar på något och kaller det för fri vilja men som samtidigt menar att detta något inte kan generera ansvar för handlingar (annat än instrumentellt) formulerar en innehållslöshet. En sådan fri vilja innebär inget annat än en tom etikett. Vilket Dennett givetvis är enig om.
Självskapande var det du som försökte trolla fram genom att hänvisa till att vi kan förändra oss själva. Jag kräver inte att ageneten ska stå "utanför" de orsaker som formar den. Utan blott att det är så att ett system givetvis inte kan hållas ansvarigt för sina funktioners utformning och kalibrering, hur än sofistikerade. Och det är fallet oavsett om kompatibilisten förnekar det eller inte.
Ja, i systemet kan somliga hållas ansvariga i högre grad än andra. Ja, det finns psykologiska funktioner och sociala praktiker som utlöser ansvarighet, det kollapsar inte. Systemet rättfärdigas dock utilitaristiskt. Instrumentalism är det som återstår. Det är kompatibilismen som kollapsar i detta så länge den inte förmår bygga något (naturalistiskt) bortom eller ovanpå det.
Det ansvar som byggs och som alltså ska vara förenligt med den naturalistiska tillvaron är givetvis något annat än ett strikt instrumentellt sådant. Om inte det så finns det ju inget bygge. Att hålla folk ansvariga av instrumentella skäl, av nyttoskäl, är detsamma som att betrakta dem som om de vore ansvariga och inget mer än det. Är det den meningsfulla kompatibilismens mission? I sådana fall är den ekvivalent med inkompatibilism och finns därmed inte.
En kompatibilism som pekar på något och kaller det för fri vilja men som samtidigt menar att detta något inte kan generera ansvar för handlingar (annat än instrumentellt) formulerar en innehållslöshet. En sådan fri vilja innebär inget annat än en tom etikett. Vilket Dennett givetvis är enig om.
Självskapande var det du som försökte trolla fram genom att hänvisa till att vi kan förändra oss själva. Jag kräver inte att ageneten ska stå "utanför" de orsaker som formar den. Utan blott att det är så att ett system givetvis inte kan hållas ansvarigt för sina funktioners utformning och kalibrering, hur än sofistikerade. Och det är fallet oavsett om kompatibilisten förnekar det eller inte.
Ja, i systemet kan somliga hållas ansvariga i högre grad än andra. Ja, det finns psykologiska funktioner och sociala praktiker som utlöser ansvarighet, det kollapsar inte. Systemet rättfärdigas dock utilitaristiskt. Instrumentalism är det som återstår. Det är kompatibilismen som kollapsar i detta så länge den inte förmår bygga något (naturalistiskt) bortom eller ovanpå det.
Jag tror att kärnan i vår oenighet ligger i att du behandlar "instrumentellt ansvar" som om det vore samma sak som "låtsasansvar". Det är ju just det steget Dennett avvisar.
Du säger att om ansvar rättfärdigas genom dess roll i mänskliga praktiker och sociala system så är vi bara kvar med att behandla människor som om de vore ansvariga. Men varför följer det? Samma resonemang skulle kunna användas mot pengar, löften, äganderätt eller lagar. Att dessa institutioner existerar därför att de fyller funktioner innebär inte att de är fiktioner. De är verkliga sociala fenomen vars existens består i deras funktion och roll i mänskligt liv.
Du tycks söka ett ansvar som existerar oberoende av alla sådana praktiker. Men då återkommer frågan: vad skulle ett sådant ansvar ens vara?
När du säger att ett system inte kan vara ansvarigt för sina funktioners utformning förutsätter du återigen att ansvar kräver ansvar för den yttersta källan till funktionerna. Det är precis detta Dennett menar är ett felsökande efter en omöjlig egenskap.
Vi håller inte människor ansvariga därför att de skapat sina egna psykologiska strukturer från intet. Vi håller dem ansvariga därför att de är de system genom vilka överväganden, värderingar, reflektion och beslut faktiskt verkar. Ansvar är kopplat till agentens kapacitet att svara på skäl, inte till att vara den ultimata orsaken till sig själv.
Du säger att kompatibilismen kollapsar om den inte kan bygga något "ovanpå" instrumentalismen. Men Dennetts invändning är att du här ställer upp ett falskt alternativ. Antingen ultimativt metafysiskt ansvar eller ren beteendemanipulation. Varför skulle det vara de enda alternativen?
Det finns en mellanposition: ansvar som en realitet på person- och samhällsnivå. Inte därför att människor är självorsakande, utan därför att människor är särskilda typer av system. System som kan förstå normer, förutse konsekvenser, rättfärdiga sina handlingar, ompröva sina motiv och modifiera sitt beteende i ljuset av kritik.
Att dessa förmågor har naturalistiska orsaker innebär inte att de upphör att vara ansvarsgrundande. Tvärtom är det just därför de kan spela den roll de gör.
Det är därför jag inte ser att kompatibilismen kollapsar i inkompatibilism. Inkompatibilisten säger: "Eftersom ingen är ytterst ansvarig för vem de är, är ingen egentligen ansvarig." Kompatibilisten svarar: "Det följer bara om man redan antar att ansvar kräver yttersta självorsak." Och det är just den premissen som står på spel.
Det räcker inte att konstatera att våra ansvarspraktiker fyller funktioner. Du måste också visa varför ett ansvar som existerar på agentnivå, och som vilar på kapaciteter för resonemang och självreglering, är otillräckligt om det inte dessutom vilar på någon form av ultimativt självförfattarskap. Det är där jag fortfarande tycker att argumentet saknar en avgörande länk.
Viljan kan inte var helt fri men medveten vilja kan utgöra ontologisk indeterminsim, medans kompatibilismen erkänner biologin så ser determinism liv som en artifakt. Ingenting av detta är dock bevisbart som metafysik.
Citat:
Inläggen i den här tråden blir rätt långa och jag skriver dem inte i webbläsaren(mer än en gång har texterna försvunnit) klippte fel stycke i vad som blivit en rätt grundlig text om fri vilja.
Nej, fri vilja kan inte fullt ut kompensera för oturen i våra startförutsättningar.
Men fri vilja består bland annat i förmågan att ibland överskrida, modifiera och motverka effekterna av dessa förutsättningar genom lärande, självkontroll och socialt samarbete.
Det är en ganska evolutionär syn på frihet. Frihet är inte ett mirakel som upphäver kausaliteten. Frihet är en biologiskt och kulturellt utvecklad kapacitet som ger vissa organismer större möjlighet än andra att påverka sin egen framtid.
“Men även förmågan att höja sig över sina förutsättningar är ju själv beroende av förutsättningar."
“Ja, naturligtvis. Men det följer inte att skillnaden mellan att kunna reflektera och förändras, och att inte kunna det, är oviktig eller illusorisk."
fri vilja är en förmåga att förbättra sin position i spelet, inte en förmåga att välja vilka kort man fick när spelet började.
Samtidigt är jag ingen naiv meritokrat. Jag är väl medveten om att vissa människor får betydligt bättre kort än andra.
Jag har aldrig sagt att världen är rättvis.
Nej, fri vilja kan inte fullt ut kompensera för oturen i våra startförutsättningar.
Men fri vilja består bland annat i förmågan att ibland överskrida, modifiera och motverka effekterna av dessa förutsättningar genom lärande, självkontroll och socialt samarbete.
Det är en ganska evolutionär syn på frihet. Frihet är inte ett mirakel som upphäver kausaliteten. Frihet är en biologiskt och kulturellt utvecklad kapacitet som ger vissa organismer större möjlighet än andra att påverka sin egen framtid.
“Men även förmågan att höja sig över sina förutsättningar är ju själv beroende av förutsättningar."
“Ja, naturligtvis. Men det följer inte att skillnaden mellan att kunna reflektera och förändras, och att inte kunna det, är oviktig eller illusorisk."
fri vilja är en förmåga att förbättra sin position i spelet, inte en förmåga att välja vilka kort man fick när spelet började.
Samtidigt är jag ingen naiv meritokrat. Jag är väl medveten om att vissa människor får betydligt bättre kort än andra.
Jag har aldrig sagt att världen är rättvis.
Det handlar nu inte om rättvisa.
Men, ja systemet kan givetvis kompensera för, eller mer typiskt, förstärka de tendenser det råkar vara försett med.
Och det på det gamla vanliga viset. Den som råkar vara försedd med god och välkalibrerad självkontroll gör det goda valet och är sannolikt den som också har ett system som kompenserar. Samtidigt som den som råkar vara försedd med sämre självkontroll och därmed plägar göra det dåliga valet sannolikt också innehar ett system utan uttalade benägenheter för strategisk kompensation.
Så var det med fri vilja i detta fall. Det är riktigt att de egenskaper som kallas fri vilja "inte fullt ut kan kompensera för förutsättningar". De kan inte kompensera detta i en enda grad ovan exakt noll.
Citat:
Tvärtom, det är du som förringar instrumentellt ansvar och utmålar det som behavioristisk betingning och ett tillstånd där vi går runt och låtas. Men det skiljer sig inte på något kvalitativt vis från det samhälle som är fallet här och nu. Jag är enig gällande att mänsklig psykologisk konstitution, social praktik och den med detta samevolverade kulturen bygger ett praktiskt ansvar och att det, som system, är nödvändigt och nyttigt.
Och fram till denna punkt är min och Dennetts uppfattningar alldeles identiska. Men i tillägg till detta menar han att vi inom detta utilitaristiskt motiverade system faktiskt är ansvariga och att vi faktiskt förtjänar exempelvis straff och klander och det oavsett konsekvenser. Inte på ett magiskt vis, utan i kraft av våra funktioner och interaktioner. Och här öppnar sig en avgrundsdjup oenighet.
För övrigt, vad skiljer det instrumentella ansvar du beskriver som behavioristiska ingenjörsinsatser från ditt ädlare instrumentella ansvar?
Citat:
Du säger att om ansvar rättfärdigas genom dess roll i mänskliga praktiker och sociala system så är vi bara kvar med att behandla människor som om de vore ansvariga. Men varför följer det? Samma resonemang skulle kunna användas mot pengar, löften, äganderätt eller lagar. Att dessa institutioner existerar därför att de fyller funktioner innebär inte att de är fiktioner. De är verkliga sociala fenomen vars existens består i deras funktion och roll i mänskligt liv.
Du tycks söka ett ansvar som existerar oberoende av alla sådana praktiker. Men då återkommer frågan: vad skulle ett sådant ansvar ens vara?
När du säger att ett system inte kan vara ansvarigt för sina funktioners utformning förutsätter du återigen att ansvar kräver ansvar för den yttersta källan till funktionerna. Det är precis detta Dennett menar är ett felsökande efter en omöjlig egenskap.
Vi håller inte människor ansvariga därför att de skapat sina egna psykologiska strukturer från intet. Vi håller dem ansvariga därför att de är de system genom vilka överväganden, värderingar, reflektion och beslut faktiskt verkar. Ansvar är kopplat till agentens kapacitet att svara på skäl, inte till att vara den ultimata orsaken till sig själv.
Du säger att kompatibilismen kollapsar om den inte kan bygga något "ovanpå" instrumentalismen. Men Dennetts invändning är att du här ställer upp ett falskt alternativ. Antingen ultimativt metafysiskt ansvar eller ren beteendemanipulation. Varför skulle det vara de enda alternativen?
Det finns en mellanposition: ansvar som en realitet på person- och samhällsnivå. Inte därför att människor är självorsakande, utan därför att människor är särskilda typer av system. System som kan förstå normer, förutse konsekvenser, rättfärdiga sina handlingar, ompröva sina motiv och modifiera sitt beteende i ljuset av kritik.
Att dessa förmågor har naturalistiska orsaker innebär inte att de upphör att vara ansvarsgrundande. Tvärtom är det just därför de kan spela den roll de gör.
Det är därför jag inte ser att kompatibilismen kollapsar i inkompatibilism. Inkompatibilisten säger: "Eftersom ingen är ytterst ansvarig för vem de är, är ingen egentligen ansvarig." Kompatibilisten svarar: "Det följer bara om man redan antar att ansvar kräver yttersta självorsak." Och det är just den premissen som står på spel.
Det räcker inte att konstatera att våra ansvarspraktiker fyller funktioner. Du måste också visa varför ett ansvar som existerar på agentnivå, och som vilar på kapaciteter för resonemang och självreglering, är otillräckligt om det inte dessutom vilar på någon form av ultimativt självförfattarskap. Det är där jag fortfarande tycker att argumentet saknar en avgörande länk.
Du tycks söka ett ansvar som existerar oberoende av alla sådana praktiker. Men då återkommer frågan: vad skulle ett sådant ansvar ens vara?
När du säger att ett system inte kan vara ansvarigt för sina funktioners utformning förutsätter du återigen att ansvar kräver ansvar för den yttersta källan till funktionerna. Det är precis detta Dennett menar är ett felsökande efter en omöjlig egenskap.
Vi håller inte människor ansvariga därför att de skapat sina egna psykologiska strukturer från intet. Vi håller dem ansvariga därför att de är de system genom vilka överväganden, värderingar, reflektion och beslut faktiskt verkar. Ansvar är kopplat till agentens kapacitet att svara på skäl, inte till att vara den ultimata orsaken till sig själv.
Du säger att kompatibilismen kollapsar om den inte kan bygga något "ovanpå" instrumentalismen. Men Dennetts invändning är att du här ställer upp ett falskt alternativ. Antingen ultimativt metafysiskt ansvar eller ren beteendemanipulation. Varför skulle det vara de enda alternativen?
Det finns en mellanposition: ansvar som en realitet på person- och samhällsnivå. Inte därför att människor är självorsakande, utan därför att människor är särskilda typer av system. System som kan förstå normer, förutse konsekvenser, rättfärdiga sina handlingar, ompröva sina motiv och modifiera sitt beteende i ljuset av kritik.
Att dessa förmågor har naturalistiska orsaker innebär inte att de upphör att vara ansvarsgrundande. Tvärtom är det just därför de kan spela den roll de gör.
Det är därför jag inte ser att kompatibilismen kollapsar i inkompatibilism. Inkompatibilisten säger: "Eftersom ingen är ytterst ansvarig för vem de är, är ingen egentligen ansvarig." Kompatibilisten svarar: "Det följer bara om man redan antar att ansvar kräver yttersta självorsak." Och det är just den premissen som står på spel.
Det räcker inte att konstatera att våra ansvarspraktiker fyller funktioner. Du måste också visa varför ett ansvar som existerar på agentnivå, och som vilar på kapaciteter för resonemang och självreglering, är otillräckligt om det inte dessutom vilar på någon form av ultimativt självförfattarskap. Det är där jag fortfarande tycker att argumentet saknar en avgörande länk.
Pengars värde är en dålig analogi eftersom den överenskommelsen är en konvention som upphör imorgon om användarna plötsligt slutar att behandla exempelvis den svenska kronan i enlighet med den funktionen. Det gäller inte moralisk praktik och dessutom antar jag att kompatibilister menar att ansvar är något mer än en tillfällig överenskommelse?
Jag "söker" inget ansvar bortom det som finns i mänsklig praktik och förstår inte hur det skulle kunna finnas eller varför det skulle vara önskvärt från första början. Jag ställer vidare icke upp någon dikotomi mellan inget och ontologiskt ansvar utan efterfrågar upprepat en precisering av hur en mellanposition ska förstås. Det vill säga en som innebär vare sig att ontologiska antaganden görs eller att saken blir ekvivalent med strikt instrumentellt ansvar.
Kollapsen är denna, till synes ofrånkomliga, ekvivalens och inget annat.
Jag menar att inte att funktionella ansvarspraktiker är "otillräckliga". Tvärtom, de duger alldeles utmärkt. Det är kompatibilisten som menar att sådana inte räcker och försöker därmed bygga ett genuint naturalistiskt ansvar. Skälen till det skiftar säkert. Dennett menade att utan ett sådant kollapsar civilisationen.
Citat:
Det handlar nu inte om rättvisa.
Men, ja systemet kan givetvis kompensera för, eller mer typiskt, förstärka de tendenser det råkar vara försett med.
Och det på det gamla vanliga viset. Den som råkar vara försedd med god och välkalibrerad självkontroll gör det goda valet och är sannolikt den som också har ett system som kompenserar. Samtidigt som den som råkar vara försedd med sämre självkontroll och därmed plägar göra det dåliga valet sannolikt också innehar ett system utan uttalade benägenheter för strategisk kompensation.
Så var det med fri vilja i detta fall. Det är riktigt att de egenskaper som kallas fri vilja "inte fullt ut kan kompensera för förutsättningar". De kan inte kompensera detta i en enda grad ovan exakt noll.
Tvärtom, det är du som förringar instrumentellt ansvar och utmålar det som behavioristisk betingning och ett tillstånd där vi går runt och låtas. Men det skiljer sig inte på något kvalitativt vis från det samhälle som är fallet här och nu. Jag är enig gällande att mänsklig psykologisk konstitution, social praktik och den med detta samevolverade kulturen bygger ett praktiskt ansvar och att det, som system, är nödvändigt och nyttigt.
Och fram till denna punkt är min och Dennetts uppfattningar alldeles identiska. Men i tillägg till detta menar han att vi inom detta utilitaristiskt motiverade system faktiskt är ansvariga och att vi faktiskt förtjänar exempelvis straff och klander och det oavsett konsekvenser. Inte på ett magiskt vis, utan i kraft av våra funktioner och interaktioner. Och här öppnar sig en avgrundsdjup oenighet.
För övrigt, vad skiljer det instrumentella ansvar du beskriver som behavioristiska ingenjörsinsatser från ditt ädlare instrumentella ansvar?
Pengars värde är en dålig analogi eftersom den överenskommelsen är en konvention som upphör imorgon om användarna plötsligt slutar att behandla exempelvis den svenska kronan i enlighet med den funktionen. Det gäller inte moralisk praktik och dessutom antar jag att kompatibilister menar att ansvar är något mer än en tillfällig överenskommelse?
Jag "söker" inget ansvar bortom det som finns i mänsklig praktik och förstår inte hur det skulle kunna finnas eller varför det skulle vara önskvärt från första början. Jag ställer vidare icke upp någon dikotomi mellan inget och ontologiskt ansvar utan efterfrågar upprepat en precisering av hur en mellanposition ska förstås. Det vill säga en som innebär vare sig att ontologiska antaganden görs eller att saken blir ekvivalent med strikt instrumentellt ansvar.
Kollapsen är denna, till synes ofrånkomliga, ekvivalens och inget annat.
Jag menar att inte att funktionella ansvarspraktiker är "otillräckliga". Tvärtom, de duger alldeles utmärkt. Det är kompatibilisten som menar att sådana inte räcker och försöker därmed bygga ett genuint naturalistiskt ansvar. Skälen till det skiftar säkert. Dennett menade att utan ett sådant kollapsar civilisationen.
Men, ja systemet kan givetvis kompensera för, eller mer typiskt, förstärka de tendenser det råkar vara försett med.
Och det på det gamla vanliga viset. Den som råkar vara försedd med god och välkalibrerad självkontroll gör det goda valet och är sannolikt den som också har ett system som kompenserar. Samtidigt som den som råkar vara försedd med sämre självkontroll och därmed plägar göra det dåliga valet sannolikt också innehar ett system utan uttalade benägenheter för strategisk kompensation.
Så var det med fri vilja i detta fall. Det är riktigt att de egenskaper som kallas fri vilja "inte fullt ut kan kompensera för förutsättningar". De kan inte kompensera detta i en enda grad ovan exakt noll.
Tvärtom, det är du som förringar instrumentellt ansvar och utmålar det som behavioristisk betingning och ett tillstånd där vi går runt och låtas. Men det skiljer sig inte på något kvalitativt vis från det samhälle som är fallet här och nu. Jag är enig gällande att mänsklig psykologisk konstitution, social praktik och den med detta samevolverade kulturen bygger ett praktiskt ansvar och att det, som system, är nödvändigt och nyttigt.
Och fram till denna punkt är min och Dennetts uppfattningar alldeles identiska. Men i tillägg till detta menar han att vi inom detta utilitaristiskt motiverade system faktiskt är ansvariga och att vi faktiskt förtjänar exempelvis straff och klander och det oavsett konsekvenser. Inte på ett magiskt vis, utan i kraft av våra funktioner och interaktioner. Och här öppnar sig en avgrundsdjup oenighet.
För övrigt, vad skiljer det instrumentella ansvar du beskriver som behavioristiska ingenjörsinsatser från ditt ädlare instrumentella ansvar?
Pengars värde är en dålig analogi eftersom den överenskommelsen är en konvention som upphör imorgon om användarna plötsligt slutar att behandla exempelvis den svenska kronan i enlighet med den funktionen. Det gäller inte moralisk praktik och dessutom antar jag att kompatibilister menar att ansvar är något mer än en tillfällig överenskommelse?
Jag "söker" inget ansvar bortom det som finns i mänsklig praktik och förstår inte hur det skulle kunna finnas eller varför det skulle vara önskvärt från första början. Jag ställer vidare icke upp någon dikotomi mellan inget och ontologiskt ansvar utan efterfrågar upprepat en precisering av hur en mellanposition ska förstås. Det vill säga en som innebär vare sig att ontologiska antaganden görs eller att saken blir ekvivalent med strikt instrumentellt ansvar.
Kollapsen är denna, till synes ofrånkomliga, ekvivalens och inget annat.
Jag menar att inte att funktionella ansvarspraktiker är "otillräckliga". Tvärtom, de duger alldeles utmärkt. Det är kompatibilisten som menar att sådana inte räcker och försöker därmed bygga ett genuint naturalistiskt ansvar. Skälen till det skiftar säkert. Dennett menade att utan ett sådant kollapsar civilisationen.
Innan jag svara mer ingående så är det något som dykt upp flera gånger nu.
Du skriver ofta ”Men i tillägg till detta menar han att vi inom detta utilitaristiskt motiverade system faktiskt är ansvariga och att vi faktiskt förtjänar exempelvis straff och klander och det oavsett konsekvenser.”
Jag känner inte igen detta, Det låter som att du tillskriver Dennett en starkare position än vad Dennett normalt brukar försvara.
Han frågar ofta vad ansvarspraktiker gör snarare än om någon förtjänar straff i någon metafysisk, absolut mening. "Oavsett konsekvenser" brukar syfta på en ren retributivism: att någon förtjänar straff därför att han gjort fel, även om straffet inte leder till några goda effekter alls.
Låter mer Kant än Dennett enligt mig.
I de böcker jag hämtat mesta del av mina kunskap om Dennett, Elbow Room och Freedom Evolves försvarar han snarare ett naturaliserat ansvarsbegrepp.
Din formulering låter mer som en retributiv tolkning som Dennett snarare försöker undvika.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera