Citat:
Ursprungligen postat av Imiron
Svensk polis är inte ett skämt, däremot är polisernas antal ett skämt, samt reglerna för hur poliser får ingripa. Det svenska domstolsväsendet är också skämt. Vad är vitsen med att ta fast folk om man ändå tänker släppa ut dom igen direkt?
Jo, svensk polis är ett skämt.
Rikspolischefen uttalade sig häromdagen om att så få vardsgabrott klaras upp sa då bl.a. att det kanske inte finns ngn bra teknisk bevisning vid ett inbrott.
Nej, om dom lata snutjävlarna inte ens orkar lämna stationen lär dom inte hitta ngn bra teknisk bevisning. Kan räkna upp ett otal självupplevda exempel:
* Inbrott i 4 hus på min gata en sommarnatt. När vi ringer snuten svarar dom "Ni får väl komma in och göra en anmälan". Tog 2 veckor innan brevet med "Utredningen nedlagd. Spaningsuppslag saknas kom". Hur fan ska dom kunna hitta ett spaningsuppslag om dom asen inte ens orkar lägga ifrån sig munkarna och åka ut till brottsplatsen?
* Min kollega drabbas av inbrott. Hör och häpna, men snutjävlarna masade sig faktiskt dit. En av dom gick runt och fotade lite slentrianmässigt i huset medan den andra satt och log och tittade på när min kollega satt och stickade. Efter en stund frågade hon om han ville ha kaffe. "Jag trodde aldrig du skulle fråga" hade han mage att svara, innan han raskt satte i sig alla 3 bullarna på kakfatet.
* 3 snorungar krossar en ruta och kastar in en molotov genom ett fönster på mitt jobb. Väktarna är där inom 1 minut och griper alla 3, varpå de kallar på polis. Snuten kommer och hämtar glinen och tar in dom för förhör, varpå dom släpper allihop. Dagen efter visar det sig att supersnutarna GLÖMT TA NAMNEN på ungjävlarna!
* Min granne blir av med körkortet för fortkörning 300 meter hemifrån. En snut sköter radarpickan, en sköter alkotestet och en tredje skriver. TRE snutar låter dom ägna sig åt detta, men dom orkar inte åka ut på 4 inbrott på samma jävla gata.
* En polare blir misshandlad av dörrvakter. Jag blir vittne. När snuten kommer springer vakterna in på stället och gömmer sig. Jag erbjuder mig lugnt och sansat att peka ut killen som sparkade honom i huvudet (och snodde hans klocka). Får till svar att om jag inte försvinner ska dom plocka in MIG. Går då på en ngt mindre horminstinn gris och får efter mycket om och men lämna mitt namn och ett signalament på killen (en korean med page-frissa).
Efter 3 månader blir jag uppringd och förhörd på telefon. Upprepar signalamentet. Ytterligare ett halvår går och jag blir kallad till en fotokonfrontation. Bland 9 foton på blandade invandrare ska jag peka ut gärningsmannen. Ingen är dock asiat, så jag talar direkt om att det inte är ngn av dom. När snuten frågar om jag är säker säger jag att det är klart jag är säker eftersom gärningsmannen var korean.
Döm om min förvåning när Sherlock då frågar "Varför har du inte sagt det tidigare?" och senare "Oj då. Då måste vi nog börja om från början." Behöver jag säga att jag aldrig mer hörde av dom?