Var: I mitt hus
Ålder: 18
Dos: 0,5-0,7 g brunt
Varaktighet: ~12.40-14.30
Obs!
Det här är min första rapport någonsin och jag var ganska hög majoriteten av tiden jag skrev den! :P
Obs!
Det hela börjar med att jag och min kompis Rasmus i söndags, efter att inte lyckats få tag på något röka under hela helgen, bestämmer oss för att köra lite på tisdag, då vi ändå är lediga från skolan. Varken jag eller Rasmus är särskilt vana rökare och har kanske rökt 20 gånger tidigare. Vi kommer överens om att han ska komma till mig vid 1-tiden.
På tisdagen vaknar jag vid halv 12 av att min mobiltelefon ringer med ljudsignalen ”Still D.R.E”. Det är Rasmus som meddelar mig om att han är på bussen på väg hem till mig.
- Jaha, säger jag, soft.
Vanligtvis tar bussen drygt 35 minuter, från Rasmus till mig. Min hund skäller plötsligt för att hon vill gå ut. Jag reste mig långsamt upp ur sängen och gick in i köket för att släppa ut henne på baksidan. Jag var fortfarande nyvaken när jag satte mig ned i kökssoffan för att läsa dagens tidning.
10 minuter senare blir jag otålig och bestämmer mig själv för att plocka fram pipan och kanske köra lite själv innan Rasmus. Sagt och gjort, så går jag in i mitt sovrum, plockar fram pipan och rökat och går tillbaka till köket för att börja mecka.
Jag bryter loss en ganska liten bit från den större haschbiten och lägger den sedan i pipan.
Jag går ut på verandan, sätter mig i en av de gröna trädgårdsstolarna och börjar elda. Det är ganska varmt ute, så jag kan lugnt sitta i bara tröja och jeans.
Efter ett tag börjar tankarna cirkulera inuti mitt huvud. ”Fan, det här är bra grejer” tänker jag.
Jag lutar mig tillbaks i stolen, njuter utav den mjuka sittdynan. Förstår äntligen hur sköna de här trädgårdsstolarna verkligen är.
Jag röker upp en bit till och är efter det (cirka 0,3 g) ganska hög. Jag går in i mitt kök igen. I våran kökssoffa utav ek finner jag våran hund, Wilma. En Irish softcoated whiten Terrier. Hon är det mysigaste i världen då för mig. Hon är ganska liten, hon ligger invikt, nästan likt en boll. Jag sätter mig bredvid henne i kökssoffan. Hon har en mjuk ljusbrun färg och jag drar mina fingrar genom hennes mjuka päls. Går ut för att dricka lite vatten, och då ringer det på dörren. Wilma flyger upp och börjar skälla. Jag blir genast exalterad, Rasmus är här!
Jag öppnar dörren med ett stort flin på läpparna. Han kommer in och vi sätter oss direkt för att börja mecka pipan.
- Fan, har du börjat utan mig? Frågar Rasmus, som har märkt att jag är ganska hög.
- Nja, alltså jag har bara rökt en gång nu. Blev du ledsen nu?
- Haha, retard.
Jag sätter mig än en gång i min trädgårdsstol, fast nu med Rasmus på min sida. Rasmus får äran att börja röka eftersom jag redan är ganska hög. Samtidigt som han röker studerar jag honom väldigt intensivt. Han har blont, lite vågigt hår och jag undrar hur han får det att se så mjukt ut. Efter ett tag räcker han pipan till mig men jag tittar bara konstigt på den. Vad gör han nu då? Vill han inte röka mer?
- Här, säger han. Den är slut.
Jag tar pipan och lägger i en ny laddning. Rasmus frågar mig om jag vet huruvida jag har något vatten hemma.
- Ja, det finns nog lite i kranen, svarar jag.
Kort efter jag yttrat denna mening blir jag konfunderad med vad jag nyss sagt. ”Lite i kranen”? Det måste ju finnas hur mycket vatten som helst i kranen. Jag skrattar instinktivt åt mitt svar och mina tankar.
Rasmus är strax ute igen med ett glas vatten i handen och under tiden har jag börjat röka. Impulsivt röker vi vartannat bloss och medans den ena röker pratar den andra. Oftast handlar samtalsämnena om mest ingenting, och ofta byts de när den ena tar till orda igen för att den andra börjar röka.
- Det som är så fint med att sitta här, hemma hos dig, är att vi liksom inte behöver smyga med rökat, säger Rasmus. Alltså, vi kan liksom göra det öppet fast ingen ser!
- Ja! Fast om man står precis där (pekar) så kan man se in till våran veranda.
- Haha, ja jävlar, det kan man nog!
Och så pågår det ett tag. Vi sitter på verandan, röker, skrattar och pratar om nonsens. Sedan bestämmer vi oss för att gå in och se på lite Family Guy. Jag ska dock först se om vi har någonting att äta lite senare, för vi båda börjar bli hungriga.
När jag kommer in till tv-rummet finner jag Rasmus i fåtöljen bakåtlutad och med ett stort leende på läpparna.
- Haha, what are you making for kind of do ment? Frågar jag honom.
- Haha va?
- Are you making a watchment of the television?
Han tittar på mig ett tag, börjar sedan asgarva varpå jag också faller med i skrattet. Vid det här laget är vi båda två redigt höga. Jag finner min italienskaläxa liggandes på bordet och tar upp den för att se vad det står. Jag ägnar ett väldigt stort intresse för texten jag läser, som förövrigt handlar om en italiensk film, och för varje ord jag förstår skiner jag upp och blir lite gladare. Jag har helt glömt bort att jag skulle göra mat.
När jag har läst klart texten tittar jag upp och märker då att Rasmus har börjat kolla på Family Guy. Han fnissar eller skrattar åtminstone 10 gånger i minuten och jag tänker att det säkert måste vara jätteroligt det han ser på.
Vi sitter totalfångade av avsnittet och jag analyserar det från grund till botten. Repliken ”I’m sorry, I’ve gotta go do some black guy stuff” får mig att brista ut i ett totalt asgarv.
Jag får en syn av klockan, den visar 13.35 och jag slutar direkt att skratta. Sitter i två minuter och stirrar enbart på klockan på tv:n. Sedan utbrister jag i förtjusning:
- OH MY GOD, Rasmus! Klockan är leet!
- Va?
- Klockan är leet, Rasmus! 13,37!
- Jahaa… Haha!
- JA!!! HAHA! WAWOWOOWA!
Så ligger vi framför tv:n och ser på 4-5 avsnitt Family Guy och skrattar tills vi får ont i magen. Rasmus frågar mig vid ett tillfälle om det är okej att han somnar ett tag, då brister jag ut i panik:
- Nej! NEJ! Somnar du så kommer du bara bli astrött efteråt och vi måste ta vara på tiden!
- Jahaa, okej då! Men i sådana fall vill jag ha mat nu.
Det tycker jag lät som en rimlig överenskommelse.
Under tiden vi gör och äter maten så hinner vi landa ganska ordentligt och under maten (som visade sig innehålla 8 varma mackor, med ost, skinka, tomatsås och paprika) skedde en komplett tystnad. Maten var så himmelsk.
Ålder: 18
Dos: 0,5-0,7 g brunt
Varaktighet: ~12.40-14.30
Obs!
Det här är min första rapport någonsin och jag var ganska hög majoriteten av tiden jag skrev den! :P
Obs!
Det hela börjar med att jag och min kompis Rasmus i söndags, efter att inte lyckats få tag på något röka under hela helgen, bestämmer oss för att köra lite på tisdag, då vi ändå är lediga från skolan. Varken jag eller Rasmus är särskilt vana rökare och har kanske rökt 20 gånger tidigare. Vi kommer överens om att han ska komma till mig vid 1-tiden.
På tisdagen vaknar jag vid halv 12 av att min mobiltelefon ringer med ljudsignalen ”Still D.R.E”. Det är Rasmus som meddelar mig om att han är på bussen på väg hem till mig.
- Jaha, säger jag, soft.
Vanligtvis tar bussen drygt 35 minuter, från Rasmus till mig. Min hund skäller plötsligt för att hon vill gå ut. Jag reste mig långsamt upp ur sängen och gick in i köket för att släppa ut henne på baksidan. Jag var fortfarande nyvaken när jag satte mig ned i kökssoffan för att läsa dagens tidning.
10 minuter senare blir jag otålig och bestämmer mig själv för att plocka fram pipan och kanske köra lite själv innan Rasmus. Sagt och gjort, så går jag in i mitt sovrum, plockar fram pipan och rökat och går tillbaka till köket för att börja mecka.
Jag bryter loss en ganska liten bit från den större haschbiten och lägger den sedan i pipan.
Jag går ut på verandan, sätter mig i en av de gröna trädgårdsstolarna och börjar elda. Det är ganska varmt ute, så jag kan lugnt sitta i bara tröja och jeans.
Efter ett tag börjar tankarna cirkulera inuti mitt huvud. ”Fan, det här är bra grejer” tänker jag.
Jag lutar mig tillbaks i stolen, njuter utav den mjuka sittdynan. Förstår äntligen hur sköna de här trädgårdsstolarna verkligen är.
Jag röker upp en bit till och är efter det (cirka 0,3 g) ganska hög. Jag går in i mitt kök igen. I våran kökssoffa utav ek finner jag våran hund, Wilma. En Irish softcoated whiten Terrier. Hon är det mysigaste i världen då för mig. Hon är ganska liten, hon ligger invikt, nästan likt en boll. Jag sätter mig bredvid henne i kökssoffan. Hon har en mjuk ljusbrun färg och jag drar mina fingrar genom hennes mjuka päls. Går ut för att dricka lite vatten, och då ringer det på dörren. Wilma flyger upp och börjar skälla. Jag blir genast exalterad, Rasmus är här!
Jag öppnar dörren med ett stort flin på läpparna. Han kommer in och vi sätter oss direkt för att börja mecka pipan.
- Fan, har du börjat utan mig? Frågar Rasmus, som har märkt att jag är ganska hög.
- Nja, alltså jag har bara rökt en gång nu. Blev du ledsen nu?
- Haha, retard.
Jag sätter mig än en gång i min trädgårdsstol, fast nu med Rasmus på min sida. Rasmus får äran att börja röka eftersom jag redan är ganska hög. Samtidigt som han röker studerar jag honom väldigt intensivt. Han har blont, lite vågigt hår och jag undrar hur han får det att se så mjukt ut. Efter ett tag räcker han pipan till mig men jag tittar bara konstigt på den. Vad gör han nu då? Vill han inte röka mer?
- Här, säger han. Den är slut.
Jag tar pipan och lägger i en ny laddning. Rasmus frågar mig om jag vet huruvida jag har något vatten hemma.
- Ja, det finns nog lite i kranen, svarar jag.
Kort efter jag yttrat denna mening blir jag konfunderad med vad jag nyss sagt. ”Lite i kranen”? Det måste ju finnas hur mycket vatten som helst i kranen. Jag skrattar instinktivt åt mitt svar och mina tankar.
Rasmus är strax ute igen med ett glas vatten i handen och under tiden har jag börjat röka. Impulsivt röker vi vartannat bloss och medans den ena röker pratar den andra. Oftast handlar samtalsämnena om mest ingenting, och ofta byts de när den ena tar till orda igen för att den andra börjar röka.
- Det som är så fint med att sitta här, hemma hos dig, är att vi liksom inte behöver smyga med rökat, säger Rasmus. Alltså, vi kan liksom göra det öppet fast ingen ser!
- Ja! Fast om man står precis där (pekar) så kan man se in till våran veranda.
- Haha, ja jävlar, det kan man nog!
Och så pågår det ett tag. Vi sitter på verandan, röker, skrattar och pratar om nonsens. Sedan bestämmer vi oss för att gå in och se på lite Family Guy. Jag ska dock först se om vi har någonting att äta lite senare, för vi båda börjar bli hungriga.
När jag kommer in till tv-rummet finner jag Rasmus i fåtöljen bakåtlutad och med ett stort leende på läpparna.
- Haha, what are you making for kind of do ment? Frågar jag honom.
- Haha va?
- Are you making a watchment of the television?
Han tittar på mig ett tag, börjar sedan asgarva varpå jag också faller med i skrattet. Vid det här laget är vi båda två redigt höga. Jag finner min italienskaläxa liggandes på bordet och tar upp den för att se vad det står. Jag ägnar ett väldigt stort intresse för texten jag läser, som förövrigt handlar om en italiensk film, och för varje ord jag förstår skiner jag upp och blir lite gladare. Jag har helt glömt bort att jag skulle göra mat.
När jag har läst klart texten tittar jag upp och märker då att Rasmus har börjat kolla på Family Guy. Han fnissar eller skrattar åtminstone 10 gånger i minuten och jag tänker att det säkert måste vara jätteroligt det han ser på.
Vi sitter totalfångade av avsnittet och jag analyserar det från grund till botten. Repliken ”I’m sorry, I’ve gotta go do some black guy stuff” får mig att brista ut i ett totalt asgarv.
Jag får en syn av klockan, den visar 13.35 och jag slutar direkt att skratta. Sitter i två minuter och stirrar enbart på klockan på tv:n. Sedan utbrister jag i förtjusning:
- OH MY GOD, Rasmus! Klockan är leet!
- Va?
- Klockan är leet, Rasmus! 13,37!
- Jahaa… Haha!
- JA!!! HAHA! WAWOWOOWA!
Så ligger vi framför tv:n och ser på 4-5 avsnitt Family Guy och skrattar tills vi får ont i magen. Rasmus frågar mig vid ett tillfälle om det är okej att han somnar ett tag, då brister jag ut i panik:
- Nej! NEJ! Somnar du så kommer du bara bli astrött efteråt och vi måste ta vara på tiden!
- Jahaa, okej då! Men i sådana fall vill jag ha mat nu.
Det tycker jag lät som en rimlig överenskommelse.
Under tiden vi gör och äter maten så hinner vi landa ganska ordentligt och under maten (som visade sig innehålla 8 varma mackor, med ost, skinka, tomatsås och paprika) skedde en komplett tystnad. Maten var så himmelsk.
5/5!
5/5!
