Dubbeltydiga uttryck

I dagstiningar hittar man ofta uttryck, som kan tolkas på mer än ett sätt. Det är särskilt vanligt i rubriker. Här kommer ett exempel från dagens nummer av Västerbottens folkblad:
"Lärare blev nedslagen av skolelev. Ingrep vid ett bråk"
Här finns ett par olika tolkningsmöjligheter:
1. En elev slog ned en lärare, som ingrep vid ett bråk. Det är detta som avses.
2. En lärare blev ledsen, när han/hon såg en viss elev.
3. Två lärare bråkade varvid en elev ingrep och slog ned den ena läraren.
4. Två lärare bråkade. En elev ingrep. En av lärarna blev ledsen.
Kanske finns det flera tolkningsmöjligheter.
Det skulle vara roligt att få flera exempel på dubbeltydiga meningar rån tidningar eller från andra håll.

MVH

Petter Eremiten

5. Det kan ju också ha handlat om bråk i meningen rationellt tal. Antag att
eleven räknat ut bråket 2/7 till 0,27. Läraren blev nedslagen av att dennes
lektioner hade hamnat på det metaforiska hälleberget. Rätt svar är
0,285714285714285...

Sidotecknad har, kanske orättvist, utpekat Bergslagsposten som särskilt
benägen till tvetydiga rubriker.

— Ny gångbro i Ställdalen innan sommaren är över

Men det finns fler tidningar. Här är några klippta repriser från detta forum.

Dagens Industri: Europabörser: Flygbolag ledde nedgången
Dagens Nyheter: Carlsberg tappar på ölmarknad
Kvällsposten: Brevet kan ge Billy Butt resning
Göteborgs-Posten: VD hoppade av Fly Me i protest

Upp eller ner? www.flashback.org/showpost.php?p=9030999&postcount=83

Grönköpings Veckoblad, sept 2008: Bitande kritik mot ny tandreglering

Det är socialministerns regelverk för det nya tandvårdsstödet som förbryllar
Herr tandläkaren Klavander och oss andra.

En typisk svensk kullerbytta:

- Vem mördade Olof Palme?
- Han har väl inte mördat någon!

Finns det något annat språk som har liknande dubbeltydigheter?

När frågan framförs muntligt, förstärker vi sambanden med betoning/frasering.
Men frågan följer grundmönstret subjekt+predikat+objekt så den är i grunden
entydig som den står.

Exempel på en omvänd sats är följande:

— Den här osten tycker jag är god!
— Jaså, tycker den det?

Den raka satsen är:

— Jag tycker att den här osten är god.

Men vi har lärt oss att inte vara så ego att vi börjar en mening med »jag«.
Med frasering kan vi rädda det ostliga berömmet:

— Den här osten, tycker jag, är god! (alt. Den här osten är god, tycker jag!)
— Jaså, tycker du det?

Semantiken är som ett skyddsnät för syntaxen. Vi vet att ostar inte brukar
uttala åsikter om ätaren. Exemplet med Palme kan förstås förtydligas:

— Av vem mördades Olof Palme?
— Vem var Olof Palmes mördare?

Andra språk har i varje fall tvetydighet via homonymer, dvs ord som har två
eller flera betydelser. Kasusböjning ger förstärkt entydighet, men till rätt
högt pris som vi vet från tyskan (och finskan?).

I ovanstående exempel är det dock talspråket som spökar, då den "missuppfattade" betydelsen korrekt bör skrivas:

"— Den här osten tycker att jag är god!
— Jaså, tycker den det?"

Med denna rättelse blir det tydligt vad som avses med den "felaktiga" meningen, och således är det lättare att skilja den från den "egentliga" meningen.

Det påminner mig om matematikläraren, som blev tvungen att sluta, eftersom det var så mycket bråk på lektionerna.

MVH


Petter Eremiten

Det var ju ett sätt att avsluta oxymoronen irrationellt bråk.

NE skriver i artikeln reella tal:

Dock har vissa rationella tal två olika decimalbråksutvecklingar,
en avslutad och en oavslutad.

I Västerbottens folkblad den 6 november finns en artikel om en strid mellan Umeå kommun och en familjehemsstiftelse, Credo, En tjänsteman säger:
"Avtalet mellan oss och Credo hade enligt vårt förmenande upphört, men Credo vill ändå debitera oss kostnader. Det bestrider vi,,,".
Detta blir ju dubbeltydigt eftersom "bestrida kostnaden" brukar betyda betala.
I en dom klan det till exempel stå: "Statsverket bestrider kostnaden". Det betyder då "staten betalar".

MVH

Petter Eremiten

Ja, verbet bestrida är ett gammalt kärt stridsäpple som vållat språklig surdeg.


Man kan bestrida en kostnad, som sagt, och man kan bestrida ett yrkande
så som fallet är i Umeå. NE:

bestridande innebär att en part i rättegångsmål motsätter sig
motpartens yrkande och begär att det skall ogillas.

Bestrida för betala är nog på tillbakagång. Att bestrida krognotan med
plastkort förefaller lite av en anakronism.

Som i fallet med tvetydiga veder-prefix så är det tyskan som spökar. Det
moderna ordet "bestreiten" betyder tydligen detsamma som engelska
"challenge" dvs hävda som orättmätigt. Det är den offensivt defensiva
betydelsen i exemplet med lömska Credo.

Alltså råkar jag vara på Ume kommuns sida av rent språkliga skäl. Alla dessa
vårdföretag som vuxit fram i spåren av Ylvas och Eriks marknadsliberalism,
de utmanar oss med förskräckliga namnkonstruktioner som Attendo Care och
Credo. Jag blir misstänksam när någon anser sig behöva kalla sig för Credo.
Sodexo sysslar med utspisning av underprivilegierade. Men vem skulle vilja
inta sin näring från en So-dex-ho?

Med viss fasa ser jag ordet »semisegrar« på SVT Text. Av sammanhanget
förstår man att det handlar om semifinalsegrar. Får di göra på detta viset?

http://www.google.se/search?q=semiseger

Ända tills långt fram på torsdagseftermiddagen var en semiseger en halv seger
i min begreppsvärld. En halv seger är ingen seger, som remi i schack eller dött
lopp i kapprodd. Två semisegrar är en hel förlust, för att travestera den gamle
forngrekiske kungen Pyrrhos.

Lite paradoxalt är alltså semiseger ett tvetydigt uttryck. 1,0/0,5=2,0.

Hur får du fram denna tolkning? Ingenstans omtalas två lärare. I så fall kan man ju fortsätta i all evighet med ”En lärare bråkade med en tjeckisk gatumusikant” o.s.v.

Nej, det står inte två lärare, men det är en teoretiskt tänkbar tolkning liksom ditt exempel med gatumusikanten. Jag ville bara påvisa, hur mångtydigt språket kan vara ibland.

MVH

Petter Eremiten