Feministerna står idag för den enskilt största insatsen när det gäller att reproducera föreställningar om könen och det av den anledningen att deras ideologi och existensberättigande bygger på ett antagande om kvinnors underordning. I vetenskaplig mening anses det vara ett cirkelbevis när man utgår från en förmodad slutsats och endast begagnar sig av resultat som stöder de egna teserna.
Feminister anser att kvinnors generella underordning beror på att samhället bygger på mannen som norm och att den manliga normen ger konsekvenser för kvinnors livsvillkor. Då ingen lagstiftning ger stöd för feministernas resonemang menar man istället att strukturer styr mäns och kvinnors villkor. Säkerligen kan exempel ges på situationer där kvinnor särbehandlas, liksom det finns exempel på när män, invandrare och pensionärer förfördelas, men sådana exempel torde knappast kunna ge belägg för en generell strukturell underordning. Feministernas anspråk är orimliga och många gånger världsfrånvända. Feministisk teori lyckas inte förklara samhällsföreteelser, främst för att man applicerar feministiska ideer på verkligheten snarare än att utgå från det man undersöker.
Feministisk teori blir ensidig utan andra förklaringsmodeller. Kvinnors underordning genom historien blir exempelvis nyanserad om man anlägger ett klassperspektiv som visar att kvinnor varit underordnade i sin egen samhällsklass. En kvinna med hög socioekonomisk status har haft ett större inflytande och en bättre hälsa än fattiga män och arbetarklassmän. Feminismen som ideologi har dock inte råd att lämna för stort utrymme åt andra förklaringsmodeller då det förmodligen skulle innebära att många av teorierna blev överbevisade. Enligt min mening är feminismen dock meningslös utan det socioekonomiska perspektivet, liksom det socioekonomiska perspektivet behöver en könsanalys för att kunna ge vetenskaplig grund i olika frågor, inte minst inom medicin och hälsa.
I en intervju genomförd av Gudrun Schyman med Margareta Winberg och Kristina Axén Olin diskuteras kvinnors situation i politik och näringsliv och man ser tydligt skillnaden mellan Winbergs och Axén Olins sätt att förhålla sig till sina erfarenheter. En intressant ordväxling uppstår under minuterna 13-15 i intervjuklippet där Winberg måste insett att hennes feministiska världsåskådning begränsat henne mer än omvärldens eventuella strukturer. Winberg är ett självutnämnt offer för yttre omständigheter och tolkar omvärlden ur en feministisk kontext som enligt henne själv tvingat henne att hålla tillbaka som människa och politiker i en mansdominerad värld. Axén Olin vittnar tvärtom om att hon drivit för henne viktiga frågor och att hon aldrig känt sig tvingad till begränsning. Winberg, som inte får något medhåll av Axén Olin, tar då till känsloargument och uppmanar Axén Olin att
”riktigt känna efter”. Axén Olin för ett faktabaserat resonemang medan Winberg tar jämställdhetsarbetet ett par hundra år tillbaka i tiden genom att utmåla kvinnor som känslostyrda.
http://viastream.player.mtgnewmedia.se/inner.php?TvSkin=tv8_se&PKVideoID=16217
