Kan man ärva personligheter?

Jag tror faktiskt att det är mer av ett beteende man ärver, fast jag har ju fått höra en massa historier om hur mycket jag påminner om avlägsna släktingar i tankesätt och hur jag hanterar olika situationer, så det är nog möjligt men inom samma familj så ligegr det kanske mer under beteendevetenskap.

Ursäkta bumpen men jag diskuterade faktiskt ämnet med en kollega så sent som ikväll. Hon ville inte tro att man kan ärva personliga drag eller att vissa har genetiska förutsättningar för en viss personlighet. Däremot stod hon förstås fast vid att man kan ha vissa genetiska anlag för olika psykiska sjukdomar o.d.

Jag har ju själv varit tveksam till hur mycket genetiken spelar in i vår personlighet men har faktiskt tänkt om en aning. Det är väl iofs rätt logiskt att somliga föds med drag åt det mer pessimistiska hållet, vissa har lättare att bli nedstämda, tar åt sig av vad andra säger, är blyga, osäkra, tystlåtna eller pratglada eller vad de nu har för utmärkande personlighetsdrag.

Frågan är hur mycket man kan göra åt sin personlighet om den till stor del är genetiskt betingad? Visst kan man lägga band på sig och förändra vissa saker men kan man ändra på allting i sin personlighet?

Somliga skulle säga att man skyller ifrån sig och är oansvarig ifall man som vuxen människa inte ändrar sitt betéende ifall det är dåligt på något sätt. Men om man inte har de rätta förutsättningarna för det, kan man då skyllas för att vara en idiot eller dålig människa ifall man inte valt sina gener, sin personlighet och sina uppväxtförhållanden som delvis påverkar ens kommande liv som vuxen?

Spännande som f-n är det iaf. Jag måste läsa mer om det här. Kanske kan jag lära mig nåt?

När det gäller genen för monoaminoxidas, ett enzym som är inblandat i tillverklingen av signalsubstanser i hjärnan, är det rätt klarlagt nu att vissa genvarianter disponerar för större benägenhet till att ta risker och till "thrill-seeking", och andra till en väsentligt mindre. Det finns rimligen fler sådana gener som vi har sämre koll på än så länge.

Man kan säkerligen inte ändra på allting i sin personlighet, men man kan skaffa sig mer eller mindre effektiva "coping strategies" för mindre fördelaktiga personlighetsdrag. Jag insåg t ex tidigt att jag alltid måste tänka igenom noga innan jag gör nåt farligt, eftersom jag inte har vett att bli rädd - något som säkerligen har genetisk bakgrund - dock inte kopplad till monoaminoxidas - åtminstone till betydande grad. Det är ju ett synnerligen farligt personlighetdrag om man inte kompenserar för det, men rätt praktiskt om man faktiskt gör det: Det som man inte har i magen får man ha i huvet, typ. Idag är jag snarast mindre risktagande än de flesta andra, dels eftersom jag inte får något ut av själva riskktagandet - i och med att jag inte blir rädd, blir det ingen riktig "thrill" att uppnå - och eftersom jag alltid går igenom tänkbara konsekvenser av allting som jag ger mig in i på förhand.

Det har dock mer att göra med biologiska faktorer än specifikt genetiska(personlighet).