Allt om ADD!

Elvanse på recept,eller köpt på gatan?

Termen Hypoaktivitet nämns inte i DSM, men det nämns ibland i andra sammanhang att H kan stå för båda 'ytterligheter' (fan då vad jag ogillar att det ses som ytterligheter... det är samma sak: problem med aktivitetsreglering). Men man talar som sagt om PI, PH och C. Har dom släppt den grejen nu alltså? Ja vafan. Blås på bara, den detaljen har jag inget att invända mot.

Jag tror att det är en väldig massa vitt skilda saker som sammanfattas med ADHD. Behandlingen fanns faktiskt före diagnosen! Man upptäckte tidigt förra seklet att hyperaktiva lugnade ner sig av CS. Så länge dom olika tillstånden kan behandlas på liknande sätt är väl det inget praktiskt problem ur vårdapparatens och skolväsendets synpunkt exakt vad som är den bakomliggande orsaken, men jag skulle vilja ha lite ordning och reda...

Beteckningen ADHD är väl egentligen åt helvete. Den indikerar att det är ett beteendeproblem, inte en fundamentalt avvikande kognitiv profil. I grund och botten tycker jag att det verkar handla om en dominant höger hjärnhalva, informationen kommer oprocessad och osorterad. Mycket skit att städa samtidigt som det fylls på med mer och mer. Det här tror jag gäller för alla dom tillstånd som betecknas som neuropsykiatriska, från dyslexi till avancerad autism, men problembilden skiljer sig kvalitativt och kvantitativt.

Jag skulle vilja se det vi kallar för ADHD som en del av autismspektrum. Den specifika del av spektrumet som rör exekutiva funktioner. Det finns många saker som kan påverka dom funktionerna, men nu avser jag den neuropsykiatriskt betingade varianten. Nu är tyvärr EFD redan ett definierat begrepp, men det vore enligt mig den mest relevanta och exakta beteckningen på vad det här handlar om.

Jag köper elvansen av en som får det utskrivet på recept så jag köper ju "på gatan".

Hmm...

Jag ordinerar absolut inte att du tar Elvanse utan läkaruppsikt - mig kollar dom blodtryck och puls på, för att se så att det inte blir några sådana avvikelser. Sen får ju en del ångest och allmänt dåligt mående av CS-medel.
Om du kör på själv så har du ingen koll på sådana här bieffekter - och inte kan du ringa till vården heller, för då kan du ju åka dit på narkotikabrott.

Sen har vi problemet med vad du faktiskt har för diagnos - under utredning kan det ju visa sig att du inte har ADD, och då har du ju medicinerat med narkotiska preparat helt i onödan.

Nå, nog om det - märker du någon faktiskt bra effekt av din medicinering?

Vad kör du för dos? Alltid bäst att börja nere på 20 mg - den här medicinen är inte att leka med.


Ang. din fråga förresten - jag har ångest och tvångstankar, men dessa verkar inte påverkas nämnvärt av Elvanse, varken positivt eller negativt. Vilket var lite oväntat, eftersom Metylfenidat absolut ledde till en ökning av ångest, i längden.

Står för övrigt just nu på 30 mg Elvanse - kan tycka den är lite bättre än Metylfenidat hittills, men jag är inte så säker på att den hjälper mer heller... Men visst, många står ju på mycket högre dos, så jag ska välan ge den en riktig chans.

Det känns dock lite som metylfenidat, att det ändå fattas något i behandlingen... det är fortfarande en del kvar - möjligen att byte till Intuniv kommer visa sig bättre, eller att en kombo av Elvanse och Intuniv kommer vara den stora grejen som fungerar.

Bör nämnas, att om man som jag stämmer in på kriterierna för SCT - Sluggish Cognitive Tempo - så kommer stimulanter i princip inte att hjälpa - mediciner i sjön bara. Det Dr. Russell Barkley hävdar är att det är andra mediciner som är mer lämpliga för oss - Strattera och Intuniv, t ex.

Just på morgonen märker jag egentligen ingen skillnad. Dels verkar det vara då jag fungerar bäst (är kvällsmänniska men kvällarna använder jag inte till nåt produktivt), dels för att min huvudproblematik inte påverkas av metylfenidat (åtminstone inte på nuvarande dos). På eftermiddagarna och kvällarna kan jag däremot dra åt impulsivitet och hyperaktivitet, där gör medicineringen stor skillnad, jag blir naturligt trött.

Problemet är dock att dom som verkligen drar åt SCT-hållet, faktiskt inte kan medicineras på samma problem. Faktum är ju att det kan vara rent olämpligt att ge CS till dessa patienter, då det enda som har kunnat påvisas hjälpa är väldigt låga doser - läkare försöker då höja dosen för att hjälpa fler symptom, men kommer bara orsaka mer bieffekter.

Om en del av hypoteserna stämmer så är det CS-medel som gäller för ADHD, men icke-stimulerande för SCT.


Nja, exekutiva problem är ju en del av ganska många andra sjukdomar också, som t ex dom negativa symptomen hos Schizofreni - men det är ju absolut inte någon form av autism.

Jag håller dock med om att ADHD främst är en sjukdom som leder till nedsatta exekutiva funktioner.

Det kanske inte stämmer dock för ADHD-PI - Dr. Russell Barkley som är en ledande forskare inom ADHD menar på att han har inte kunnat uppmäta några problem med exekutiva funktioner hos dom som han klassificerar SCT - bara hos dom som faktiskt har klassisk ADHD.

Han tillskriver istället problem med något som han kallar DYSexecutive Function. (vilket jag inte minns vad det var...)

Det har dock att göra med att förklaringsmodellen för hur uppmärksamhet fungerar faktiskt består av 5 olika dimensioner.

ADHD och SCT ger då nedsättningar inom två olika dimensioner - vilket faktiskt lämnar dörren uppe för att det finns 3 olika uppmärksamhetsstörningar till...

Fan vilket tuggben jag fick nu då. Rent generellt har jag inte på långa vägar så bra koll på dom här sakerna som jag låtsas ha. Jag är bara vagt bekant med Barkley, men det verkar som att han mer än nån annan försöker förstå processerna som ligger bakom dom mer lättobserverade symptomen. Och det är ju bra, för ett och samma symptom kan ju ha ett otal olika tänkbara orsaker.

Och så det där med dom exekutiva funktionerna då. Tydligen är det en omtvistad beteckning som inte alla tycker är relevant, men den används hur som helt flitigt. Ju mer jag får lära mig, desto mer förvirrad blir jag. I min tankemodell har jag tänkt mig att dom olika s k uppmärksamhetsstörningarna i sin rena form kort och gott handlar om just EF. Inte att störningarna orsakar exekutiva svårigheter, utan att exekutiv dysfunktion skapar dom svårigheter som diagnosticeras ADHD. Mer eller mindre av det ena eller det andra - enligt mig beroende på personlighetsutveckling och hur man lär sig hantera vissa saker. Så säger nån att folk med s k ADHD inte presterar sämre på såna tester, svårigheterna kommer bara fram när känslor är inblandade. Faktiskt nedsatt EF indikerar snarare nåt annat tillstånd. Personen som sa det refererade till Barkley. Okej.

Så har jag fått lära mig att svårigheter med EF framgångsrikt behandlas med CS. Däremot svarar inte folk med ren EFD på sånt. Och folk med s k ouppmärksam ADHD gör ofta inte heller det. Då föreställer jag mig att dom där två tillstånden ligger nära varann, men... gruppen ADHD-PI anses ofta ha mindre problem med EF. Då blir jag helt förvirrad. Liksom, just dom sakerna som karakteriserar ADHD-PI är precis vad jag förknippat med bristande EF - och att det borde kunna behandlas med stimulanter. Så dammar man av begreppet SCT och döper om till CDD - som har stor överlappning med ADHD-paketet men antagligen ska ses som nåt helt separat. Och den kretsen anses inte egentligen ha några stora problem med CS. Och svarar dåligt på CS då. Liksom dom med rena problem med EF.

Jag har slutit mig till att hyperaktivitet skulle vara lättast att behandla. Små väl avvägda mängder fultjack typ racemiskt metylfenidat, koffein eller efedrin. Man tillför liksom ett pirrande som neutraliserar det normala pirrandet. Därför har jag tänkt mig att höga mängder av mer ren skit inte ger rätt effekt. Men det verkar ju ofta som att den målgruppen upplever sig bli personlighetsförändrade av CS - fint eller fult - även om dom blir lugnare. Den enligt mig mer grundläggande problematiken, den som jag förknippar med dom mer renodlat ouppmärksamma formerna (samt EFD) - att ta tag i saker som man inte är känslomässigt engagerad i - har jag tänkt mig ska behöva behandlas med rena dextropreparat, framförallt dexamfetamin. I höga jävla doser. Men så är det tydligen inte heller då.

Är det helt enkelt så att CS trots allt mest är knark? Det höjer inte prestationsförmågan, det får en bara att må lite bättre? Så att folk som inte riktigt passar in ändå kan undvika psykisk ohälsa, missbruk och kriminalitet...

Hur som helst: Det gemensamma, primära och allt överskuggande problemet vid alla dom här tillstånden verkar vara grejen med motivation. 'Varför sitter du? Det finns massor att göra. Och när man väl kommer igång känns det inte så farligt.' Och det där mysteriet hur man kan känna sig rastlös samtidigt som diskhon och papperskorgen är överfyllda. Ingen som har nån medicin mot vanlig jävla lathet?

Nä... CS upplevs ju för många PI-are snarare dysforiskt än euforiskt (jag själv mår förjävligt av det - lite mer saker blir gjorda, men jag blir då inte lyckligare).

ADHD-PI är heller inte med i statistiken över dom som har Trotssyndrom eller hamnar i missbruk och kriminalitet - det är faktiskt främst dom hyperaktiva som återfinns där.

Vi PI-are återfinns istället i utbrännings och depressionsstatistiken - vi tycks ha en större tendens att ramla i dom träsken än neurotypiska.

Såvitt jag har förstått det så beror detta på att tydligen är det exekutiva funktioner som används för att undertrycka impulsivitet och att kontrollera t ex känslor - då verkar ju tesen att rena SCT-are inte har problem med exekutiv funktion ganska logisk.


Det verkar som att riktigt explosiva norepinefrinerga preparat är det som gäller - Strattera or bust! Problemet är ju dock att tåla biverkningarna och att sätta in medicinen nog långsamt - tydligen höjer läkare nästan alltid för snabbt, och då blir det inte roligt...

Det var nyligen nån som sa just det, att Strattera var överlägset just för motivation och igångsättning. Men generellt har man ju sällan hört ett enda gott ord om den... Jo folk som drar mer åt det autistiska hållet gillar den ofta. Jag tycker för övrigt det låter märkligt att komorbiditeten mellan AS och CDD är mindre än mellan AS och ADHD.

Intressant det där med reglering av impulsivitet och andra känslouttryck. Jag har nog mestadels varit kompulsiv, återhållsam, men jag ser mig ändå som spontan och impulsiv, upplever saker i starka 'färger'. Slö i huvet, men impulsiviteten finns alltid där bakom. Liksom... impulsiviteten är det som ändå gör att saker undantagsvis ändå blir gjorda. Ibland. Fast jävligt sällan då. Jag upplever mig också ha stora jävla problem med aktivitetsreglering, men jag är inte direkt hyperaktiv. Bara aldrig i fas. Hur som helst, just kontrollen över dom där sakerna kanske är väldigt central? Jag har nog faktiskt sällan upplevt mig vara hjälplöst i händerna på mina känslor. Impulsiviteten är snarare nåt man plockar fram.

Nej jag kan fan inte begripa hur folk kan vilja bli speedade. Speciellt inte sådär perifert, det där pirriga, men jag tycker heller inte att det är behagligt att bli klar i huvet. Fan man vill ju lägga sig ner, skita i allt och segla bort! Man behöver fan inte ens vara full, det räcker med att ingen kommer och stör och ställer en massa jävla krav. Tyvärr är det en massa skit som måste bli gjort, och måste jag gå runt och känna mig tjackig hela min vakna tid för att få saker uträttade, så får det väl vara så då. Men jag hittar gärna nåt som inte känns fullt så mycket som racemiskt metylfenidat. Tyvärr antar samhället att man vill punda på dom mer rena saker som inte ger så mycket rus, samtidigt som dom här 'mysiga' grejerna som knarkarna faktiskt ofta verkar gilla är relativt okontroversiella.

ADHD kommer nog inte att finnas som officiell term om några år. Den kommer troligen att vara uppstyckad i ett tiotal olika syndrom utifrån dom faktiska bakomliggande processer som orsakar symptomen. Så är frågan var man själv befinner sig i den här jävla bokstavssoppan. Jag orkar fan inte bry mig. Koko Utan Närmare Specifikation låter bra. Jag ska hitta nåt sätt att få tillvaron att kännas lite mindre jobbig och få lite mer energi över när dom livsnödvändiga sakerna är gjorda. Finns det nåt jävla knark som underlättar ska jag ha det, handlar det om att hitta nåt hormon, nån vitamin eller mineral så får det bli lösningen.

Tjoho

Gjorde en utredning i början av året och ut på papper kom ADD. Har extremt svårt att acceptera diagnosen och får med jämna mellanrum panik då jag tänker att mycket av det jag försökt kämpa emot större delen av livet ligger i diagnosen. Grejen är väl också lite den att jag inte hittat någonting positivt med diagnosen då jag kikat runt lite, kanske har jag bara inte hittat rätt info. Tänkte kolla om någon annan haft samma problem och har lite tips och trix på hur ni accepterade den och kan se för positivt med diagnosen? Vet inte om jag kanske bara tänker att gräset är grönare på andra sidan men tänker många gånger att jag mycket hellre hade haft t.ex. ADHD för då hade jag iallafall kanske haft lite mer driv, ja ni fattar, jag jämför med andra diagnoser där jag ändå kan se positiva egenskaper.

Jag hoppas då verkligen att så blir fallet - vetenskapen pekar ju ditåt, så då måste ju vården förändra sina arbetsmetoder.

En liten idé jag själv kommit fram till genom observationer är den här lilla indelningen till att börja med:

ADHD = Dopamin
SCT = Norepinefrin
???? = ACETYLKOLIN

Den sista kom jag på när jag läste några rön från några forskare som menar sig ha upptäckt att det verkar finnas en undergrupp av ADHD-are där det kolinerga systemet är inblandat - man jobbar även på att ta fram derivat av nikotin för att påverka det systemet, som experimentell ADHD-medicin. Om jag får sia så kommer nog dom preparaten vara det som hjälper dessa okända, tredje sektionens uppmärksamhetsstörda.


Tyvärr så är detta min analys också... vår nedsättning, kognitiv långsamhet, har inte lika många styrkor som andra neurodiagnoser - det är nästan bara djupt schizofrena som har det värre på det viset - till och med bipolära har vissa styrkor ändå.

Hörde dock något som jag fann lite hoppfullt dock och jag tycker det stämmer ganska bra in på mig själv -
- Jonathan Matthews beskriver i en youtube-video om hur många med ADD/SCT/CDD har väldigt hög Verbal Intelligens - m ao, kan man komma förbi den mentala ohälsa som SCT leder till, så kan man utnyttja den förmågan inom vissa sociala miljöer - man gör sig bra som föreläsare, möjligen psykolog, och där man jobbar i team och t ex skriver tal åt andra inom politiken.

https://www.youtube.com/watch?v=62d1F5mjLf4

Det är dock så att det är främst inom sociala miljöer som den här förmågan kan komma fram, när man sitter själv så är det svårt att faktiskt använda denna verbala intelligens - så det är inte så enkelt att man kan bli vanlig författare eller blogg-journalist, utan du ska nog sikta in dig på Talskrivare, Coach eller assistent åt någon.

I en sådan social miljö där man kan använda sin Verbala intelligens, så har man möjlighet att använda sin styrka - sitter man bara själv, vilket tyvärr är fallet för många av oss, så kan man inte använda denna förmåga.

Jävligt intressant det där med nikotin. Jag har hört många säga att den substansen ger mest förbättring av funktionsförmåga. Därför tänkte jag att det kanske finns sluta-rökapiller som kan fungera med uppmärksamhetsstörningar. Efter lite smurfande hittade jag nåt om bubropion. Det är ju ett antidepressivum som binder vid samma receptorer som nikotin och har därför använts vid rökanvändning. Och jävlar... mycket riktigt skrivs det ut till folk med ADHD. Dock verkar dom flesta anse att det inte duger mycket till i sig självt, snarare tillsammans med tjack. Dessutom säger dom oftast att det framför allt lindrar psykiska besvär som ångest och depression, inte grundproblematiken. Folk i våran bransch brukar ju inte svara på vanliga antidepressiva.

Acetylkolin, vad fan är det? Aldrig hört talas om. Vad förknippas den annars med? Finns det substanser som stimulerar den produktionen alltså? Stod inte mycket på svenska Wikipedia. På den engelska sidan däremot stod det alldeles för mycket så jag försökte inte ens. Nånting om nikotin nämndes.