Tidsparadoxen (Copelandia Cyanscenes)

Tripprapport:

Ålder: 18
Längd & vikt: 1'86 / 95 kg
Erfarenhet: Marijuana, E och en snetripp på stilnoct blandat med andra mediciner i tidigare ålder, inklusive en hallispsykosliknandesyndrom.
Dos: 0.75g-1.2g, på ett cirkus runt omkring där, citronsyra boost också.

Detta är min första tripprapport, hoppas att den är läsbar, notera att det kan vara lite fel lite här och där, den är skriven i Word och sedan copy pastad.

Klockan 10.00: Från besvikelse till stor överaskning

Eftersom jag och min polare tvekade på att något hände de första 30 minutrarna så byggde vi upp en weakspot till snetripp
och när väl trippen kickat igång efter ca 35 minuter, när alla träd började flimra runt i olika färger, mossan började bubbla, vinden skapa en melodiskt
störande ljud som man vart lack på, och det ville inte låta mindre när man tänkte på det så det vart som en jävla helikopter artillerär kommandes flygande.
Då tänkte jag, vi kickar igång en happy-happy-fun-fun tripp med lite soft goa trance och det funkade inte bra eftersom hörlurarna var för obehagliga då, så
jag tog av mig hörlurarna och försökte njuta av fågelkvittret och motorsågljuden som jag halvhörde från någonstans, kan ha varit sanna eller hallisar.

Klockan 10.30: - Nynnadet av Vilse i Skogen - Markolio

Nu börjar vi skutta omkring glada och nöjda och asgarvar åt alla traces runtomkring oss när vi skuttar omkring i skogen samtidigt som vi försöker
sjunga Vilse I Skogen av Marklio, diverse hundägare som ser oss löjla omkring oss i skogen ser väldigt chokade ut. Men det bryr vi oss inte om,
vi har så kul så, men senare ser jag ett träsk och blir skitnojjig av nån konstig
anledning o promt säger att vi måste gå tillbaka en bit eftersom den här delen av skogen inte är säker.

Klockan 10.50: - Eufori och tunga känslosamma konversationer

Nu är vi helt utmattade efter vår upptäcktsfärd i skogen, vi sätter oss ner nöjda och snackar om massa roliga saker vi ser och upplever, vi skrattar o
har allmänt svampskoj, vi sitter där ett tag sen börjar allt bli fel.

Klockan 11.30: - Från happy-happy-fun-time till ett levande mutantrike

Vi har setat där ett bra tag nu och nu börjar allt verkligen bli fel, jag upplever att jag fastnat i en tidsparadox i en mutant-survival-films-scenario,
jag berättar nojjigt till min polare "Jag mår inte bra, kan vi gå här ifrån?" och han hade tydligen också hamnat i nån happyhappyfunfun tidsparadox upplevelse
så han tog upp sin mobil telefon och pekade på sin katt och sa dens namn varranan minut, och sa typ "Klockan är fortfarande 11!", när han bara kollade på de
två första siffrorna. Varje gång han sa det vart jag skitskrajj och virrade runt, i nån minut, kom tillbaka till honom och han upprepade det, när detta pågott
i cirka en halvtimme så blir jag ruskigt rädd och får panik och kutar därifrån, snubblar och lägger mig på det stället ett tag och hör sedan i skallen att min
polare nämner sin katts namn och säger "WHOAAOW! Klockan är fortfarande 11!!", ligger där ett tag till för att försöka insé att jag är fast här, finns ingen
utväg, bara att insé det, funderar på att ta livet av mig men tänker då på min bror och blir skitledsen på att jag aldrig kommer träffa honom igen så jag
bestämmer mig för att röra på mig.

Klockan 12.00: - Mutantrikets anhängare

Nu ställer jag mig upp och ser typ massa traces överallt och att tiden går i väldigt slowmotion samt att gräsplätten jag låg på hade blivit 100* så stor
så att det såg ut som en oändlig djungel, fast det bara var ca 20 meter till ett villa område som jag därefter gick snabbt till, ville inte springa då eftersom
jag kanske skulle resa in i framtiden och aldrig få träffa mina släktingar längre. Så jag gick snabbt till en villa, går fram till fönsterutan, måste kolla om det
finns några överlevande i denna mutant-scenario, men jag ser att allt är bakvänt, som i slutet av filmen "Mirrors" och då snear jag totalt.

Slår sedan sönder rutan och kutar in till en villas tomt och snubblar på diverse saker och ramlar på en barnvagn och då öppnar ägaren dörren och frågar vad jag
håller på med och förvirrad nog så tänker jag "Men det borde väll han veta? Det är ju för fan en massa mutanter här och ni måste ta skydd"
tänkte jag för mig själv, och gick sedan snabbt därifrån när dem ringde polisen medans dem smög bakom mig.
Jag anländer till ett dagis där arbetare med reflexvästar sätter upp ett staket och får för mig att det där är mutanter.

Shit nu måste jag spela cool, så jag ställer mig vid dagisväggen och spelar allmänt cool, relaxed osv. dem glor på mig konstigt(kanske för att jag springer runt
med t-shirt i 10 gradersväder)Men det tänker inte jag på då, springer därifrån blodig.

Klockan 12.20: - Glädjekänslan kommer knackandes i skallen

Anländer till min polares lya, bankar på hans dörr eftersom jag tyckte det var säkert, men hans pappa var hemma, ingen polare, så han frågar vad som hänt
då säger jag inget och går in för att kolla läget, sätter mig i en fotölj och börjar må bättre.

Klockan 12.40: - Den andra trippen

Polis och ambulans ankommer, har svagt minne av att jag sa något i stil med "Är ni tidsparadoxpatrullen?" och dem svarar "Nej, vi är polis och ambulans."
då tänker jag, fyfan vad skönt, äntligen räddad, sen snackar dem med mig där och förhör mig, lite svårt när jag är insnöad på att det finns mutanter där ute,
vill dock inte säga något till dem eftersom dem kanske inte vet det och drabbas utav shock. Så jag säger att jag inte vet vad jag gör där och dem frågar om jag
tagit något, och jag tvekar på att jag svarar på det eftersom allt var sant, inte kunde svampen orsakat det här, så efter ett tag antar dem att det är svamp
så dem frågar vad jag fått svampen ifrån, jag vet fortfarande inte vad dem snackar om, dem tar tag i mig och leder ut mig och sedan till en tidsparadoxbil, fast det var tydligen en ambulans. Och när vi åker till akuten så tror jag att vi åker så fort som ljusetshastighet och tänker på hur mina släktingar försvinner,
minut efter minut kände som timme efter timme, vart mer och mer deprimerad, när vi anlänt till lassarettet så sätter dem mig i en rullstol och tar mig sedan
till ett rum för att köra ett ringa narkotikabrott blodprov och polisen förhör mig med "good cop, bad cop"-teknik, och tydligen så fick den goda polisen inte
lika mycket grimarser och utvigt ansikte så han litade jag på, han var min befriare, så jag började tänka på vad som hänt tidigare och sa att jag åt svamp, då
sa han "Vad för svamp åt du?"

Och jag rättade honom helt seriöst med "Svampar*!" och sa att det var Copelandia Cyanescenes och han frågade vart jag fått tag på dem
och jag svarade "Jag vet faktiskt inte", jag visste inte det i dåläget. Och då countrade den onda polisen med "DET VET DU VISSTE!" och då vart jag skitskrajj och sa
att jag köpt dem. Då kom doktorn in och var snäll och frågade vad jag gjort idag och vad jag tänkt göra, så jag snöa in mig på tanken "Vad ska jag göra idag?" Justfan
jag ska hem till en annan polare så ska vi lira spel, så jag snöade in mig på personen som jag skulle lira med och då frågade den goda polisen snällt
"Vart har du fått tag i svampen?" och då var jag fortfarande insnöad på polaren jag skulle spela med och sa hans namn, och sa även att jag gätt honom en vodkaflaska
som han fick för att han var väldigt generös med att hjälpa mig på World of Warcraft, och jag antar att dem fick helt fel uppfattningar om det. Och sedan så sa dem
"Tack" och gick ut därifrån, jag blev rädd för att jag var ensam, och det åkte massa mutanter förbi utanför(pensionärer).

En doktor kommer därefter in och säger att jag ska följa med honom, förvirrad så tror jag att efter varje gång jag blundar och öppnar ögonen har ett helt
tidsuniversum passerat och jag hamnar i någon annan värld så jag vandrar omkring och går in i olika rum och sen tar han tag i mig för att leda mig till toaletten
för att göra ett pissprov, men det går inte, jag är inte kissnödig, så jag vandrar omkring på toaletten när doktorn står vid dörren, vandrar omkring helt förvirrad
eftersom jag inte vet varför han gav mig en burk, vad ska jag göra med den? ska jag fylla den med vatten? Har inget minne av att han sa att jag skulle pissa i den.
När det inte kom nå piss från mig så gick vi in i ett nytt rum, en finare bår jag kunde ligga på, med en filt, oj oj oj, vilket lyx dem behandlar mig med tänkte jag,
riktigt mysigt och jag njöt verkligen av trippen nu, sen kommer polisen in igen och frågar mig om den där polaren jag snacka om tidigare, då frågar han efter
telefonnummer och jag ger honom glatt det eftersom jag trodde att han skulle ringa och tacka honom för han var snäll och hjälpte mig på spelet.
Och då sa han "Så du bytte det mot en sjuttis?"

"Ja, det gjorde jag, han var snäll.", och sen bytte han helt plöstligt ämne och börja prata svamp igen och då sa jag att jag och en polare delat på 1,5g.
Och då gar han glatt därifrån och jag känner mig glad för att polisen ska tacka min kompis, sen lägger jag mig o myser och väntar på att jag ska träffa min
bror nästa gång, och doktorerna kommer in och frågar hur jag mår lite då och då, vilket gör mig ännu gladare, ligger och tänker på vilket årtal jag befinner mig i,
dem hade frågat mig tidigare "Vet du äns vilket årtal det är?!" "Nej!" svarade jag plötsligt då och vart orolig om hur många år som passerats.
Sen kommer dem in och säger att jag hade tur att jag överlevde, många svampoffer kommer in och är där mellan liv och död och måste magpumpas sa dem! Och då sa jag
"Ja, jag ska tänkta på det, ska aldrig ta svamp igen" fast jag förstod inte att det var den som hade påverkat allt, så jag fortsatte filosifera om hur det ser ut
ute, om det finns flygande bilar eller ej.

Klockan 15.00: - Lättnad, glädje, skratt & Ringa Narkotikabrottåtalad
Nu kommer min bror och min pappa dit, pappa ser allmänt glad ut som vanligt och min bror skrattar åt mig o säger hur jävla borta jag måste varit, jag
förstår ännu inte vad dem snackar om helt, men lite, eftersom allt börjar fade:a tillbaka nu och tänker att dem inte åldrats så inget speciellt kan ha hänt,
och då säger farsan, "Jaha, när hade du tänkt berätta om knatchen som tydligen var lika stor som en sockerbit då?!" och då sa min bror "Haha, du jag tvekar på
att han hade sagt till dig, så fort han nämnt det skulle du varit där o nallat!" och då skrattar alla och jag mår bra, eftersom min bror och pappa vet hur det är
så är dem inte alls arga och försöker vara så glada och stöttandes som helst när dem ser sin nära och kära med tefatsögon och ett stort smil på ansiktet. Och
då börjar vi snacka om hur vi ska fixa rättegång om det blir nån, hur jag fått haschbiten, som jag faktiskt fått på en fylla och den låg i min ficka när jag
vaknade hemma i lägenheten, så jag gömde den och hade ingen aning om att polisen skulle komma en vecka senare o göra en husrannsakan.

Klockan 15.30: - Ångest, skam och ännu en skogsvandring
Nu börjar allting bli normalt igen, skämms så inåthelvete, ångest av att halva skolan ringer mig, antar att snuten glott i mitt skåp, smart nog så
tar jag inte med min något slags knark till skolan, bortsätt från koffein då. Ganska bitter över att jag slängt ifrån mig min väska, jacka och mp3-spelare ute i skogen
men jag, min pappa och min bror åkte ut i skogen och hittade dessa saker, tur nog så hade inte polisen hittat det och tur nog råkade det finnas en joppe med 0.4g brunt
inbakat i den!

I ett paralellt universum:

Jag hoppas dock att dem inte bröt sig in hos grannen som har samma efternamn som mig! Fast farsan satt och sket när det kom 6 snutar in i lägenheten så jag
antar att dem inte gjort det misstaget, och han var fullt beväpnad med snickarverktyg och en poliskvinna hotade honom med att lägga ifrån sig vapnet(vilket var en kniv)
och då sa han "Aldrig, det finns en lag som säger att jag får ha den på mig vid den här tidpunkten, men frågan är, vafan gör ni här?" och då svarar dem "Din son ligger på akuten
och bevakas efter att ha tagit nån hallucinogen substans" och då tänker han "aja, åtminstånde så hittar dem inget här, stackars honom dock" fast sen när han väntat utanför så säger
dem att de tydligen hittat en haschbit som var stor som en sockerbit! Och då vart han sur, eftersom det är han som står för lägenheten.

Konstigt nog så hade jag en illegal butterflykniv som låg helt öppet på mitt datorbord där dem hade rotat sönder efter knark, men inte tagit vapnet som antagligen är straffbart. Ganska tur det!

Trippresultat/orsakan/åtal:
Aldrig mer någon hallucinogensubstans, aldrig, man kan göra bort sig så oerhört totalt som i mitt fall, fast ja, jag vet, trippa i en skog mitt på dagen utan en trippvakt, mitt fel.
Men jag tyckte det inte äns var kul att vara sådär borta, att verkligen tro att man går in i framtiden och att alla slags kommunalarbetare är mutanter med självlysande uniformer.
Får hålla mig till E, CB & Alkohol, och testa andra centralstimmulanta om det så väll behövs. :]

Och en hel del förklarning om varför jag nämnt den oskyldiga polarens namn när dem frågat om svampen. :[

Ringa Narkotikaböter, böter och antagligen åtalan för att förstört någons fönsterruta, en massa annat tjaffs om vart jag verkligen fått svampen ifrån, och även haschbiten på ~4g.

sick med den mängden som du käkade. jag har sneat på 0.6 g copelandia kan inte tänka mig vad du har genomlidit. grymt rapport iaf 4/5