Citat:
Ursprungligen postat av Gluggenn
dip/Netherworld:
Jag är 21. Fick diagnosen fastställd för fyra dagar sedan. Inga andra diagnoser. Inget tidigare "missbruk". Aldrig provat något annat än cannabis, och det mår jag som tidigare nämnt lite illa av trots att jag rökte dagligen i några månader för ca två år sedan. Dialogen med min läkare... hmm. Han läste igenom remissen från min KBT-kontakt. Frågade några frågor. Han hade redan innan jag dök upp skrivit recept på Ritalin så... nja. Han trodde dessutom att jag var 27, eftersom KBT-tanten skrivit fel i remissen... bra. Ingen AT, inga samtal. Återbesök inbokat en månad efter besöket. Han tog bara blodtryck, vilket låg lite högt just då. Kanske beror på att jag var stressad/samt rökt en del på sistone. Har slutat med det pga börjat träna seriöst igen. KBT-tanten är privat och det kostar en förmögenhet att gå till henne. Farsan är läkare och är som vanligt helt emot vad han kallar "onödig" medicinering; vilket för mig känns lite som att inte "fatta" att jag faktiskt har problem med fokusering. Att se alla läkare oavsett vilket område de specialiserat sig inom som sakkunniga är ganska korkat. Så jag kan bara tänka tanken om vad som skulle hända om jag tog råd från tex poliser och flashbackare rätt av. Farsan tyckte oavsett att det var korkat att skriva ut Ritalin till mig då som Netherworld nämner, kan ses som för "gammal" och utan ens några som helst försök till AT osv... Men som dip skriver så är det kanske lite för sent för enbart AT. Skulle kanske behöva AT men har inga större förhoppningar på att hitta någon bra som kan få mig sugen på att diska varje dag trots att jag käkar Ritalin.
Vet inte riktigt om jag har svårt att somna ännu. Mitt problem var tidigare att jag inte ens försökte sova, utan istället låg uppe väldigt sent. När jag väl lägger mig ner och vill somna så somnar jag. Men känner att jag blir lite sentimental om kvällarna (nu med Ritalin), men som sagt så har det inte gått så lång tid ännu. Ökad koncentration; haha, ingen jävla aning. Det tror jag inte. Biverkningarna med illamående och ilska är fortfarande borta. Tog en åksjuketablett mot illamåendet sista dagen jag kände mig kass, då försvann det.
Trots att dip inte verkar tro det så har jag förmågan att tänka lite kritiskt och tar inte till mig allt som skrivs i forum. Även om jag lägger fram min fråga på ett ganska barnsligt sätt så betyder det inte att jag är efterbliven. Har läst i andra inlägg från så kallade "sakkunniga" (bland annat läkare inom psykiatri) som påstått andra saker där tex höjd dos kan vara ett alternativ om man känner som jag gjorde och undrade hur andra ADD-are gjort. Förväntar mig inte att några fbare ska veta exakt vilken dos jag borde ha, vilken medicin jag borde ha osv, men det är intressant att höra andras erfarenheter.
Trots att jag har ADD och inte pallar diska och lägga mig i tid så har jag ett fungerande liv där jag klarar av att arbeta när jag vill det, plugga på universitetet och skriva VG på tentor, få vänner och behålla gamla vänner. Fick 300 i snitt i slutbetyg i nian. Fick 24 mvg på gymnasiet. Snittet orkar jag inte räkna ut just nu. Man kan fungera på den nivån trots lite svårigheter på vägen. Man kanske bara behöver lite mer tid på sig när nivån trappas upp pga bristande ork vid mer omfattande uppgifter. Och om ni tycker att mina betyg är ointressanta så kanske andra tycker det känns bra att läsa det, att man inte behöver suga i allt bara för att man har ADD.
Tack för omtanken både Netherworld och dip.
Är fortfarande nyfiken på om du har ADD och din ev. medicinering dip.
Du har alltså ej ens genomgått en fullständig npf-utredning?, dessa brukar i regel ta 2-3 månader beroende på hur pass högt tryck det är på mottagningen ifråga, och består av en rad tester samt även samtal med föräldrar och liknande där man ser bakåt och kollar om detta är mönster som upprepar sig osv.
Isåfall om jag vore du så skulle jag begära att få riva upp och kräva att man gör en fullständig npf-utredning för det har du rätt till.
Orkar du ej ta striden själv så skaffa ett personligt ombud, det är ENORMT viktigt nämligen att utredningen går rätt till så pass att korrekt diagnos (om skäl finnes) kan ställas, behandlingsmetoder och terapiformer skiljer sig markant mellan flera av npf-diagnoserna så det är aboslut dej inte till någon gagn att ej ha en korrekt utredning gjord.