Att aldrig få problem med droger - var dra gränsen?

Om du hade läst mitt inlägg så hade du insett vad jag skrivit... denn tråd är en produkt av en tankegång som du har på grund av din depression och det är det problemet jag åsyftar med mitt inlägg. Tänk ett steg längre - drogproblem innebär inte enbart att man är fysiskt beroende av en opiat.

Dessa två saker tycker jag är viktigast:

1. Inte dela verktyg
2. Inte köpa knark på krita då du inte har pengar

Helt ärligt så är det du skrivit bara svammel.

Hemligheten till att inte "få problem med droger" är att inte skapa trådar som detta och jag är helt seriös. Men med det så vill jag säga att den här tråden är en produkt av din depression - du är en oroare som har suttit och oroat sig under lång tid och försökt komma på olika tankesätt som ska få dig att kunna knarka utan att behöva vara orolig för ditt eget välstånd. Det jag vill ha sagt är att så länge som du, precis som de flesta som tar droger (även jag själv), är deprimerad så kommer du att orsaka dig problem i form av samma oro - oron är ett symptom som kan tillskrivas det mentala sjukdomstillståndet depression. De flesta som tar droger skapar sig inte problem i och med drogerna - problemen fanns redan där men i och med att man allt för ofta flyr undan alla jobbiga känslor, orosmoment och grubblerier så lär man sig aldrig att hantera det och problemen förvärras.

Till exempel: Någon som är deprimerad och dessutom känner sig blyg testar att dricka alkohol vid en social tillställning och det gick plötsligt hur bra som helst att vara social - denna någon fortsätter sedan att använda alkohol vid samtliga sociala tillställningar då det är en social norm i hans umgängeskrets och han lär sig aldrig att hantera denna typ av sociala tillställningar.

Det är detta som NA/AA felaktigt brukar kalla för en beroendepersonlighet, en personlighet som löper mycket stor risk för att utveckla ett beroende och som dessutom är ärftlig - de har rätt i att den är ärftlig, men det de beskriver är snarare depression, som ju är ett ärftligt, mentalt sjukdomstillstånd.

I kontrast till detta kan vi ta ett exempel med någon som inte är deprimerad samt känner sig självsäker vid samtliga sociala tillställningar - han testar att dricka alkohol vid en social tillställning och det var jävligt kul, men han känner inte att han måste ha alkohol och även fast han kanske oftast använder alkohol vid sociala tillställningar, även här för att det är en social norm i hans umgängeskrets, så fungerar det ändå att vara nykter vid denna typ av sociala tillställningar och hans vara eller icke vara vid diverse sociala tillställningar beror inte till lika stor utsträckning (som för den deprimerade) på om han kan få tag på en i sammanhanget stor mängd alkohol eller inte.

Detsamma kan appliceras på samtliga droger, för oavsett vad det är för drog -även en drog som cannabis* - oavsett hur när den används så används den för njutning och njutning är en oerhört effektiv verklighetsflykt.

För att återknuta till det jag ville säga med detta exempel: Den största skada som de flesta droganvändare åsamkar sig är en effekt av den depression som är som bränsle för drogbruket - de oroar sig för det ena, det andra, för att de gått för långt, de bestämmer diverse regler och lagar att förhålla sig till för att försäkra sig om att man inte kommer "gå för långt" och såna regler kommer nästan alltid förr eller senare brytas, på ett eller annat sätt så länge som man fortsätter som man gör.

Mitt tips är att försöka söka hjälp eller ta till någon effektiv behandling av själva sjukdomstillståndet istället för att behandla de tillfälliga symptomen. Hur just du ska jag klara av att göra det, det vet jag inte, det är upp till dig, men sök hjälp hos en psykolog, eller varför inte börja här på flashback.

Det här kommer kanske att låta lite väl NA/AA-aktigt och du kan lita på att jag inte är någon sådan, ganska långt ifrån: Du bör skapa dig en livssituation där du kan ärligt inför dig själv kan föreställa dig ett liv där du aldrig mer tar droger, dock med det inte sagt att du bör sluta använda droger - det är helt upp till dig och jag hoppas att du förstår vad jag försöker få fram.

Problemet finns bara så länge som din oro för problemet finns där (och i förlängningen din depression). Känner personligen många människor som, även om de kanske inte alltid kan klassas som lyckliga, så är de åtminstone verkligen inte deprimerade och deras reaktioner när de tar droger är väldigt annorlunda gentemot hur mina har varit - de har sagt att det var jävligt nice, precis som jag har gjort, men tillskillnad från mig så har de inte kärat ner sig totalt i någon drog, oavsett vilken det har gällt, de har varit helt OK med att inte tänka mer på drogen tills nästa gång det av någon slumpmässig anledning kommer på tals.

"Använd en drog så länge som den har fler fördelar än nackdelar." Detta citat från TS är mycket bra.