Att kastrera någon man älskar...

Har funderat lite på det här, med kastrering av husdjur.

Det är ett kraftigt allmänt motstånd motstånd mot kastrering av människor, även som brottsförebyggande åtgärd i och med de mänskliga rättigheterna.
Och de flesta människor känner att det är bland det värsta som kan hända med ens kropp, att få någon sjukdom eller skada som gör en permanent steril.

Endå gör så många människor detta mot sina husdjur, som de påstår sig älska.
"Men djur är inte människor" - nej, det är de inte, men tycker du det låter logiskt att människan är den enda levande varelsen som skulle bli olycklig av att bli kastrerad?!
"Djur har inga mänskliga rättigheter" - nej, det har de inte, och jag förstår att man inte kan behandla alla djur som man behandlar många människor, köttfarmning skulle bli ett helvete tex. Men detta enda, eller dessa få djur, som du tagit på dig att ta hand om, och älska, de kan väl få lyxen att slippa få sina bollar avklippta eller sina äggstockar förstörda.

Min familj som jag är uppväxt med har en katt, och hon är kastrerad (jag var inte många år gammal då), och jag älskar den. Men jag skulle aldrig skaffa en katt själv om jag inte visste att jag skulle klara ta hand om den okastrerad.
Skaffa ett husdjur att älska och det första man gör är att operera bort en så viktig del av djuret, är fan bara ren egoism.

Cry med a river and build a bridge and get over it jävla lipsill.

Tror du hunden/katten går runt o lipar över sina bollar, och varför skulle de bli olyckliga när de är kastrerade, varför skulle en människa bli olycklig om denne kastrerar sig?

Du är ju slut i luvan hunden blir bara lugnare och mindre kåt och fattar inte mer och är lika glad ändå. Skaffa dig lite perspektiv!

Enda sättet för mig att skaffa mer perspektiv är att kastrera mig. Då det bara finns två perspektiv, det ena är okastrerad och det andra är kastrerad.
Om någon här inne är kastrerad får denne gärna hojta till om hur det ligger till med lycka vs olycka, hade varit intressant! (Är helt ärlig)
Så jag kan ju som sagt bara se det från mitt perspektiv, och det perspektivet är "FYFAN för att bli kastrerad!", och den känslan är nog bland naturens starkaste, då det handlar om fortplantningen av arten. Och naturligtvis är det exakt samma sak där "FYFAN för att bli kastrerad!".

Att göra något, man aldrig i livet skulle kunna tänka sig att utsätta sig själv för, på någon man "älskar", är helt 100%igt ego, och tillägga ondskefullt.

Om du blir ofrivlligt kastrerad så är du nog olycklig om du tänkt skaffa familj annars inte. En hund spelar det ju ingen roll för då de bara har en sexualdrift.

Det är ju ffs psykologiskt bevisat att hanhundar mår bättre om de har kastrerats. De slipper sexualdriften och blir därmed inte lika uppstressade. Trodde det tillhörde allmänbildningen.. Meen, jag kanske hade fel då..

Nej, om jag har en handhund som jag inte tänker använda i avel - då ska han kastreras!

I princip alla vill innerst inne ha kvar möjligheten att välja så länge det bara går.
De enda som skulle kunna klara det någorlunda bra psykiskt skulle vara sådana som redan har en stor familj som h*n är nöjd med, men även de skulle tycka det var jobbigt.
Uppstressade för att de blir kåta och inte får knulla ja, vem fan hade inte blivit det.
Men en fri kåta hund, som fritt kan sätta på andra fria kåta hundar, det är en lycklig hund det.

Visste att alla "djurvänner" skulle springa till attack

Haha, så du menar alltså att du skulle låta din hund knulla till höger och vänster?
Oh please God, let this be a troll!

Som jag nämnde liknande tidigare i tråden.
Om jag inte skulle klara av att ta hand om en hund som är osargad hade jag inte skaffat en hund och skurit av honom kulorna för att passa mina endamål. Och därför tänker jag heller inte skaffa en hund.

Du har tydligen missat att man kastrerar hunden för hundens skull. För att hunden ska slippa alla hormoner, drifter och all den psykiska stressen. Precis som jag och förgående talare tydligt uttryckt.
Du är trög va? På riktigt alltså. Talar inte illa om trögfattade människor, det är ju trots allt inte deras fel.

Kan även tillägga att jag skulle kastrera katten också om jag hade en. Av samma anledning.

Källa: http://www.birddog.nu/handla/kliniken/veterinarsvar/vetsvar20.htm

And there you have it!
I rest my case, lämnar tråden.
Good bye, troll!

Ojdå, här var man känslig, börjar du få samvetskval för att du kapat av din älskade hans manlighet?
Åhh, slippa alla hans naturliga hormoner som hunden var byggd för att klara av, som en del av det som hans art baseras på.
Gud vad snäll du var som tog det från honom. Ska man göra likadant med kåta tonåringar (och äldre människor med för den delen) som går runt och är deprimerande frustrerade över att vara så kåta och inte få nån fitta? Det är jobbigt för människan med, men inget vi inte klarar av att hantera.

Samma sak vid att avliva sitt husdjur för att "ta slut på stackars dennes lidande", när man i själva verket inte är beredd att betala 25.000 spänn för sin "älskades" operation. Man kan ju alltid köpa en ny "älskade"...

HAHA! "i regel leder till en mer harmonisk hund som bättre kan fokusera på sina uppgifter".
Sina uppgifter?! Du menar dina uppgifter som du låter hunden göra?! För att det passar dig!

Ja, kan tänka mig att hunden blir mer "harmonisk", då sexualdrift på de flesta djur leder till frustration.
Vi kastrerar alla människor och djur så alla kan leva i en harmonisk värld fri från frustration!

Nej, men då förstår jag, att du kastrerade din älskade av misstag i tron att du gjorde denne en tjänst, då kan ju ingen klandra dig, du behöver inte va ledsen över det eller ha ångest, din älskade förlåter dig säkert!
Om man inte tror det man vill tro för att passa in i sina egna planer....dvs.