De fem skälen för kunskap.

Om man jämför de fem skälen för kunskap: Egna upplevelser, Minne, Deduktion, Induktion och Självklara sanningar.
Tycker ni något är överlägset de andra och i så fall varför?

Jag själv tycker Egna upplevelser är det mest överlägsna. Utan upplevelser, inget minne. Man kan inte heller dra några slutsatser som vid induktion och deduktion.

Så vad tycker ni och varför?

Är det nån sorts allmän accepterad uppdelning? Jag har snarare hört uppdelningar som "observation, intuition, minne", m fl.

Det är dessa jag har hört! Dock är väl inution och observation lite som induktion och deduktion?

Nja, varken intuition eller observation kan väl ses som resonerande.

Kunskap är verktyg
Vetande är styrka
Förståelse ger uppfattning
Uppfattning ger tillämpning
Tillämpning ger handlingar

Människans hela befattning och globala dominans är tack vare vår kunskap, hur den brukats genom åren.
Ibland fel, ibland rätt, men den driver oss framåt teknologisk och socialt i ett oerhört tempo.

Jag tycker att det är ens skyldighet till den mänskliga rasen att undra, att vilja veta och att genomföra det.

Det är väl snarare exakt den uppdelningen samt frågan som står i Filosofi kurs A/B av Martin Levander.

Intressant, men är det verkligen "on topic"? Är du säker på att du har läst mer än rubriken?

Skäl? Låter snarare som källor om du frågar mig. Kunskapskällor. Nej, inte mer överlägset, men dock mer grundläggande... Erfarenheten är mest grundläggande här, ja. Utan erfarenhet, inget minne och ingen induktion/deduktion. Däremot är det ju inte så att det räcker med erfarenhet. Vi behöver också minnas vad vi lärt oss, vi behöver kunna tänka logiskt och utesluta självmotsägelser, vi behöver klä högre abstraktioner i begrepp, etc.

Man brukar skilja på upplevelser och erfarenheter. En erfarenhet är mer abstrakt och generell, som att gå på begravning. En upplevelse är mer direkt och subjektiv, som att fastna med tungan på en kall stolpe. Vi har dom två orden, så det känns som att vi borde passa på att använda dom. På engelska har dom bara "experience", så dom försöker ibland skapa nya begrepp för att särskilja dessa två, men "lived experience" får ofta stå för det vi kallar upplevelser.

I fråga om minne finns det olika sorters minne. Kognitivt, personligt och socialt. Det sociala minnet är mer beroende av erfarenheter än upplevelser, medan det personliga är mer beroende av upplevelser än erfarenheter. Att fira Stalin på hans dödsdag är en typisk ceremoni för att minnas kollektivt och socialt (genom att använda erfarenheten av att gå på begravning som delad symbol), medan att berätta "när jag var liten fastnade jag med tungan på en stolpe" anspelar mer på ens egna personliga upplevelser.

Fenomenologisk kan man se minnets vara som något som alltid är i nuet. Även om jag kan se stolpen där jag fastnade med tungan, och minnas det, händer både se-stolpe och att-minnas i nuet. Man kan aldrig göra något i dåtiden eller i framtiden, man handlar alltid i nutiden. Det är viktigt för det sociala minnet som använder personers delade erfarenheter skapar en illusion av en gemensam historia, för att mobilisera och samla olika grupper av människor, som till exempel en nation eller en kultur. Sådan historia är alltid skapad, mellan människor i gruppen, i ett samspel mellan Vi och Dom. Vi och Dom i det här sammanhanget är det kollektivas representation av dikotomin Själv och Den Andre. För gruppens sammanhållning (som hotas av Dom, vilket i sin tur kan ses som hur Självet hotas av Den Andre, något som kan ge existentiell ångest) är denna gemensamma historia bland det viktigaste som finns.

Det finns inga "självklara sanningar" och deduktion/induktion handlar om vetenskaplig metodologi inte kunskap (empiricism?). Om så vore, har du ändå glömt Abduktion. Jag anser inte att det finns något av dessa som är bättre än dom andra, dom är alla lika grundläggande för människans existens. Däremot skulle man kunna se alla dessa "skäl" för kunskap som underliggande intersubjektiviteten. Som människa krävs interaktion, mellan subjekt och/eller objekt. Man slängs in i världen, är en del av den, man är världen. Allting skapas, i interaktionen mellan saker och ting. Man kan inte separera olika delar på detta sätt, minne, upplevelser och erfarenheter är en del av Subjektet såsom det skapas i interaktion med dess omgivning genom dess kropp.