Hur ska jag prata med min läkare?

Saken är den att jag kan formulera mig hyfsat bra i skrift, men jag har social fobi och inom en vecka skall jag ha läkarsamtal. Detta samtal måste jag nog vara mer retorisk än vanligt då jag vill få mediciner utskrivna som jag inte tror "går hem" hos min läkare. Jag fiskar helt enkelt efter tips på vad jag kan säga.

Nu är inte läget helt okomplicerat. De mediciner jag vill ha utskrivna är dels något lite starkare för sömnen (Circadin/Melatonin fungerar inte längre, helst vill jag ha Zopiklon) och dessutom gärna något lugnande preparat som jag kan ta vid svår oro. Men, i helgen tappade jag besinningen och överdoserade en medicin som jag hade hemma vilket ledde till att jag fick tillbringa en natt på akuten. Antingen ser doktorn det som en anledning till att skriva ut något lugnande som jag kan ta vid framtida liknande lägen för att förebygga att jag får total panik och överdoserar, eller också kan han ju resonera som så att jag absolut inte bör få något utskrivet eftersom jag är en potentiell överdoserare.

Jag vet att jag har mig själv att skylla för det som hände i helgen och att det kan leda till att jag inte får utskrivet det jag vill ha, men min läkare har aldrig tidigare velat skriva ut något lugnande trots att jag haft upprepade panikattacker och ofta får "vanlig" ångest. Av olika anledningar är det komplicerat för mig att byta läkare så jag får försöka övertala honom på något sätt... är inte allt för optimistisk inför detta, men jag vill försöka. Har någon tips på vad som är smart att säga?

Privatläkare.

Han ser Dig nu som en överdoserare. Förmodligen kommer Du att vräka i Dig hela burken med benso.

Tycker du att du har goda skäl till att få det så lägg fram dina argument så gått du kan. Tjöta lite på henne/honom och det går säkert bra. Min läkare är rätt schysst, men jag fick tjöta rätt rejält på henne sist jag ville ha tramadol mot huvudvärk.

Läkarna ser alltid starka mediciner som en sista utväg, men jag har nu ingen erfarenhet av just det du vill ha utskrivet, men man får vara rätt envis.

Jo... jag får på något sätt lära mig att lägga fram mina argument trovärdigt. Menar inte att jag brukar ljuga, men jag ger ett ganska nervöst intryck. Får väl öva framför spegeln.

Hur långt ska man behöva gå innan de skriver ut en bra medicin åt en? Jag förstår inte.

Jag rekomenderar att du skriver ner allt du vill ha sagt. Stödord kan räcka.
Många läkare är rätt på och kan köra över dig så att du kommer av dig.
Skriv upp vad du vill och varför du vill det. Var specifik och inte bara "starkare medicin är bättre". Förklara läget, mycket få läkare är helt omöjliga.

Håller med om rådet att skriva ned det du vill få sagt.

Tänk så strategiskt som möjligt. Förutom att du vill ha "starkare" medicin, vad vill du uppnå?

Jag arbetar själv som läkare och har inget emot att skriva ut ex bens i rätt läge. En viktig sak är då att det ska finnas en plan för hur länge det gället. Några veckor ser jag inte som någon större fara men efter det bör någon annan del i behandlingen förväntas ha minskat behovet av bens. Antingen en farmakologisk behandling som förebyggerångest, samtalsterapi eller psykosociala insatser. Annars är det ju "bens tillsvidare" som laneras vilket oftast leder till ökande doser, minskad effekt och annat tråkigt.

Jag tror du kan utgå från att alla läkare vill väl i grunden. Sedan försöker de agera utifrån sina referensramar, fra vad som står i vårdprogram och vad deras förebilder lärt dem. Läkare drabbas av fördomar precis som alla andra människor. Läkare kan också reagera "dåligt" på ex undanhållande av information osv från en patient och då tyvärr bli okonstruktivt bestraffande (precis som andra människor)

Vad gäller din överdosering får du förklara hur det hände, vad du tänkte då du gjorde det och hur du ser på det idag. Det är stor skillnad på -"jag tog 8 Imovane för att somna in och dö, tyvärr funkade det inte. Får jag mer piller?" och -"Jag ville få sova bort min ångest så jag tog 8 Imovane för att säkert somna. Dö? nä det vill jag inte".

Tack dront och loungepuppy, det ni skriver låter vettigt. Om jag säger precis hur läget är, och att överdosen de facto berodde på ångest och inte var något suicid-försök, tror jag att jag med största sannolikhet att jag bör få något bra utskrivet. Allt hänger på att jag inte börjar staka mig eller helt enkelt flyr. När mina socialfobiska symtom kommer fram kan det påminna lite om hur man ser ut när man ljuger (tror jag i alla fall), att titta ner i golvet osv. Men å andra sidan, han är läkare och borde väl ha förståelse för det.

Jag ska skriva ner genomtänka stödord och även öva lite framför spegeln tror jag, känner mig lite mer säker nu åtminstone. Over and out.