Klockan är halv snart halv 2 och jag har inget att göra så varför inte skriva lite vad som hände för mig för ett någon månad sen.
Vad ska vi göra?
Klockan var runt en 9 en kall och stjärnklar lördags kväll. Jag och min polare Bo satt på ett berg och tjatat om ingenting. Varför inte röka lite då? Bo har med sig en riktigt fet joppe som han tar upp. Ska vi verkligen röka? Jag hade rökt av detta bruna för 5 dar sen vilket hade slutat med att jag tillbringade 2 timmar på en toalätt. Jag visste inte om jag orkade med att snea något mer på att spy men men... Sagt och gjort så tänder han den. Denna gång tänker jag inte röka så mycket säger jag gång på gång till mig själv. Han skickar den till mig och jag tar några djupa blås som jag låter vara kvar i mina lungor ett tag. Fy fan inge dricka eller godis för att ta bort smaken heller. Joppen skickas vidare några till gånger i mellan oss och jag forsätter samma tempo som förut, 2 någolunda stora blåss sen ge tillbaka den. Efter ett tag känner jag hur lunget rinner över mig men jag har fortfarande kvar smaken i mig. Jag märker hur jag rör på mig och det tar inte lång tid för mig att se att jag hoppar upp och ner. Bra ide, hoppa så försvinner smaken inbillar jag mig själv. Sagt och gjort jag står och hoppar i några minuter medans Bo röker upp resten. Fan va trevligt detta är. Varför känns det inte så här alltid? Bara smaken försvinner...
Dags för godis! Men varför är vi omringade?
Vi klättrar över stängslet för att komma i från berget och bege oss till centrum. När vi kommer till grinden så är det plötsligt 2 kurder där. Fan andra vägen fort! Vi halv springer men det går otroligt segt(jag springer upp för en back). Väll på andra sidan av dagiset ska vi öppna grinden för att komma ut så märker vi att det är 3 kurder där. Va fan följer dom efter oss? Fort springa tillbaka halvt skrattande och lite fundersama över varför kurderna är efter oss. Vi stannar vid stängslet för att hoppa över. Det går halv bra för mig för när jag klättrar över så tar jag fram mobilen för att skicka sms. Jag tittar upp från mobilen och ser kompisen har vissa problem med att komma över. Detta är både läskigt och väldigt roligt för han ser ut som en klumpig tjockis som inte kommer att lyckas ta sig där ifrån. Men ska jag då vara ensamn i skogen? Jag forsätter smset. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev men fick tillbaka ett sms som det stod va? Efter ett tag kommer kompisen över och vi halv springer ner för kullen. Benen börjar kännas väldigt trötta men sköna nu. Nästan som gummi?
- Fan va soft det vore om det stod ett rådjur som man kunde rida upp till centrum på.
Bo tittar på mig och ler, Ja det vore soft.
Härifrån är det minneslucka men vi hamnar ändå i centrum.
Jävla dvärg! Min hjärna smälts... fan va trevligt.
Vi står inne i kiosken och ska välja godis. Jag tar mig en trocadero och en nougat. Höga som hus tar jag fram en godis som ser ut som en banan och säger halv högt, Bo! Ska vi splitta en banan?
Jag börjar skratta åt mig själv, fan va rolig jag är tänker jag. Vi betalar och går ut. Nej men är det inte alla coola 14åringar där borta? Jo visst är det. Fan vad fjantiga dom är tänker jag.
- Jävla dvärg!!
Haha tyst med dig, Bo
- Men ser du inte? Det är ju hon korta tjejen.
Jo men softa nu.
Vi beger oss ifrån centrum till en lekpark för att njuta av godiset. På vägen möter vi en kille i 30års åldern som tittar lite surt på oss men när han är 2 meter bort så brister han upp i världens flin.
- Haha han visste säkert vad vi håller på med, Bo
- Han röker väll på själv.
Vi kommer fram till lekparken och lägger oss i en varsin gunga med godiset och drickan i varsin hand. Hela kroppen är varm och musklerna slappnar av utav sig själv. Himlen verkar röra på sig och le mot mig. Vi säger ingenting till varandra och det enda som hörs är vårt smackande och drickan som öppnas. Plötsligt börjar det rinna vid mitt huvud. Blöder jag? Nej det är inuti huvudet. Blöder hjärnan? Eh strunt samma. Jag känner hur sakta hjärnan smälts och rinner ner i bakhuvudet på mig. Efter ett tag så känns det som är ten i mitt huvudet som sakta stelnar. Det är så mycket vikt i bakhuvudet nu att det känns som det trögare att resa på sig.
- Bo! Min hjärna har smällts och runnit längre ner i huvudet!
Kommer inte i håg om jag fick något svar men jag lägger mig ner igen och mår underbart. Äntligen kan jag röka utan att behöva spy.
Underbara sten! Underbara jag.
(Minneslucka) Vi sitter på en stor sten i en dunge. Jag har nu tryckt i mig mig nougaten som smälte så fort den kom in i min mun. Kroppen börjar komma tillbaka och jag känner hur det börjar bli lite kalt. Vi lägger oss på varsin sida av stenen och sätter på musik från min mobil. Jag tittar upp mot himlen och känner hur underbar den är och hur underbar egentligen jag är. Jag är alltid snäll. Jag ställer inte till med saker. Min familj älskar mig. Jag sköter mig i skolan. Fan livet är ju bra! Jag tänker detta för mig själv men pratar ändå med stjärnorna om det. Jag tittar mot Bo men jag ser inget. Jo jag ser han men jag ser inget på han. Jag ser inte hans ansikte. Blundar han, är hans ansikte vänt mot en annan sida? Jag vill/vågar inte säga något för att se om han sover eller är borta. Han måste prata först inbillar jag mig. Jag vänder mig om och tittar på ett trä. Det vajar sakta och riktigt mysigt i vinden. Fan detta skulle man ta kort på. Det är mörkt men ändå lyser det silver(månsken). Ju längre tiden går dör det mesta av det overkliga bort och jag börjar sakta tänka tillbaka som jag vanligtvis gör. Fan vad kallt. Jävla skitland. Orkar inte med att vara hemma med jobbiga föräldrar. Musiken dör bort pga av att batteriet tar slut. Jag säger någonting till Bo. Vi sätter oss upp och pratar om vilken soft kväll det blev.
Som i min förra rapport så har jag inget minne av vad som hände efteråt. Detta var ett tag sen så det blev lite svårt att få med vissa saker. Förlåt för vissa stav fel är ruskigt trött.
Vad ska vi göra?
Klockan var runt en 9 en kall och stjärnklar lördags kväll. Jag och min polare Bo satt på ett berg och tjatat om ingenting. Varför inte röka lite då? Bo har med sig en riktigt fet joppe som han tar upp. Ska vi verkligen röka? Jag hade rökt av detta bruna för 5 dar sen vilket hade slutat med att jag tillbringade 2 timmar på en toalätt. Jag visste inte om jag orkade med att snea något mer på att spy men men... Sagt och gjort så tänder han den. Denna gång tänker jag inte röka så mycket säger jag gång på gång till mig själv. Han skickar den till mig och jag tar några djupa blås som jag låter vara kvar i mina lungor ett tag. Fy fan inge dricka eller godis för att ta bort smaken heller. Joppen skickas vidare några till gånger i mellan oss och jag forsätter samma tempo som förut, 2 någolunda stora blåss sen ge tillbaka den. Efter ett tag känner jag hur lunget rinner över mig men jag har fortfarande kvar smaken i mig. Jag märker hur jag rör på mig och det tar inte lång tid för mig att se att jag hoppar upp och ner. Bra ide, hoppa så försvinner smaken inbillar jag mig själv. Sagt och gjort jag står och hoppar i några minuter medans Bo röker upp resten. Fan va trevligt detta är. Varför känns det inte så här alltid? Bara smaken försvinner...
Dags för godis! Men varför är vi omringade?
Vi klättrar över stängslet för att komma i från berget och bege oss till centrum. När vi kommer till grinden så är det plötsligt 2 kurder där. Fan andra vägen fort! Vi halv springer men det går otroligt segt(jag springer upp för en back). Väll på andra sidan av dagiset ska vi öppna grinden för att komma ut så märker vi att det är 3 kurder där. Va fan följer dom efter oss? Fort springa tillbaka halvt skrattande och lite fundersama över varför kurderna är efter oss. Vi stannar vid stängslet för att hoppa över. Det går halv bra för mig för när jag klättrar över så tar jag fram mobilen för att skicka sms. Jag tittar upp från mobilen och ser kompisen har vissa problem med att komma över. Detta är både läskigt och väldigt roligt för han ser ut som en klumpig tjockis som inte kommer att lyckas ta sig där ifrån. Men ska jag då vara ensamn i skogen? Jag forsätter smset. Jag kommer inte ihåg vad jag skrev men fick tillbaka ett sms som det stod va? Efter ett tag kommer kompisen över och vi halv springer ner för kullen. Benen börjar kännas väldigt trötta men sköna nu. Nästan som gummi?
- Fan va soft det vore om det stod ett rådjur som man kunde rida upp till centrum på.
Bo tittar på mig och ler, Ja det vore soft.
Härifrån är det minneslucka men vi hamnar ändå i centrum.
Jävla dvärg! Min hjärna smälts... fan va trevligt.
Vi står inne i kiosken och ska välja godis. Jag tar mig en trocadero och en nougat. Höga som hus tar jag fram en godis som ser ut som en banan och säger halv högt, Bo! Ska vi splitta en banan?
Jag börjar skratta åt mig själv, fan va rolig jag är tänker jag. Vi betalar och går ut. Nej men är det inte alla coola 14åringar där borta? Jo visst är det. Fan vad fjantiga dom är tänker jag.
- Jävla dvärg!!
Haha tyst med dig, Bo
- Men ser du inte? Det är ju hon korta tjejen.
Jo men softa nu.
Vi beger oss ifrån centrum till en lekpark för att njuta av godiset. På vägen möter vi en kille i 30års åldern som tittar lite surt på oss men när han är 2 meter bort så brister han upp i världens flin.
- Haha han visste säkert vad vi håller på med, Bo
- Han röker väll på själv.
Vi kommer fram till lekparken och lägger oss i en varsin gunga med godiset och drickan i varsin hand. Hela kroppen är varm och musklerna slappnar av utav sig själv. Himlen verkar röra på sig och le mot mig. Vi säger ingenting till varandra och det enda som hörs är vårt smackande och drickan som öppnas. Plötsligt börjar det rinna vid mitt huvud. Blöder jag? Nej det är inuti huvudet. Blöder hjärnan? Eh strunt samma. Jag känner hur sakta hjärnan smälts och rinner ner i bakhuvudet på mig. Efter ett tag så känns det som är ten i mitt huvudet som sakta stelnar. Det är så mycket vikt i bakhuvudet nu att det känns som det trögare att resa på sig.
- Bo! Min hjärna har smällts och runnit längre ner i huvudet!
Kommer inte i håg om jag fick något svar men jag lägger mig ner igen och mår underbart. Äntligen kan jag röka utan att behöva spy.
Underbara sten! Underbara jag.
(Minneslucka) Vi sitter på en stor sten i en dunge. Jag har nu tryckt i mig mig nougaten som smälte så fort den kom in i min mun. Kroppen börjar komma tillbaka och jag känner hur det börjar bli lite kalt. Vi lägger oss på varsin sida av stenen och sätter på musik från min mobil. Jag tittar upp mot himlen och känner hur underbar den är och hur underbar egentligen jag är. Jag är alltid snäll. Jag ställer inte till med saker. Min familj älskar mig. Jag sköter mig i skolan. Fan livet är ju bra! Jag tänker detta för mig själv men pratar ändå med stjärnorna om det. Jag tittar mot Bo men jag ser inget. Jo jag ser han men jag ser inget på han. Jag ser inte hans ansikte. Blundar han, är hans ansikte vänt mot en annan sida? Jag vill/vågar inte säga något för att se om han sover eller är borta. Han måste prata först inbillar jag mig. Jag vänder mig om och tittar på ett trä. Det vajar sakta och riktigt mysigt i vinden. Fan detta skulle man ta kort på. Det är mörkt men ändå lyser det silver(månsken). Ju längre tiden går dör det mesta av det overkliga bort och jag börjar sakta tänka tillbaka som jag vanligtvis gör. Fan vad kallt. Jävla skitland. Orkar inte med att vara hemma med jobbiga föräldrar. Musiken dör bort pga av att batteriet tar slut. Jag säger någonting till Bo. Vi sätter oss upp och pratar om vilken soft kväll det blev.
Som i min förra rapport så har jag inget minne av vad som hände efteråt. Detta var ett tag sen så det blev lite svårt att få med vissa saker. Förlåt för vissa stav fel är ruskigt trött.
'
