Känner mig förpliktigad att bumpa denna tråd och upplysa framtida nozinantestare om nozinans eventuella omvända effekt, nämligen att ni inte får mycket sömn alls.
Jag kände för några nätter sedan att jag behövde lite hjälp på traven en sista gång för att få pli på min alldeles förstörda dygnsrytm.
Utan tillgång till cannabis, som är ett utmärkt medel för sömn (troligen drogens bästa användningsområde för övrigt), så visste jag inte riktigt hur jag skulle bära mig åt.
Jag kom då att tänka på den burk nozinan (25mg) som står och samlar damm i ett skafferi, och bestämde mig för att ge det en chans.
Med hänsyn till alla berättelser om zombie-effekt dagen efter och andra jobbiga bieffekter med nozinan, så åt jag bara en halv tablett, runt 12,5mg alltså, och la mig i sängen för att se lite tv och invänta effekt.
Någonstans runt 21 och 21:30 måste jag ha somnat, då det är från runt den tiden som mitt minne av kvällen är som bortblåst.
Jag vaknar omkring 02 tiden, efter att ha drömt en mycket konstig och obehagligt verklig dröm.
Men jag somnar om efter bara en liten stund.
Vid 04 snåret, lite tidigare kanske, så vaknar jag igen men somnar om inom kort.
Det är då jag har den mycket troligt mest obehagliga mardrömmen jag någonsin haft.
Jag drömde att jag var i ett annat hus och letade efter mat i frysen, det var mitt i natten.
Jag hittar inget av intresse, och som jag vänder mig om, tänker jag något i stil med: "Det här är ju på riktigt. Jag befinner mig i ett helt annat hus än det jag la mig i, hur kom jag hit, vad gör jag här?".
Jag blir då 100% medveten om allt, utom att jag drömmer, jag tror på fullaste allvar att jag faktiskt är någon helt annanstans än i den lägenhet jag gick och la mig i.
Ni som är bekanta med fenomenet klardrömmar (el. lucid dreams) förstår hur pass verklig en dröm kan uppfattas, tänk er det, utan vetskapen om att man drömmer.
Jag tänker allt man skulle tänka om det faktiskt vore på riktigt, känner samma känslor som om det vore på riktigt, med andra ord var jag riktigt jävla rädd och förvirrad.
Som mitt synfält svartnar och jag står stilla, med känslan av att vara totalt paralyserad (ytterligare en sak som det går att referera till ett sömnrelaterat fenomen; sömnparalys), hör jag mitt eget skrik ekande.
När jag vaknar upp på riktigt (~04.30) så visste jag inte om jag låg på köksgolvet där jag befann mig i min dröm, eller om jag låg i min egen säng.
Det var inte förrän jag känt på kudden och madrassen med mina händer som jag kunde konstatera att allt bara var en dröm, och att jag låg kvar där jag la mig i början.
Efter det så varken vågade jag, eller ville, somna om.
Edit: Jag kommer i fortsättningen alltså att sköta min dygnsrytm på det gamla hederliga sättet; genom att sluta vara uppe så jävla länge och läsa/skriva strunt på flashback.
Eller...?