Émile Zola

Jag har också just läst Thérèse Raquin, vilken jag inte tyckte var fantastisk men absolut läsvärd, särskilt om man som jag vill undersöka varifrån Modernismen tar sitt avstamp.

Jag kollade upp Zola litegrann. Men 1871 och 1893 skrev han tjugo (!!) romaner om en släktsaga. I denna romansvit ingår bla Krogen, Nana och Hallarna. Här en intressant längre artikel om denna romansvit:

https://www.axess.se/kultur/slavar-under-arvet-och-miljon/, 2022

Vad du citerade just nu av SilverTip, Madagascar, har jag också tänkt på själv.
Har upplevt att Zola skriver så perfekt att det nästan blir ytligt, saknar djup, men kanske beror detta av att han är så oerhört skicklig.

Just innan hade jag läst en del Modernistisk litteratur och jag märkte att TR bröt tydligt mot den. TR är mycket detaljerat skriven och med ett allvetande berättarperspektiv - som visste och beskrev alla känslor hos de fyra huvudkaraktärerna.

Få frågor lämnas till läsaren att besvara. Kanske det djup du saknar?

Perfekt vet jag inte men man kan luta sig tillbaka se tavlan skickligt målas med fin pensel och många färger.

För övrigt tyckte jag det var en bra grundhistoria. Slutet kom oväntat tycker jag.

Men den blev repetiv i de våndor T och L led. Den fick mig att tänka på Sult av Hamsun (även den Naturalistisk?) - han svalt så länge och så många gånger att jag ledsnade och la ifrån mig boken.

En annn reflektion jag gjorde var att TR påminner om Brott och Straff av Dostojevski. Ett mord med påföljande samvetskval... Intressant är att de två romanerna är skriva med endast ett års mellanrum. BoS kom först. Men TR har sitt ursprung i en tidigare novell Z hade publicerat. Måhända har de två författarna läst och inspirerat varandra...

Ja, bra beskrivet! Vet inte hur mycket du läst av Zola, men Gruvstrejken fann jag imponerande skriven, dock mycket svart. Therese Raquin som du skriver om var förvisso också en fin historia, mer sentimental, mycket svart också som du själv beskriver, men en kortare o enklare historia. När jag läste Gruvstrejken blev jag direkt imponerad av Zola, men Therese Raquin berörde säkert mitt hjärta mer. Var ett tag sedan jag läste honom...





Detta är nog en bra beskrivning. Men lite vill jag lägga till och det är hans nästan journalistiska kartläggande av fattigdom o tillhörande elände, d.v.s. att han i fattigdomen ( av det jag läst ) vägrar romantisera/ sentimentalisera eländet. Det hela blir således mycket objektivt korrekt beskrivet, men även de fattiga har ju sina glädjeämnen ibland.

Endast sett delar av filmen Germinal med Depardieu.

Germinal ingår i hans familjesaga om 20 romaner - se mitt inlägg ovan.

Jag är enig. Z är i TR osentimental och har journalistiskt/naturvetenskapligt anslag i sina skildringar - vilket jag uppskattar.

Du ska ha en eloge för att du försöker dig på damage control visavi svamlet ovan. 😂och rädda ansiktet på postaren. Vilket är din förbannade skyldighet mht alla positiva strokes.
Han (ja) ger samma vibbar som det självutnämnda mediet TwoThousand e l, stående inslag i religionstrådarna

Germinal o Gruvstrejken är en och samma bok, förutom att den också är dramatiserad. Tror inte att jag o Madagascar tyckte så olika, men Madagascar kanske vill åt de mer realistiska inslagen och jag ha de mer sentimentala.

Man får tänka på att Gruvstrejken nödvändigt måste bli en rätt så dokumentär ( äkta ) skildring, då Zola väl lär ha gjort en hel del efterforskning hur det fungerar i en gruvby.