Moral vs personliga beslut

Deduktion föll med positivismen, här är det abduktion som gäller
Nej, men skämt åsido. Det finns många olika sorters logik,
att bara se en universell logik är fascism.

Det är klart dom kan bevisa att du är ologisk,
men ni använder ju olika bevis.
För en person är cikador ett bevis på jordens undergång
för en annan person är det ett bevis på att skörden går åt skogen
för en annan är det ett bevis på en mild vinter.
En person kan se en vit man som en gud
en annan kan se en vit man som en imperialistisk slavhandlare
och ännu en kan se en vit man som en granne.
Det beror på kontexten, kosmologin, miljön, kulturen, socialisationsprocessen.

Du kan inte göra anspråk på att ha rätt eller fel, så varför diskuterar du överhuvudtaget? Uttråkad?

Skulle man kunna använda logik som en moralisk grund?

Det är som all intersubjektivism, man skapar sig själv som subjekt i samspel med andra. Jag skapar mina argument, och i processen mig själv, genom att diskutera med andra. Eller lättast sagt, man lär så länge man lever

Läste ditt inlägg om tillämpad logik här...
https://www.flashback.org/showpost....1&postcount=25

Vad jag frågar mig är på vilket sätt den här logiska strukturen (som i själva verket är ett väldigt tillkrånglat exempel på vardagligt tänkande när man väl betat sig igenom texten) kan bidra till visshet om vad som är ett korrekt etiskt agerande. En korrekt logisk struktur säger absolut ingenting om dess empiriska giltighet. Bara en analys av premisserna kan ge oss den kunskapen, och då faller projektet fullständigt utanför logikens ramar.

För att ta det äldsta av alla exempel, Sokrates är människa...

Sokrates är människa
Alla människor är utomjordingar
Ergo: Sokrates är en utomjording

A=B, B=C, ergo A=C

Den logiska strukturen stämmer, men premisserna är felaktiga. Således är slutsatsen felaktig. Jag sluter mig därför, enligt logikens lagar, till att logiken tagen för sig själv inte är tillräcklig för moraliska ställningstaganden.

Följden av denna slutsats är att den som anser att logiken är tillräcklig för moraliteten gör sig skyldig till ett tankefel. Därför verkar det som att du faller på eget grepp.

Det är ett verktyg för att hantera information på ett konsistent sätt. Det löser givetvis inte de fundamentala etiska problemen, det bevisar givetvis inte att si eller så är rätt.


Inte tillräcklig, men nödvändig. Bryter du mot logiken har något gått snett någonstans, man kan välja att fixa problemet eller att skylla på logiken. Jag väljer det förra och postmodernisterna väljer det senare.


Den som anser det gör sig skyldig till ett tankefel, men vi andra drabbas inte av den kritiken eftersom vi aldrig påstått det.

Men i så fall har du ju med alla dina inlägg fortfarande inte sagt någonting alls, annat än att ett moraliskt ställningstagande, vilket som helst, med nödvändighet måste ha en logisk grund. Då finns det enligt din modell inga hinder för mig att påstå vad som helst om vad som helst!

Vi kan aldrig bevisa att ett etiskt system är av gud givet. Det vi kan göra är att ställa upp vissa kriterier som uppfattas som självklara och testa system mot dessa. Goda matematiska egenskaper är ett av dem eftersom det tillåter konsekvent resonerande och praktisk applicerbarhet, men det är givetvis inte de enda kriterier som vi använder. Vi har en del av pusslet, men inte hela pusslet. Det vi även behöver göra är att se hur våra olika system hanterar en stor mängd olika etiska problem och se vilka system som överlever testen. Utilitarismen är det som stått sig i tiden, övriga system har haft mode-perioder men dött ut.