Substans: Diphenhydramine (en stark allergimedicin; den verksamma hypnotiska substansen i Vicks NiQuil, samt under märkesnamnet Benadryl).
Dos: 600mg
Ålder: 23
Kön: Man
Vikt: 100
Tid: Ca. 4 timmar.
Beskrivning:
Låt mig först ge er en beskrivning av diphenhydramine. Som tidigare nämnt så är det en allergimedicin som gör en lite dåsig. Den används t.ex. i NyQuil (amerikansk förkylningsmedicin) och säljs även under märkesnamnet Benadryl i USA. Den finns inte tillgänglig i Sverie.
Under många år har jag hört att man kan "trippa" på allergimedicin. I USA verkar allergitabletter vara ett ghetto alternativ till riktiga psykadeliska droger, brukat mest utav småungar utan kranar. Ungefär som muskotnöt knarkas av småungar i Sverige som inte har några kranar för att få tag på gräs.
Hur som helst är jag ganska erfaren när det gäller droger. Jag har lite av varje i mitt medicinskåp, och tar lite av varje, lite då och då.
I söndags var jag hemma, ledig från jobbet, och tjejen jobbade hela dagen. Jag bestämde mig för att trippa på något, men kände mig lite trött på THC, och kände även att syra kanske inte var så smart då jag behövde gå till en förelösning ungefär 15 timmar senare.
Jag bestämde mig för att pröva diphenhydramine som tydligen ska kunna ge en trippar. Rekommenderad dos är 25mg, och jag intog på en gång 600 gram. Man ska tydligen, enligt rapported på Erowid, trippa på doser över 150 gram.
Jag lade mig i soffan och började titta på TV. Det hade säkert gått en halvtimme då jag började känna mig väldigt dåsig. Ett rus inbefann sig inte, och ingen eufori heller. Jag kände mig snarare frånvarande, apatisk och väldigt trött i kroppen.
Efter 45 minuter hade en dimma lagt sig över allting. Färgerna från TV:n blev mycket starkare och såg ut lite som att de höll på att smälta. Jag var inte frånvarande på något sätt, men brydde mig inte om min omgivning så mycket heller.
Efter en timma bestämde jag mig för att stänga ögonen för att se om någonting hände, och då började jag trippa på allvar.
Helt plötsligt stog jag nere på parkeringsplatsen där jag har min bil. Allting kändes väldigt abstrakt, ungefär som när man är inne i en dröm och man på sätt och vis känner vid sin omgivning, men samtidigt kan man inte riktigt relatera till den fysiskt, eller känna av den på samma sätt som man kan i verkligheten.
Tillbaka till trippen... som sagt var jag nere på parkeringsplatsen. Alla bilar låg på rygg, och jag var i en grupp med människor. I gruppen var bl.a. min mor, min barndomsvän Jonas, och andra människor jag stöter på i min vardag; som min chef, mina arbetskamrater, tjejen i kassan i mataffären. Alla stod och tittade emot ett höghus mittemot parkeringsplatsen. Jag kände mig inte utanför, utan som en del utav en större organism vars uppgift det var att "beskåda omgivningen," utan något riktigt motiv.
Jag ifrågasatte aldrig realiteten i det jag upplevde. Det kändes fullständigt normalt, och under hela tiden kände jag mig som sagt väldigt apatisk.
Efter en tid (jag uppfattande inte tid under själva hallucinationen) var det som om hallucinationen långsamt försvann, samtidigt som jag blev mer och mer uppmärksam på att jag verkligen låg i en soffa. När jag mentalt var helt tillbaka i vardagsrummet hade det gått ungefär 45 minuter, alltså 1½ timma sedan intagningen.
Jag prövade efter en halvtimma efter att stänga ögonen igen, men öppnade dem kort därefter. Min omgivning var förändrad. Min barndomsvän Jonas var än en gång närvarande, men var mycket yngre. Han satt på golvet och spelade Zelda till Nintendo på min TV. Min mor kom sedan in i rummet och började dammsuga, varpå jag skrek till henne att sluta störa mig och Jonas när vi spelade. Allt detta kändes alltså helt normalt. Jag själv hade inte blivit yngre.
Efter att morsan tjatat på mig om att gå ut och få frisk luft så gick hon ut, och jag vaknade än en gång upp på soffan. Detta kanske låter som en ingivande hallucination, men än idag känns det helt meningslöst. Det var som en flashback tillbaka till barndomen, blandat med verkligheten, och det kändes helt normalt och jag ifrågasatte aldrig vad som hände under trippen.
Det har nu gått ca. 3 timmar sedan intaget, och dimmar börjar lätta. Jag går till kylen och fixar lite smörgåsar och går tillbaka till soffan. När jag har ätit färdigt sluter jag än en gång ögonen och inväntar en ny hallucination. Denna inbefann sig snabbt.
Jag var nu på kontoret där jag jobbar, i ett möte. Men istället för i konferensrummet satt vi alla på golvet och pratade om gamla barndomsminnen. Under denna trip visste jag att det var en hallucination, och jag tror att detta återspeglades på hallucinationen då ingen tilltalade mig eller ens såg mig. Det var mer som att jag var på teater och betrakade detta från avstånd.
Jag vaknar snabbt upp igen, och ligger än igen på soffan. Jag har fått nog av tråkiga hallucinationer utan mening, och den apatiska känslan som efterföljde överkonsumptionen av diphenhydramine. Jag tar 30mg stilnoct och går och lägger mig. Dagen efter vaknar jag upp utan att känna av några effekter efter gårdagens experiment.
Betyg: 1/5.
Utvärdering: Diphenhydramine ger en hallucinationer, men de är inte särskilt speciella. Det är som att drömma, vilket man gör varje natt ändå, så jag ser inget annat användningsområde för diphenhydramine annat än att ta det för just allergisymptom.
Jag kände aldrig någon eufori, inte heller skräck, eller rädsla. Jag var fullständigt apatisk under hela "ruset."
I retrospekt så har jag inte fått ut någonting utav min erfarenhet med diphenhydramine. Det enda positiva jag har att säga är att jag är en erfarenhet rikare när det gäller droger. Dock så håller jag mig nog till opiater, THC och benzos i fortsättningen och lämnar drömmarna till nattetiden där de hör hemma.
Dos: 600mg
Ålder: 23
Kön: Man
Vikt: 100
Tid: Ca. 4 timmar.
Beskrivning:
Låt mig först ge er en beskrivning av diphenhydramine. Som tidigare nämnt så är det en allergimedicin som gör en lite dåsig. Den används t.ex. i NyQuil (amerikansk förkylningsmedicin) och säljs även under märkesnamnet Benadryl i USA. Den finns inte tillgänglig i Sverie.
Under många år har jag hört att man kan "trippa" på allergimedicin. I USA verkar allergitabletter vara ett ghetto alternativ till riktiga psykadeliska droger, brukat mest utav småungar utan kranar. Ungefär som muskotnöt knarkas av småungar i Sverige som inte har några kranar för att få tag på gräs.
Hur som helst är jag ganska erfaren när det gäller droger. Jag har lite av varje i mitt medicinskåp, och tar lite av varje, lite då och då.
I söndags var jag hemma, ledig från jobbet, och tjejen jobbade hela dagen. Jag bestämde mig för att trippa på något, men kände mig lite trött på THC, och kände även att syra kanske inte var så smart då jag behövde gå till en förelösning ungefär 15 timmar senare.
Jag bestämde mig för att pröva diphenhydramine som tydligen ska kunna ge en trippar. Rekommenderad dos är 25mg, och jag intog på en gång 600 gram. Man ska tydligen, enligt rapported på Erowid, trippa på doser över 150 gram.
Jag lade mig i soffan och började titta på TV. Det hade säkert gått en halvtimme då jag började känna mig väldigt dåsig. Ett rus inbefann sig inte, och ingen eufori heller. Jag kände mig snarare frånvarande, apatisk och väldigt trött i kroppen.
Efter 45 minuter hade en dimma lagt sig över allting. Färgerna från TV:n blev mycket starkare och såg ut lite som att de höll på att smälta. Jag var inte frånvarande på något sätt, men brydde mig inte om min omgivning så mycket heller.
Efter en timma bestämde jag mig för att stänga ögonen för att se om någonting hände, och då började jag trippa på allvar.
Helt plötsligt stog jag nere på parkeringsplatsen där jag har min bil. Allting kändes väldigt abstrakt, ungefär som när man är inne i en dröm och man på sätt och vis känner vid sin omgivning, men samtidigt kan man inte riktigt relatera till den fysiskt, eller känna av den på samma sätt som man kan i verkligheten.
Tillbaka till trippen... som sagt var jag nere på parkeringsplatsen. Alla bilar låg på rygg, och jag var i en grupp med människor. I gruppen var bl.a. min mor, min barndomsvän Jonas, och andra människor jag stöter på i min vardag; som min chef, mina arbetskamrater, tjejen i kassan i mataffären. Alla stod och tittade emot ett höghus mittemot parkeringsplatsen. Jag kände mig inte utanför, utan som en del utav en större organism vars uppgift det var att "beskåda omgivningen," utan något riktigt motiv.
Jag ifrågasatte aldrig realiteten i det jag upplevde. Det kändes fullständigt normalt, och under hela tiden kände jag mig som sagt väldigt apatisk.
Efter en tid (jag uppfattande inte tid under själva hallucinationen) var det som om hallucinationen långsamt försvann, samtidigt som jag blev mer och mer uppmärksam på att jag verkligen låg i en soffa. När jag mentalt var helt tillbaka i vardagsrummet hade det gått ungefär 45 minuter, alltså 1½ timma sedan intagningen.
Jag prövade efter en halvtimma efter att stänga ögonen igen, men öppnade dem kort därefter. Min omgivning var förändrad. Min barndomsvän Jonas var än en gång närvarande, men var mycket yngre. Han satt på golvet och spelade Zelda till Nintendo på min TV. Min mor kom sedan in i rummet och började dammsuga, varpå jag skrek till henne att sluta störa mig och Jonas när vi spelade. Allt detta kändes alltså helt normalt. Jag själv hade inte blivit yngre.
Efter att morsan tjatat på mig om att gå ut och få frisk luft så gick hon ut, och jag vaknade än en gång upp på soffan. Detta kanske låter som en ingivande hallucination, men än idag känns det helt meningslöst. Det var som en flashback tillbaka till barndomen, blandat med verkligheten, och det kändes helt normalt och jag ifrågasatte aldrig vad som hände under trippen.
Det har nu gått ca. 3 timmar sedan intaget, och dimmar börjar lätta. Jag går till kylen och fixar lite smörgåsar och går tillbaka till soffan. När jag har ätit färdigt sluter jag än en gång ögonen och inväntar en ny hallucination. Denna inbefann sig snabbt.
Jag var nu på kontoret där jag jobbar, i ett möte. Men istället för i konferensrummet satt vi alla på golvet och pratade om gamla barndomsminnen. Under denna trip visste jag att det var en hallucination, och jag tror att detta återspeglades på hallucinationen då ingen tilltalade mig eller ens såg mig. Det var mer som att jag var på teater och betrakade detta från avstånd.
Jag vaknar snabbt upp igen, och ligger än igen på soffan. Jag har fått nog av tråkiga hallucinationer utan mening, och den apatiska känslan som efterföljde överkonsumptionen av diphenhydramine. Jag tar 30mg stilnoct och går och lägger mig. Dagen efter vaknar jag upp utan att känna av några effekter efter gårdagens experiment.
Betyg: 1/5.
Utvärdering: Diphenhydramine ger en hallucinationer, men de är inte särskilt speciella. Det är som att drömma, vilket man gör varje natt ändå, så jag ser inget annat användningsområde för diphenhydramine annat än att ta det för just allergisymptom.
Jag kände aldrig någon eufori, inte heller skräck, eller rädsla. Jag var fullständigt apatisk under hela "ruset."
I retrospekt så har jag inte fått ut någonting utav min erfarenhet med diphenhydramine. Det enda positiva jag har att säga är att jag är en erfarenhet rikare när det gäller droger. Dock så håller jag mig nog till opiater, THC och benzos i fortsättningen och lämnar drömmarna till nattetiden där de hör hemma.
