Är 20.0 the final step?

I min mening betyder höga betyg ingenting förrutom ett verktyg att komma vidare.

Hade jag t.ex. vetat att jag kunde fått komma in i gymnasiet med 240 poäng när jag gick ut 9:an hade jag aldrig ens lagt ner en minut mer för än för att få just det. Nu fick jag istället 300 och minns hur mycket bråkade med SO läraren som gav mig VG i alla 4 SO-ämnen endast för att han inte tyckte om mig.
Nu, 4 år senare skrattar jag åt mina handlingar.

Du får ursäkta men det här var nog det dummaste jag hört på länge.

Då har du nog inte läst en morgontidning eller sett på Nyheterna på länge. Det är en väldans massa snack om olika bedömningssystem i skolorna nu, och det kan man väl tycka vad man vill om kanske, men när dom gör det med förskolebarn... yikes... för att inte nämna hur detta påverkar individen. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2621&a=777782 Det finns antropologiska teorier (Audit culture) som i princip säger att det här sättet att mäta kvalitet med kvantitativa instrument skapar personer och kulturer som har ADD som ideal. Det är bra att ha koncentrationssvårigheter nuförtiden. Skriver du i ditt CV att du är "proaktiv" och "flexibel" så får du jobbet. Absurdum...

2.0 på Högskoleprovet är mer harmoniskt då eller?

Nästa gång, nästa gång! (Fick 1.9 första/förra gången, om det var ett eller två poäng från 2.0 vet jag inte)

Men såklart att man känner sig nöjd om man satsar på max och får max, fast "the final step" lät lite väl att ta i!

Detta är inte en filosofisk frågeställning och då trådstarten är trams, även om det kanske inte är avsiktligt, låses tråden.

/mod