Kan man ärva personligheter?

Jag har läst Kevin MacDonald's genomgång av puritanerna i Diaspora Peoples (finns tillgänglig på nätet, här). Hur menar du kunskaparen att puritanerna skulle vara ett bra exempel på att man ärver personligheter?

Det är rimligt att de som väljer / klarar av att vara med i puritanska sekter har annorlunda personlighet i genomsnitt än de som inte är det. En arbetssam och konservativ personlighet hos de puritanska utvandrarna är konsistent med hur USA utvecklats och ser ut idag. McDonald pekar väl mest på den puritanska kulturen (protestantiska arbetsetiken) som en faktor bakom USAs välstånd. Men med tanke på hur liten och speciell den puritanska ursprungsgruppen varit så är väl puritanerna en hyfsad kandidat för en genetisk delförklaring.

Vilka studier refererar du till då? De någorlunda moderna studier jag har sett har tenderat till att landa på 60/40, eller som absolut mest 70/30, i bidrag arv/miljö för IQ.

Mig veterligt finns det inga studier som tydligt visar att den typen av skillnader mellan populationer verkligen är genetiskt snarare än kulturellt betingade. Har du några referenser?

Här beår du ett populationsgenetiskt misstag. Det faktum att 1600-talets puritaner har fått många avkomlingar innebär inte att det har skett någon "founder effect". Någon sådan kan bara uppkomma om en liten grupp får många avkomlingar utan senare tillskott från andra populationer. Puritanerna har spelat en mycket stor roll för USA kulturellt, men den överväldigande delen av USA:s vita genpool av idag härstammar inte alls från dem, utan från den kraftiga europeiska invandringen till USA under seklet 1825-1925. Visst har väldigt många amerikaner idag puritaner i antavlan, men det är ett ytterst litet antal medlemmar av fina New England-släkter som har större delen av sin arvsmassa från puritanerna. De flesta amerikaner har typ fyra förfäder av 1024 tio generationer tillbaka. Det kan vara viktigt nog genealogiskt och identitetsmässigt, men genetiskt sett är det försumbart.

Det har veterligen inte gjorts några studier på gener för risktagande i USA kontra Europa. Men större delen av de vita generna i dagens USA kom alltså över med immigrationen 1825-1925. Och de personer som bar dessa gener när de kom över hade bevisligen tagit en betydande risk för att få en bättre framtid än vad de kunde räkna med hemma.

Jag har aldrig skrivit i delforumet Genetik förr, och är egentligen inte kvalificerad för det. Jag är okunnig och kanske inte så fantastiskt intresserad heller. Men - man ser ju senaste inlägg när man scrollar, och det gör att man ibland hamnar där man inte har trott att man ska hamna. Kan detta tillföra något i denna tråd?

När min far var ung fick han en son, som han hälsade på sporadiskt fram tills barnet var nio år, då rann det ut i sanden. Detta var för snart 60 år sedan, så var det på den tiden. Då fanns inte "varannan vecka" och liknande.

När sonen var ungefär 40 år sammanfördes de. De började omedelbart prata om allt mellan himmel och jord. De hade flera liknande intressen. Detta är snart 20 år sedan, och sedan dess har de haft mycket kontakt. Det är slående varje gång man ser dem ihop. De har samma typ av gester, samma sätt att diskutera, samma humor, samma sätt att prata.

Man kan absolut tro att sonen har vuxit upp ihop med sin far. Det finns inget som helst tvivel om att det är far och son - beteendet säger allt. Även vi tre halvsyskon till honom finner stora likheter, och nu pratar jag alltså inte om utseendet, även om det visserligen finns likheter även där.

Jag är personligen övertygad om att miljön sätter en väldigt stor prägel på en individ, men att också arvet spelar in en hel del. Det jag har beskrivit ovan är för mig ett gediget bevis på detta.

Den här översikten av Bouchard & McGrue (2003) anger 80-90 % för vuxna i ett flertal tabeller. Däremot ser jag när jag läser den att lägre värden anges i själva texten. Å ena sidan är det relativt vanligt att data som är "icke-politiskt korrekta" medvetet lämnas okommenterade i brödtexten i vetenskapliga artiklar. Å andra sidan så kan jag förstås läsa fel också, av någon anledning.

http://www.psych.umn.edu/faculty/mcgue/mcgue%20pubs/182%20bouchard%202003.pdf

Men jag har sett liknande värden i flera studier. Den här studien från 2008 anger 80 % i texten, och 83 % i en tabell:

http://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S0160289607000906

Här anges 80 % för vuxna:
http://www.tweelingenregister.org/nederlands/verslaggeving/NTR_publicaties_2006/Posthuma_MGI_2006.pdf

Här är en till studie med ungefär samma genetiska andel:
http://www.informaworld.com/smpp/content~content=a782070210~db=all

...en till:
http://www.springerlink.com/content/t0844nw244473143/

...och en till:
http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6V9F-4FH4V27-1&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view =c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_user id=10&md5=b87a203a9c43564a2e0b714338bd2af5

Här anges 70 % arv + 20 % miljö för barn, det är högt i om att arvsandelen ökar med åldern:
http://www.psy.ed.ac.uk/people/iand/Benyamin%20(2005)%20Behav%20Genetics%20sms%20twins %20iq%20heritability%20without%20zygosity.pdf



Hittade också den här studien från 2007 som hävdar att den använder en bättre metod för att bestämma ärftligheten och som rapporterar (om jag förstår det rätt) arvs-IQ-korrelationer över 0,9:
http://www.atypon-link.com/AAP/doi/pdf/10.1375/twin.10.1.168
---

En sak man ska tänka på när man läser sådana här studier är att estimaten oftast delas upp i tre delar; ett mått på en genetisk andel, ett mått på en miljökomponent och en oförklarad del som "blir över". I verkligheten finns det dock inga skäl att misstänka andra faktorer än gener eller miljö (aliens? magi? ). Alltså bör en andel av mellanskillnaden fördelas på arv respektive miljö.

En snabb koll av de tabellerna visar att de högsta värdena anger andel av varians, och inte heritabilitet. Ska man jämföra äpplen med äpplen ska man nog hålla sig till heritabilitetsmåttet. Att det anges lägre värden i texten är ett tydligt tecken på att författarna inte anser att deras variansmått ska likställas med heritabilitet.

Det är jag inte säker på att det är korrekt. Det centrala nervsystemet är komplext på ungefär samma nivå som immunsystemet (De innehåller ungefär lika många celler, och i båda systemen har ett stort antal likartade, men inte identiska, celler en kollektiv uppgift att ägna sig åt en omvärldsbevakning som bland annat innefattar bibehållandet av ett minne, genom att enskilda celler kommunicerar med varandra.)

I immunsystemet blir det allt tydligare att vi ser spår av en rent stokastisk effekt vid sidan av arv och miljö. Ren slump påverkar alltså vid sidan av arv och miljöfaktorer hur immunsystemet reagerar. Med tanke på likheterna i komplexitet och uppgift mellan de båda systemen, skulle jag vara mycket försiktig med att a priori-utesluta signifikanta stokastiska effekter också vad det gäller CNS-funktioner som IQ.

Men vänta ett tag nu. Definitionen av heritablitet är så här:


http://en.wikipedia.org/wiki/Heritability
http://www.ndsu.nodak.edu/instruct/mcclean/plsc431/quantgen/qgen5.htm

Heritabilitet i det här sammanhanget = andel av variationen i IQ som är orsakad av gener

Heritabilitet är inget väldigt mystiskt eller starkt svårförståeligt begrepp. Deras "variansmått" anger andel variation i IQ som förklaras av arv respektive miljö. Rimligtvis måste det alltså vara samma sak som heritabilitet. Vidare så anges liknande värden som i dessa tabeller i brödtexten i många andra artiklar.


Det här är ett typexempel på akademisk förvirringsargumentation.

Vi har:
- en uppmätt genetisk faktor på 80 %
- en uppmätt miljöfaktor på 10 %
- en differens på 10 % (som beror på inexakta mätmetoder)

Du säger att denna differens kan vara orsakad av slumpmässiga (stokastiska) faktorer. Men det säger ingenting. Vad är anledningen till differansen på 10 %? Jo, det är just slumpmässig variation som gör att måtten på den genetiska och miljömässiga komponenten inte kan fastställas exakt. Det du säger är alltså: "den slumpmässiga variationen beror på slumpen" eller "den okända variationen beror på okända faktorer". Det är ett meningslöst argument. Att säga att något är "slumpmässigt" är egentligen bara att säga att man inte vet vad som orsakar det.

I verkligheten måste naturligtvis varje oförklarad varians ha en orsak, även om denna är okänd. Om man definitionsmässigt delat in alla möjliga orsaker i antingen "arv" eller "miljö", så måste den oförklarade variansen tillhöra minst en av dessa.

Som jag ser det finns det a priori två rimliga utgångspunkter: antingen allokeras den oförklarade variansen lika mellan båda faktorerna. Eller så fördelas den enligt samma proportioner som den redan förklarade variansen (alltså 8/9 till arv och 1/9 till miljö).

"Varians" är för det första ett specifikt statistiskt mått - kvadraten på standardavvikelsen - som inte kan användas som någon synonym rakt av till "variation". Observera vidare att man, om man använder varians för att beräkna heritabilitet, vanligen, som i wikipediaartikeln, utgår från att kovariansen av genotypen och miljön är 0. Det är ett klart riskfyllt antagande när man inte har en strikt experimentsituation.

Jo, det gör det visst!. I det här fallet kan jag, medan du bara tycker. Ett stokastiskt bidrag, vid sidan av arv och miljö, har bevisats när det gäller benägenhet att få vissa autoimmuna sjukdomar. I de fallen handlar det inte om att "stokastisk" är någon slask. Man har klarlagt vari det stokastiska elementet består, och någorlunda hur det fungerar. Eftersom CNS är ett system på liknande komplexitetsnivå som immunsystemet, med vissa ytterligare systemteoretiska likheter, anser jag att det därigenom är ytterst riskfyllt att anta att det inte skulle kunna finnas ett stokastiskt bidrag också för egenskaper i det centrala nervsystemet. Vi vet att det finns ett visst slumpmässigt element i vilka nervceller som skaffar sig förbindelser med vilka, till exempel. varför skulle inte detta slumpmässiga element kunna slå igenom på hjärnans funktion?

Bara för att du, ifrån din länstol, tvärsäkert påstår att en viss differens måste bero på inexakta mätmetoder, behöver den inte fördenskull göra det.

Nej, det är det inte alls! I t ex fysiken finns det ett antal situationer där stokastiska faktorer är extremt väl karakteriserade. Ta den stokastiska funktion som beskriver sannolikheten för en viss elektrons position, till exempel. Vi vet i detalj precis vad som orsakar den sannolikheten. Lika förbannat kan vi inte tala om exakt var elektronjäveln finns nånstans, utan bara beskriva dess position med sannolikhetsfunktionen. Exakt var elektronen finns i varje ögonblick beror nämligen av slumpen.

Det finns ingen som helst anledning att dela in alla möjliga orsaker i antigen arv eller miljö. Stokastiska faktorer finns, och bör uteslutas eller karakteriseras så fort man har en situation där de kan uppkomma.

Nu bara slapptycker du. Även om det inte finns andra komponenter än arv och miljö i bilden, så beror den rimliga fördelningen av en eventuell slask på en massa olika faktorer. Det finns i allmänhet vassare sätt att fördela den än med nån sorts schablonmetod.

Det är rimligen även så att vissa genetiska faktorer har olika tyngd beroende på vilken miljö de agerar i, samtidigt som vissa miljöfaktorer bara får genomslag för vissa "genetiska uppsättningar".

Förutom den strikta effekten av milijö och arv så finns det interaktionseffekter som bidrar till komplexiteten och gör tolkningarna än mer kluriga.

Självklart har du på ett eller annat sätt ärvt alla dina beteenden och resonemangsmönster.

Hur skulle de annars uppstått till att börja med? Genom Gud Faders försorg som planterat dem i skallen på dig?

Japp. Det är bland annat sånt som kan leda till att kovariansen mellan miljö och arv inte blir noll, vilket strular till heritabilitetsberäkning med varianser big time.